Torsdag den 31 maj. Hemma.
Efter att vi städat ur båten var det bara att vänta på tvätten. I Masnou finns det ingen tvättmaskin vare sig i hamnen eller i hela stan så vi fick lämna in tvätten i marinan på tisdagen och vid emtiden i går kom allt tillbaka rent och vikt. Så fort tvätten anlänt tog vi in till stan, först för att hämta en kamera som Christel glömt på sitt hotell och sedan ut till Bogatell för att träffa Pia, Roger och Daga. Tillsammans med dem gick vi så ner till Olympiahamnen och åt en trevlig middag. Roger berättade att det är tack vare seglarna som vattnet är så pass bra. Vid För-OS '91 klagade nästan samtliga på att behöva vara i detta usla vatten så man byggde reningsanläggning till OS '92. Inte en dag för tidigt.
Vid midnatt tog vi tåget hem och några timmar senare var vi tv ungna att stiga upp för att packa det sista och tömma det sista ur kylen osv. Lätt stressade kom vi iväg och vid flygplatsen kom vi på en hel del vi glömt. Det får gå ändå. Nu är vi hemma och ska ställa in kroppsklockan på "arbete"

Om det som rör segling hemma i sommar kan Du vad det lider läsa här.

Onsdag den 30 maj. Dags att åka hem till Sverige.
I måndags spenderade vi dagen i Barcelona. Passade på att kolla hur priserna blir i Port Vell till hösten när man byggt om. Det visade sig att man ännu inte var klar med ombyggnaden och därför inte alls räknade med att ta emot båtar till hösten. Sommarpriserna är helt ok för en båt i vår storlek. Båten vi har på bild skulle dock betala 24214,88 € per månad. Du läste rätt. Måndagen här är allmän helgdag så alla affärer var stängda så det blev bara själva stan vi tittade på.

Jag letar upp några fina tapas. Sittbrunn för alla. På taket till gamla tjurfäktningsarenan, nu shoppingcenter (stängt i dag)
I går kom Pia, Roger, Celia och Daga ut till oss en sväng. Vi satte segel i den lätta vinden och drev fram, badade (vissa) och bara njöt. Efter några timmar var vi framme i Olympiahamnen därt vi satte av alla. Vinden hade dåkommit och i en fin kvällsbris slörade vi tillbaka till El Masnou.
I dag har vi packat och fixat. Allt som ska vara kvar har vi stoppat in i vacuumpåsar. Vi är ganska klara nu och drar in till stan i kväll för en middag. Vi hörs med en summering när vi är hemma

Tapas i solen. Badande vid inloppet till Olympiahamnen. Marie Syr i kvällsbrisen.

Söndag den 27 maj. El Masnou, Barcelona. Seglad distans 106 nm. Totalt denna vår 899 nm.
Lugnt avslut på vårens seglingar.

Onsdag kväll lämnade vi Mallorca och satte kursen mot fastlandet. Det var en stilla och varm natt där vi till allra största delen gick för motor. Vid lunchtid på torsdagen lade vi till här i El Masnou. Det är en kollosal men välskött marina där vi har fått en plats nära hamnkontoret vilket passar bra när vi ska lämna henne. Det känns tryggt här.
.
En morgonjuice på nypressade apelsiner från Sóller.Smutsen över Barcelona. Vi närmaross El Masnou
På torsdagen kom även Christel och Christer till Barcelona så på kvällen tog vi tåget till staden och åt en god middag tillsammans med dem.
I fredags tog vi åter tåget in till staden och började dagen tillsammans med C och C på matmarknaden vid Ramblan. Helt fantastisk så fin. Efter en timme där gick vi upp till kyrkan La Sagrada Familia. Det är i vårt tycke en underbar kyrka med en fantastisk lätthet i strukturen. Det är också en kyrka med mycket ömhet och den enda katolska kyrka vi sett som framhäver Jesus som centralgestalt. Gaudi har gjort ett fint arbete.
Inspirerade tog vi så metron till ytterligare ett av Gaudis verk, Casa Batlló som är en helt otrolig skapelse helt utan raka linjer. Man får också skänka en tacksam tanke till husets ägare som lät honom hålla på helt efter eget huvud.
Mellan det kulturella hann vi så klart också med lite tapas på några klassiska ställen och vi var rejält trötta när vi tog ett av de sista tågen hem till Masnou.

Frukt på marknaden. Taket i La Sagrada Familia. Ovanför östra porten.

Del av huvudporten i brons. Casa Batlló. Marie på trappan son en drakes kotor. Altandörren
I går, lördag tvättade vi båt och på eftermiddagen kom Christel och Christer ut en sväng. Efter en god lunch tog ut och seglade utan mål för nöjets skull. På kvällen lagade Christer och jag en trerätters middag till damerna. Christer som spenderat hela sitt liv med mat hade valt ut lite perfekta råvaror på morgonen.

Christel och Christer på besök.
I dag har vi bara städat båt för att få det så klart som möjligt innan vi åker hem. Själva staden El Masnou är inte mycket att titta på. Det är en sömnig håla många år bakåt i tiden även om det ligger så nära Barcelona att man kan se husen.

Reparation

Onsdag den 23 maj. What a difference a day makes.
Vi somnade tidigt i går på vår nya plats som är lika still som sängen hemma och sov sedan i nio timmar. I dag är det perfekt väder så vi tog bussen till Fornalutx som är en underbar by i övre delen av Sóllerdalen. Därifrån gick vi över berget till Biniaraitx och sedan hela vägen till hamnen. Det blev en vandring genom terrasserade olivlundar på de högre höjderna ner till citronerna och apelsinerna. Träden blommar och fåglarna sjunger. Ett så fantastiskt landskap och så skönt att få en fin dag här att minnas innan vi åker. I kväll sätter vi kurs mot hamnen El Masnou i Barcelona. Därifrån skriver vi mer när vi kommer fram. Kanske får vi också sorterat lite bilder i natt.
Vi hörs

Vår "nya" plats i Port Sóller en härligt lugn dag efter stormen

Fornalutx. Här får man verkligen färskpressad apelsin

Stigen till Biniaratx. Apelsinerna i dalen. När de blommar plockar man förra årets frukt. Torget i Sóller

Tisdag den 22 maj. Vi som inte trodde det kunde bli så mycket sämre.
Efter gårdagens frukost var det tänkt att vi skulle ta bussen till Fornalutx uppe i dalen och så traska tillbaka. Tio minter till att borsta tänderna och hinna med bussen. Då small det till och bryggan mellan broarna i gästhamnen brakade ihop och föll i vattnet. Jag kallade upp hamnkontoret på VHF'en och de skickade två marineros för att göra en proffsig lagning. Ett staket så att turisterna inte skulle falla i och så försökte de knyta ihop bryggorna med tunna tampar. Efter kort stund hade de gnagts av och det kom fram lite tjockare tamp. Inte ens en planka så att vi skulle kunna ta oss iland.
Efter detta bara ökade vågorna och vi spenderade det mesta av dagen att titta till förtöjningarna. Fram mot eftermiddagen tilltog även surgen och det blev ren kaos i hamnen. Det finns inget bra svenskt ord för surge men detta är en vik med en riktigt smal öppning. När vågorna och vattnet trycks in tillräckligt hårt finns det ingen underström ut. Vattnet byggs på tills trycket är för stort och då sugs allt vatten ut på en gång. Och så fylls det på igen. Surgen gör att vårs båtar på 10-20 ton startar med racerbilsfart ut från bryggan tills tamparna tar stopp och då rycks man bakåt och så ut igen. När detta händer flyger båtarna även iväg i sidled. Vid ett tillfälle slog vi ihop masten med grannbåten som inte var bemannad och inte säkert förtöjd. Som tur var böjdes bara fästet till VHF'en. Jag var uppe i masten i dag och kollade allt. Sen var vi flera som gick ut på dsen båten och flyttade ut den 4 meter från bryggan.
Mot kvällen ökade vinden mer och hela bryggan började ge sig. Flera knap revs av när båtarna studsade fram. Vi lade oss i salongen med kläderna på men det var omöjligt att sova. Dansande vågor, surge, vågor, surge. Marie låg vaken och räknade ner tiden till soluppgång och intalade sig själv att bryggan skulle hålla. Jag visste att den skulle i alla fall hålla. Jag hade fel. Vi fyratiden kom en rejäl smäll bakom båten och bryggan knäcktes mitt av. Vi hade förtöjningar på var sida om sprickan så annan allt gav sig iväg lde vi loss med två tampar kvar på bryggan. Ut till den fasta dieselbryggan som bara ligger några 100 meter bort men helt i våglä. Där lade vi till och somnade till halv tio i morse. Eftersom vår båt skadats i likhet med en annan som fått en del av aktern avriven när bron rasade får vi nu ligga gratis vid kontoret.
Nu är det eftermiddag och vi har hämtat våra linor. Solen skiner och det är åter helt underbart här. Vågorna gör att vi väntar en dag tillmed att dra till Barcelona.

Bryggan börjar gunga. Full aktivitet på båtarna. Proffsig lagning av bron. Utsikt över havet från hamnöppningen

VHF antennen. Lite utsikt från masttoppen.

Måndag den 21 maj. Inte så lugn dag i Port Sóller.
Förra gången det var högtryck i Helsingborg blåste vi inne i Almerimar, denna gång här. Det har blåst kuling hela natten rakt in i viken. Blåsten har väl inte varit så illa men sjön. Ute på Atlanten är det 15-16 sek mellan vågorna, här är det 2 sek. Det betyder att vi åker upp och ner en meter ca 30 gånger per minut. Lite grädde i kylen så hade det varit smör nu. Eftersom man inte lägger till på en fast brygga utan använder ankringslina och sedan bakänden mot en flytbrygga så åker alla båtarna åt olika håll hela tiden och man är rädd för att masterna ska slå ihop. Nu har vi fått nog och gått upp och satt oss på Hotel Miramar i stället ocvh köpt in oss på deras frukost för det känns inte aktuellt att äta i båten.
I går var det betydligt trevligare i väntan på stormen. Vi fikade med våra tyska grannar på Kim Kim från en så exotisk seglarstad som München. Efter fikat tog vi den antika spårvagnen till Sóller som ligger 5 km upp i dalen. Sollier är arabiska och betyder den gyllene dalen. Det är en träffande beskrivning. Dalen är helt fantastisk och lyser helt gyllene av alla apelsiner och citroner. Doften helt obeskrivlig.
Efter glass och tittande i Sóller traskade vi tillbaka genom den nedre delen av dalen till hamnen.
På kvällen satt vi först i båten och tittade på den vackra himlen och senare på alla blixtar

Marie framför spårvagnen till Sóller. Träd på en gata med mycket vackra blommor

Ryttare i Sóllerdalen. Apelsiner och citroner där bakom. I väntan på stormen.

Lördag den 19 maj. Lugn dag i Port Sóller.
I dag har vi tagit det extremt lugnt. Städat lite båt och pratat med ett par från Västerås som har en 37Cr hemma i Mälaren. De kom förbi på bryggan. Lite promenad i stan blev det också. Vi blir kvar här ett par dagar för det ska blåsa ett tag.


Två stabila damer på en balkong. Det är aldrig för sent att bli graffitikonstnärt. Resultatet; till vänster tyder vi till Mallorca, till höger liknar mest en död hund.

Fredag den 18 maj. Utflykt till Palma.
I dag tog vi bussen till Palma. Det tar fem minuter till Sóller och så kör man igenom en tunnel i fem minuter under de över 1000 m höga bergen och sen är man ute på slätten. En halv timme semare är man i Palma. Palma är en lagom stor och vackere stad men det behöver väl in skrivas för vi två är väl i stort sett de enda svenskar som aldrig varit på Mallorca tidigare.
Det fanns en anledning till att vi åkte hit just i dag. Kyrkokören från Kvistofta skulle sjunga i tomtekyrkan - eller i alla fall i St Nikólas kyrka. Klockan fem trodde vi men det var halv åtta och sista bussen till Sóller gick vid kvart över åtta så vi tog oss in på repet i stället och nöjde oss med en halv timme av koncerten. Vi fick också tid att sitta och prata med Anders och några till. Tyvärr hade Hans och Tord stannat hemma, det var synd för det hade vart kul att träffa dom här.
Tillbaka i båten vid solnedgång.

Tapasbar en bit från turiststråket, bra och billigt. Glad flyttgubbe med smart lift. Kvistofta kyrkokör

Torsdag den 17 maj. Port Sóller. Sedglad distans 27 nm. Totalt 793 nm.
Även i dag var det bleke men det gjorde att vi kunde gå mycket nära land och se de fantastiska begen. Här seglar man bara några hundratals meter från 1000 m höga berg. Kusten är ogästvänlig men vacker och husen som ligger här är bedårande.
Vi ville inte göra samma misstag som i Andratx så vi lade till vid dieselbryggan först och försäkrade oss om vilken som var den statliga bryggan. De ser lika ut men priset skiljer 50 € per natt. Nu ligger vi bra och billigt. Om det var fint i Andratx så blir man mållös här. Det är som högt uppe i alperna fastr nere vid havet och varmt. Husen klänger sig fast vid klipporna och hotellen är så små att de inte stör bilden.

Vackert längs Mallorcas nordvästra kust. Cabo Fornarada är 89 m hög. Man kan ankra på insidan. Port Sóller.

Onsdag den 16 maj. Port d' Andratx.
I dag tog vi bussen till Andratx som ligger några kilometer bort. Andratx är en mycket vacker stad lite längre upp i bergen. Väldigt gemytlig ock känns inte så turistig fast det i stort sett bara är turister här. I dag var detdessutom marknad med ytterligare folk. Vi handlade inget för min plånbok blerv stulen efter sådär fem minuter. Inte så mycket att bekymra sig om för de tog inte mer pengar än de lurar av oss i hamnen, där dock med ett leende.
Det har varit kallt i dag så eftermiddagen gick mest åt att läsa böcker.

Känns inte som en helt säker uppallning. Kyrkan i Andratx. Oliver på marknaden

Tisdag den 15 maj. Port d´Andratx.Seglad distans 49nm. Totalt 766 nm.
Dagen började fint med göd vind när vi lämnade Ibiza men efter en stund dog det ut helt och vi fick fortsätta för motor. Vi har valt bot Palmabukten och gick direkt mot det sydvästra hörnet där ergen börjar. I Port d´Andratx har man två möjligheter att välja hamn. Vi valde fel och hamnade i marinan. Fint värre, dyrt värre. Det är som att bo på 4-stjärnigt hotell men måste ta med egna sängar och gå två kilometer till toaletten. Då är det ändå vinterpriser som gäller nu. Om två veckor blir priset 5-stjärnigt - toan lika långt borta.
På kvällen strosade vi runt i den vackra staden.

Vilan i väntan på Mallorca. Inseglingen till Port d'Andratx. Port d'Andratx i kvällsljus.

Måndag den 14 maj. Cala Portinatx. Seglad distans 16 nm. Totalt 717. nm
I dag lämnade vi San Antonio och seglade norrut för att hitta en bra ankringsplats. Det fanns många vackra vikar men vi föll för Portinatx som inte är helt öde. Det känns som en plats för bättre bemedlade men var ren, snygg och trevlig. Vi ankrade i det klart turkosa vattnet över sanden bara kort utanför badstranden. Ytterligare fem båtar dök upp under dagen. När vi kände att vi låp bra tog vi dingen i land och gick en lång promenad i tallskogen. Det är vackert men fullständigt omöjligt att se vattnet för det ligger privata hus men stora tomter och höga staket längs hela vägen.

Vi glider fram i ett fantastiskt landskap. Småstenarna är inte så små. Åska på gång.

Underbar ankringsvik i Portinatx

Söndag den 13 maj. Båtvård och bad i San Antonio.
Efter mycket dividerande beslutade vi att stanna kvar i San Antonio. Det var en del som behövde fixas på båten så tillgång till stöm och vatten var inte fel. På eftermiddagen drog vi ut på stranden. Marie badade och jag doppade tårna. Bra så. Jag följer efter när vatttnet fått lite bättre temperatur. I dag var det bara 21,9 grader. Brrr.
Fram mot kvällen har vi enbart tagit det lite lugnt och kollat nätet som är bra här.

Ett säkert sätt att veta att man har betalat för mycket. Marie badar i ankringsviken. Test av nya kameran. Så här ser det ut under oss.

Jasg lade in lite bilder längst ner på sidan också.

Lördag den 12 maj. Här kommer inläggen i följd då vi inte varit på nätet ett tag.

Onsdag den 9 maj. Espalmador. Seglad distans 104 nm. Totalt 675 nm.
God segling en varm natt.

Vi lämnade Santa Pola vid halvfemtiden och tanken var att vi skulle få en perfekt slör ut mot öarna. Så blev det också men vinden dog ut lite tidigare än beräknat. Efter solnedgången ökade dock vinden igen och vi hade en perfekt nattsegling i 4-8 m/s. Strax efter gryningen kom lite moln, en enstaka skur över Ibiza och så vred vinden mot öst för första gången sedan slutet på mars. Äntligen kan värmen komma.


Solnedgång över fastlandet. Läsning i natten. Soluppgång, till vänster ses Ibiza.
Vid tiotiden kastade vi i ankaret i det helt turkosa vattnet i denna lilla vik. Espalmador är en ö skilt bara med några decimeter vatten från Formentera i syd och med ett större sund mot Ibiza i nord. Det är en ganska låg ö som består av vulkanklippa och sand. Den vita sanden i vattnet ger den underbara färgen i viken. Inte heller sämre av att vattentemperaturen har smugit sig över 18 grader. Efter lunch åkte dingen i vattnet och vi tog en lång promenad längs stranden. Flera andra har badat lerbad men vi har ännu inte hittat leran. Får fortsätta att leta i morgon.

Från sittbrunnen i Espalmador, Omslaget på boken till vänster är tasgen just här. Den lokala måsen, Audouin´s. Från stranden.


Lagunen. Vulkanisk sten och det smala sundet mot Formentera. Nytt liv i sanden.

Torsdag den 10 maj. Cala Badella, Ibiza. Seglad distans 14 nm. Totalt 689 nm.
Underbar dag.

Väl utvilade steg vi upp ett bra tag efter att solen gjort det. Trots att det hade hunnit bli ganska varmt var det helt vått på hela båten. Östanvinden – Levanten innehåller kan innehålla mycket fukt om natten. Det märks. Hela båten var helt våt.
Efter frukost tog vi en promenad för att leta reda på lersjön. Vi hittade den men det var klart förbjudet att gå i närheten av den på grund av häckande fåglar så alla vi sett i går har badat olagligt. Det ville inte vi så vi vände om igen och fixade lite med båten i stället.
Efter lunch tog vi upp ankaret och seglade norrut i en laber ostlig bris. På norra änden av Espalmador stod en stor passagerarkatamaran helt uppe på land. Antigen har den navigerat helt fel på Freu Grande eller så har en storm blåst upp den. Kul såg det i alla fall inte ut.
När vi närmade oss sydvästra hörnet av Ibiza seglade vi mellan den och öarna Vedra och Verdella. Öarna är 400m höga och sundet är 700 meter brett. Det är ett av de vackraste sund jag har seglat i. Mycket dramatisk natur.
Strax efter att vi passerat öarna gick vi in i Cala Badella som är en underbar lite vik på Ibizas västra sida. Några så fiskeekor ligger på boj och några gäster ankrar inne i den smala viken. Längst in ligger en fin sandstrand med några restauranger. Väldigt laid back. Vi tog dingen in till land och tog en promenad på stranden och upp på klipporna omkring så att vi kunde titta ner på båten. På kvällen satt vi bara ute och njöt den fina solnedgången.

Gravt felnavigerat katamaran på Espalmador. Njutbar segling. Passagen mellan Vedrá och Ibiza.

Cala Badella, Isola till vänster och vi till höger. Ut över viken. Stranden vid solnedgång.

Fredag den 11 maj. Lugn dag i Cala Badella.
Världen är liten för bland de fem ankrade båtarna inne i viken låg Isola från Malmö vid sidan om oss. Kanske för att detta är en vacker vik. I dag ville vi se lite mer så vi tog dingen in till land och gick en lång sväng. Uppe i skogen ovanför viken ligger en affär så vi handlade lite grönsaker också. De var naturligtvis lite dyrare än de stora men jag har inte sett bättre grönsaker i någon affär. Oväntat kul.
På eftermiddagen bjöd Camilla och Adam in oss på nybakad sockerkaka så vi bestämde oss för att vara kvar en natt till. Återigen satt vi och pratade länge och sen åkte vi iland och tog lite bilder vid solnedgången. En dag bara flyger iväg.

Marie dyker upp mellan hyllorna i butiken. Camilla och Adam. Stranden.

Till höger den lilla skrevan där musiken drog igång. Efter solnedgång.

Lördag den 12 maj. San Antonio. Seglad distans 12 nm. Totalt. 701 nm.
Händelserik dag.

Vid solnedgång i går satt det en massa ungdomar i lite bilar på andra sidan och en tid senare drog det igång lite musik på hög volym. Jag sade till Marie att det där slutar snart för de kan ju inte sitta där hela natten. Fel. De ställde bara upp saker i en klippskreva i utkanten av ankringsviken. Vid midnatt tog det fart ordentligt och när vi drog iväg i dag vid niotiden var det oförminskat. Inte helt lätt att sova gott.
Det blev en kort tur för motor i fullständig stiltje. Vi möttes vid piren av en Marineros som anvisade oss plats och vid incheckning fick vi ett fint inpackat hotelltvålset vad man nu ska med det till. Alla riktigt dyra hamnar har en lite gåva så att det inte ska svida för länge när man dragit sitt kort. Det är fortfarande lågsäsong så vi kom undan med 29 €.
Efter en kort titt på San Antonio som mest består av pubar och diskon tog vi bussen till Ibiza stad som lär vara vacker. Det var den också och samtidigt var det Medeltidsvecka i gamla stadsdelen i fortet. Vi har aldrig sett så mycket marknadsstånd som till skillnad från Sverige bara innehöll handgjorda saker. En äldre Marockansk man gjorde träsaker där han använde bägge händer och bägge fötter när han arbetade. Vi var helt fascinerade av hans arbete.
Vi hann också se en del av staden nere vid vattnet men bestämde oss ganska snabbt att här skulle vi vilja stanna en längre tid så det får bli till hösten. Det började bli kväll när vi kom tillbaka i båten och då var det fortfarande 28 grader varmt ute så det blev en underbar men sen middag ute i sittbrunnen.

Kilometervis med stånd. Matlagning - annat än Statoil-korv. Snickaren med fyra händer - höger hand ett varv med snöret om pinnen för att snurra, vänster hand håller stämjärnet, höger fot styr stämjärnet och vänster fot håller fast pinnen. På pinnen svarvade han in lösa ringar i mönstret.


En liten lur skadar inte när kunderna sviker. Mysigt café. Sådana bussar har vi inte i Helsingborg än.

Du som börjar läsa här och undrar hur vi kom hit kan läsa och se bilder från turen Almerimar till Balearerna här.