Allt om den fortsatta resan hittar Du här.

Fredag den 14 september.
I dag har vi putsat och polerat båten en stor del av dagen. På eftermiddagen tog vi en promenad till Cala Sant Vicenc. Det är en promenad på en lite stig över ett berg. Det tog oss en dryg timme att komma dit. Väl där såg vi att vågorna efter stormen definitivt finns kvar på öns nordsida. Det blev inget bad men väl en massa dramatiska bilder på havet som jag kommer att lägga in när vi får tid och nät igen. Nu har jag i alla fall lagt in en del bilder på början av denna resa. Alla bilderna går att klicka upp.
I morgon bitti seglar vi till Porto Colom för att träffa Claes och Anna
Allt om den fortsatta resan hittar Du här.

Torsdag den 13 september.
Ovädret kom strax efter vi lagt oss. Det var enormt varmt och plötsligt började det blåsa och regna. Det mesta av månadens 80 mm kom nog de första timmarna. När det värsta regnet var över kom åskan som lyste upp hela himlen så länge att vi hann somna.
I morse kändes det som en svensk sommar, blåst, duggregn och lite småkyligt. Grannen tittade ut ur båten för att kolla vädret innan hon skulle till tandläkaren och jag sade till henne att det var som en brittisk sommar. Hennes förvrängda ansiktsuttryck var helt underbart. Efter lunch slutade regnet och molnen skingrades och temperaturen återgick till det behagliga.
På den sena eftermiddagen tog vi en lång promenad längs vattnet.


De fina villorna längs vattnet i Port de Pollenca, En restaurang vid viken och Marie som njuter av utsikten.

Onsdag den 12 september. Dags för Caroline att åka hem.
Bussen till Palma gick redan kvart över sju så det blev tidig frukost. Inne i Palma vick vi byta till stadsbussen men på knappa två timmar var vi framme vid flygplatsen där vi hann fika med varandra innan det var dags för Caroline att försvinna in i avresehallen. Incheckning i Palma skiljer sig från alla andra flygplatser jag sett. Alla ser så nöjda ut. Ingen stress utan bara behagligt. Möjligen blev jag lite stressad av att se toaletterna – det skitigaste sedan jag var i Indien.
Från flygplatsen tog vi bussen tillbaka till Palma och turistade lite och åt en underbar lunch på favorithaket Gaudi. Tre kvarter från alla turisterna ligger Plaza de Quartera där det i stort sett enbart talas spanska. Här lyser turisterna med sin frånvaro och maten är både billigare och bättre.
Efter vår sena lunch bestämde vi oss för att ta bussen ut till IKEA för att köpa en symaskin. För första gången steg vi av bussen på rätt hållplats utan att kunna se IKEA. Jag vet, det låter otroligt men det ligger så många andra stora hus här ute. När vi kommit till närmaste gathörn såg vi det dock och traskade dit. Symaskin hade de ingen så det fick bli nya kuddar i stället.
Vid fem tog vi så bussen tillbaka hit till båten och började förbereda oss på den annalkande stormen. Det är alltid en massa som ska kollas en extra gång när det väntas blåst.

Husfasad i Palma. Liten gata. Vanliga svenska varor på IKEA

Tisdag den 11 september. Vi ligger kvar här i Port de Pollenca till på lördag då det ska bli storm under torsdagen och fredagen.
I dag tog vi bussen till Pollenca som ligger 6 km inåt landet. Bussen stannade i en nybyggd del av staden men väl inne i centrum är det nog den vackraste spanska staden vi sett. Påminner mycket om städerna i Toscana. Vi traskade rund och såg alla sevärdheterna först och avrundade med en god lunch på stora torget framför kyrkan (eller en av de många gamla som ligger här). Hit åker vi gärna igen. På kvällen åt vi middag i båten och bara njöt av den varma kvällen.

Gatubild från Pollenca. Marie och Caroline har tagit de 365 stegen upp till kapellet. Välförtjänt lunch

Nu har vi blivit medelhavsseglare på riktigt, Pasarelle i aktern och foppatoflor. De ena för hamnbesök, de andra för en tur i dingen. De trevliga engelsmän som bjöd Caroline på en födelsedagscider. Thank you Muscateers for Cider and Wine. I a'm also glad I could find your magnetic north.

Måndag den 10 september. Port de Pollenca. Seglad distans 51 nm. Totalt 188 nm
Carolines födelsedag.

I gryningen (halv åtta) lättade vi båda ankare och satte kursen mot Port de Pollenca på Mallorca. Det var varmt på havet och vi tog det ganska lugnt. Marie bakade födelsedagskaka till Caroline som vi skulle ha när vi hade lagt till. Före lunch ökade vinden så att vi fick underbar slör på 8-10 m/s in i Pollencaviken. Vi lade till i lagom tid till eftermiddagsfikat i den statliga hamnen som är betydligt billigare än marinan. Vi tankade också och det visade sig att påväxtningen i botten och på propellern kostat oss ca 5% mer diesel. Inte så mycket att bekymra sig om.
Vid niotiden på kvällen gick vi ut och åt en härlig födelsedagsmiddag. Inte lika gott som den i Coruña förra året men med vi hade det precis lika trevligt.

Marie och Caroline vid kakbakning ute på havet. Caroline i sittbrunnen på väg från Menorca till Mallorca. Grattis Caroline.

Söndag den 9 september. Cala en Porter. Seglad distans 12 nm. Totalt 137 nm.
Två underbara vikar.

Efter frukost lättade vi ankaret och tog oss österut mot de lite högre bergen. Klippkanten är brant och hela vägen har hav och vint gröpt ur stora och små grottor i sandstenen. Efter två timmar kom vi till Cala Coves som är en liten vik översållad av grottor runt omkring. För ca 3500 år sedan befolkades de översta grottorna och sedan användes de som bostad i 1500 år till romarna kom. Romarna använde grottorna till begravning och slutligen befolkades grottorna igen på 1970-talet av hippies. Dessa upptäcktes när man ville kommersialisera viken i slutet på 90-talet. Resultatet blev att viken är oexploaterad så när som ett hus medan de största och mest tillgängliga grottorna har bommats igen med galler. Nu är det en perfekt vik för dagturister och de båtbesättningar som sökt sig hit. Viken är ganska liten så det är begränsat hur många båtar som får plats. I dag var vi ca tio. Som de andra mindre vikarna är det mycket blandat mellan nakenbadare och fullt påklädda.
Mot sen eftermiddag gick vi tillbaka en sjömil till Cala en Porter som vi tyckte passade bättre som natthamn. Där inne låg endast en båt, engelska Josefine, som kommit in för segel då hela elinstallationen till motorn brunnit upp under dagen. Inget lyckat scenario. Vi ankrade uppbakom dem med dubbla ankare för att inte svänga upp mot den vi en vindkantring,
Cala en Porter är en liten stad som ligger högt upp över våra huvuden. Nere vid vattnet finns bara stranden och lite barer och restauranger. Uppe i stan hittade vi två välsorterade affärer precis vid sidan om varandra. På kvällen satt vi i båten och tittade på alla ljusen uppe på klippan och tänkte att vår båt var en perfekt ”backdrop” för de som satt på den fina restaurangen på klippväggen.

Vi snorklar i Cala Covas. Synapsen i Cala Covas. Marie tar hand om dingen.

Cala en Porter från havet och från land. Flickorna på stadens terass.

Lördag den 8 september. Cala Macarella, Menorca. Seglad distans 125 nm. Totalt 125 nm.
En arbetsvecka har gått och det är dags att summera.

Marie och jag landade i måndags. Från den nya terminalen i Barcelona går det inga tåg så efter en lång promenad med överfulla väskor fick vi ta en buss för att sedan ta ytterligare en lång promenad till tåget. Väl på tåget var det bara ett byte i stan och så var vi framme i El Masnou i god tid före solnedgång. Vi hann med att skölja vattentankarna och göra lite rent innan vi drog iväg på en pizzeria för att sänka hungern. Vid halvtiotiden anlände barnfamiljerna och de äldre lite senare. Tänk att sitta ute en så varm kväll där ingen kyla kom trots solnedgång. Äntligen nere i värmen.

På tisdagen var det arbetsdag hela dagen. Marie tog det invändiga och jag det utvändiga. Det fanns en hel del att ta tag i. Fram på eftermiddagen cyklade vi till den stora stranden norr om marinan och badade och bara satt på stranden och njöt av att titta på och höra havet. Vi började längta ut.

På onsdagen drog vår schweiziske båtgranne som vi träffade redan i våras. Nu skulle de vidare till Kanarieöarna. Med plats vid sidan om hoppade jag ner i dingen och började göra ren botten omkring vattenlinjen och Marie slutförde det invändiga. Efter lunch drog vi in till Barcelona för att hämta Caroline. För att hon inte skulle behöva jaga tåg som vi gjorde bestämde vi att hon skulle ta bussen till Plaza de Catalunya där vi mötte upp. Bagaget låste vi in och sen tog vi en sväng på stan. Till sist bestämde vi oss för att äta ute i El Masnou så vi inte behövde tänka på bagaget efter middagen. Det blev en härlig middag på Lolas där också Caroline fick uppleva kvällsvärmen.

Gigantgiskt hönsnät i Barcelona. Marie väntar på besked om Caroline har landat. Mor och dotter återförenade i Barcelona

Torsdag var det avgångsdag. Vi började med att dra ut på havet för att se om allt fungerade. Med mängder av snäckor i propellern kom vi inte upp i mer än 2000 varv och fyra knop. Det blev ankring utanför hamnen och så var det bara att gå ner med en kniv och börja rengöra propellern. Det blev betydligt bättre och vi varvade 2500 på väg in igen. Inte bra men bättre.

Sista blicken på El Masnou som varit vår sommarhamn 2012

Efter dusch, mail och matinköp kom vi iväg vid sextiden på kvällen, laddade inför sommaren och höstens nya äventyr. Först blev det segling i en god bris på halvvind och så motorsegling för slör och läns i lätta vindar resten av natten. Det blev mängder av stjärnor och bara en handfull båtar på hela natten. Månuppgången var det häftigaste. Jag hade fått en svag signal från radarn om en båt på babords sida så jag tittade efter. Plötsligt såg det ut som några röda lanternor och minuterna senare som om det kom en båt med glödande spinnacker. Otroligt häftigt. Den riktiga båten som fanns i mångattet såg jag aldrig.

På fredagens förmiddag siktade vi Menorca och vid tretiden ankrade vi upp här i Cala Macarella efter att ha varit inne i flera andra vikar och tittat. Här såg det klart bäst ut, lagom med båtar för att också vi skulle få plats. Det blev bad direkt och flera dyk för att rensa propeller. Får se hur det blir. Från de andra båtarna – de flesta tyska, badade man nakna vilket tycks vara mer regel än undantag. För oss kändes det något ovanligt. Längst i viken finns det två underbara sandstränder som är helt fulla med folk som traskat hit från fritidscentrat Cala Galdana, dryga två kilometer bort.

Cala Macarella från havet och från land

I dag, lördag tog vi dingen till stranden och traskade iväg till Cala Galdana som är den närmaste bebyggelsen. Först måste man upp på berget och sedan två kilometer genom skogen. Det var en varm men skön promenad. Viken är inte alls så vacker som vår men den långa sandstranden och det turkosa vattnet var naturligtvis en perfekt förutsättning för exploateringen. Här finns några stora och flera mindre hotell och en mycket stor sandstrand full med folk. Vi stannade på udden innan stranden och tog en öl och bara njöt av utsikten. Efter en tur i den lokala affären traskade vi tillbaka igen och spenderade eftermiddagen med att snorkla och titta på fisk. Lite bottenrensning av båten blev det faktiskt i dag också.

Onsdag den 5 september. El Masnou.
Nu har vi varit här i två dagar. Båten var i förvånansvärt bra skick efter att ha legat i solen i tre månader. Lite mycket snäckor i vattenlinjen. Slet ut en isskrapa fullständigt. Biltemas är suveräna för ändamålet. Det var lite för grumligt i hamnen för att dyka ner till proppen så vi lägger oss ute för ankare i morgon och kollar efter den. Vi kör med mjuk självpolernande färg så det sitter en del mjuka växter som jag borstade bort. Saharasanden är också borstspolad så nu kan vi snart dra vidare. I morgon kväll räknar vi med att dra ut till Menorca. Det är 120 nm så det blir en perfekt nattsegling.
Caroline kom i dag så vi hämtade henne i Barcelona och tog en sväng på stan men beslutade att åka ut till El Masnou och äta middag. Det blir en mycket kort prmenad till båten efteråt på det sättet. Nu sitter vi på Lolas och njuter bra mat och gratis nät.
Jag lovar, det kommer bilder snart.

Fredag den 24 Augusti.
Nej, det blev inget seglat eller knappt ens tänkt på båtar på hela sommaren. Eller jo, av och till har man väl funderat på hur vår älskade Synapsen har det nere i Barcelona.
De senaste veckorna har vi också börjat fundera på vad vi sta ta med oss ner. Det blev en tur till Hjertmans och en till Yamaha för att få ihop lite reservdelar. Egentligen skulle vi behöva en symaskin också men vi får försöka att hitta en på IKEA i Barcelona för det är ju lite tungt att släpa ner.
Lite olika personer kommer att segla tillsammans med oss i höst men det ska jag återkomma till lite senare.
Jo, Kerstin och Göran tipsade oss om Road-ID och det har vi fixat. Det är ett armband där man graverat in den text man vill ha. Födelsedatum, hemort, båtens namn och telefon till den andre. Ofta går vi utan kontokort eller ID och skulle olyckan vara framme är det inte alltid en ambulans vill plocka upp en om de inte vet vem som ska betala. Med ett båtnamn blir det plötsligt enklare eftersom de flesta seglare har en liten reservkassa för sånt. Vi kan rekommendera ett Road-ID till alla som inte vill ha fickorna fulla av kort. Förhoppningsvis behöver vi det aldrig, annat än som smycke. Man kunde välja färg också - gissa vad vi tog?
Marie svart så klart och jag ett orange - också ganska klart.
I morgon ska vi på releaseparty - Adam släpper sin nya ungdomsbok om segling till Karibien. Kul

Biljetten till Barcelona är bokad. Måndag den 16 Juli.
Den 3 September flyger vi tillbaka till Barcelona och vår båt. Därefter bär det av till Balearerna igen. I vilken ordning vi kommer att besöka öarna får vi se. Vi tar det som det kommer.

Nu har jag läst Adam Hanssons bok och skrivit till Jesus. Söndag den 17 Juni.
Först i Cartagena och senate på Ibiza träffade vi Isola med Adam och Camilla ombord. Medan vi var på Ibiza kom Adams första bok ut, Alter Ego på Collings förlag. Det är en kort novell omkring livet på en reklambyrå. Först tyckte jag den var kort innan jag kom på att det ju är meningen med en novell. Den är klart bra. I höst kommer hans äventyrsroman, Doktor Kessners Hemlighet. Köp bägge om Du har lust att läsa och samtidigt vill stöja de som både seglar och arbetar på heltid. Finns på Adlibris.com.
I går skrev jag till Jesus för vi behöver en passarelle dvs landgångsbrygga. Inte just som Janis Joplin men det är så att Jesus är försäljningschef på JJ Marin i El Masnou och lovade fixa ett bra pris men vi har inte hört av honom - än. Det är lite bökigt att komma i land om man gör en aktertilläggning med mooringlina som man har i Medelhavet. Linan ger sig lite så man måste ta lite extra med avståndet. Vi hade med oss en planka ner som egentligen var perfekt förutom att den har slagit sig. Nu vill vi ha en i aluminium.
Alexandra har bott i båten några dagar men lyckades få en dålig lunch i Barcelona så det blev en lite trist vistelse som hon väl i och för sig inte kommer att glömma med det första.

Och, Marie har sjungit på Malmö Arena med Andrea Bocelli - fantastiskt. Se klippet här.

Om vårens seglingar i Medelhavet kan Du läsa här