Om den vidare seglingen från Almerimar till Santa Pola kan Du läsa här

Lördag de 28 april.
Sitter på bar för att få lite stabilitet under fötterna.
Tillbaka på Bar Emporio för att lägga in lite bilder. Det blåser så mycket att man blir sjösjuk inne i hamnen. En båt är inte byggd för att rycka i förtöjningar.
Vi var ute på en lite promenad för att kolla vågorna och kitarna. Så det högsta och längsta hopp jag någonsin sett. Mycket snyggt..
Nu ärt ALLA bilder från denna segling början inlagda.

Fredag den 27 april Almerimar. Seglad distans 46 nm. Totalt 398 nm.
Reflexioner om tid.
I går kom vi till Almerimar och under dagen kom vi fram till att vi seglar alldeles för fort. Mer om det lite senare. Hamnen här är väldigt billig men det är riktigt dyrt om man vill njuta av internet i båten. Nu har vi hittat ett fik som har riktigt bra nät och två koppar kaffe är betydligt billigare än hamnens dygnspris. Det betyder att jag i morgon eller söndag kommer att ladda in lite bilder från den här turen. Jag vet att det i alla fall är några av Er som vill se dem.
I går drog vi iväg från Marina del Este i underbart väder. Slör i 5-9 m/s som senare gick över till läns. Vi spenderade hela dagen med att bara njuta, läsa och titta på den storslagna naturen. Jag var övertygad om att det inte fanns så mycket att se på Costa del Sol men det är bara att erkänna att jag hade fel. Det är enormt vacker här och vi hade lätt kunnat spendera ytterligare en månad här . Nu hade vi ju tänkt att se mer av Balearerna och Barcelona men jag är helt övertygad om att tiden inte räcker till för att se allt. Vi stannar nog kvar i det området under hösten också. Härifrån upp till Cartagena är det dock inga vettiga hamnar och få bra ankarplatser så vi drar nog dit i ett svep så snart vinden har lagt sig i början på nästa vecka.
Efter vi hade lagt till här i går gick vi och handlade och när vi kom tillbaka till båten kom det samtidigt ett norskt par, Britta och Rune. De frågade om vi ville med och träffa andra skandinavier för de brukade träffas på torsdagar. Vi frågade när det var och var men de sa att de väntade till vi lastat in maten iu kylen och så drog vi. Vi var 16-18 pers från skandinavien och alla pratade med alla. Riktigt trevligt. Förutom sedvanligt seglarsnack lärde vi oss massor om kusten här, vägen upp till Barcelona och om billiga hamnar. Några har övervintrat här medan några kommit nmån vecka för oss. Det är faktiskt många som lämnar sina båtar här inom de närmaste veckorna och åker hem över hela sommaren. Almerimar är sannolikt den billigaste övervintringshamnen längs hela spanska medelhavskusten.
Alla vi träffade i går var rörande överens om en sak. Man kan knappt ta det lugnt nog. En man som seglat över atlanten några gånger och jorden runt under nio års tid ångrar att han inte lät det ta dubbla tiden. Nu är han en bra bit över 80 och gör mest dagsseglingar häromkring tillsammans med sin fru.
Vi träffade två finska seglare som haft så mycket problem med krypström att deras propelleraxel i stål var bortkorroderad till 70% Det var svårt att tro på men vi såg den i dag. På vår promenad i hamnen och stan som är en integrerad enhet lyckades vi stöta på i stort sett alla skandinavier vi träffade i går.
Efter att ha sett propelleraxeln installerade jag vår zink-saver som jag hade med från Sverige men som jag inte fått installerat är. Vi försöker dessutom att ha så lite landström som möjligt. Det är egentligen bara till varmvatten vi behöver det.
Dags att avsluta. I morgon blir det bilder

På väg ut ur Marina del Este. Almunecar med Sierra Nevada i bakgrunden. Skandinavisk träff i Almerimar
.
Märkligt ljus denna dag. Stranden i Almerimar. En arkitekts dröm. Lägg märtke till husen. Inte en enda lägenhet har samma exteriör.

Onsdag den 25 april. Marina del Este. Seglad distans 46 nm. Totalt 352 nm.
Lugn dag med massor av delfiner.
När kontoret öppnade vid nio fanns jag där för att checka ut. Bakom mig hörde jag svenska röster och det var Ing-Marie och Håkan på Alacrity som just checkade in. Vi missade dem tydligen med några timmar i La Linea också.
Så snart vi kom ut ut hamnen möttes vi av en delfin och sedan var det ytterligare två stora flockar som visade sig. Alltid lika roligt. Under förmiddagen hade vi absolut ingen vind alls men den byggde upp så smått under eftermiddagen för att i vanlig ordning dra på när vi skulle lägga till. Vi har kommit till en söt liten hamn strax väster om Motril. På två sidor om hamnen har vi mycket höga berg och på den tredje ligger en ö. Det är väldigt skyddat här. Bakom de närmaste bergen tornar Sierra Nevada upp sig med snöklädda toppar på över 3000 meter ganska nära havet. Här finns bara några radhus, en liten affär och tre restauranger. Har lite svårt att se att allt det här ska kunna gå runt. Som plåster på såret att denna hamn är dyrare än de flesta runt omkring fick vi en flaska vin vid inchekningen. Den smakade faktiskt långt över förväntan som i och för sig inte var särskilt hög. Till den har vi fått lite skinka, korv och ost och så är vi nöjda. Imorgon bär det vidare mot Almerimar.

Lugnt på havet. Marina del Este

Tisdag den 24 april. En lugn dag i hamnen.
Idag blev det en lugn dag helt för oss själva. Vi tvättade och sorterade in lite text här på hemsidan. Några bilder är ute, långt ifrån alla. Det blev ochså lite tid att traska runt och se på stan för trots att vi har varit här en vecka har vi kanppt hunnit se mer än strandpromenaden.

Marie doftar på rosor, Borgen i Fuengirola. Tänk om alla lekplatser i Sverige såg ut så här.

Måndag den 23 april. Fuengirola.
I går slutaded kursen vid lunchtid. Före det hade jag just hört en av de bästa föreläsningarna i mitt liv. Tacksam att få vara på plats när det händer.Andreas och Martin lämnade båten på morgonen och nu är vi ensamma ombord. Ganska skönt det också. På eftermiddagen kom Maud och Pernilla ner i båten medbringandes en burk Zoégas - lycka. När de lämnat oss tog det inte många minuter innan vi somnade.
Efter tio timmars sömn drog vi igång tvätten. Efter en veckas besök blir det en del. Medan vi tvättade dök Lena, Mats, Gunilla och Belle upp för att få lite tapas och skumpa. Lena och Mats hade tagit med sig en vinglasväska broderat med Synapsens namn. Passar perfekt till champagneglas. Efter lite tapas åkte vi med deras bil upp i bergen till Mijas som är en gammal stad. Vackert men lite för mycket turistigt för min smak. Man har en fin gammal tjurfäktningsarena där uppe. Från Mijas tog Marie och jag bussen tillbaka för endast 1,40€. Väl där var det dags för vila men så kom Lars från Tango ombord och så blev det en öl och lite snack i stället. Kul.
Nu är det snart läggdags. Kanske blir det lite tid att lägga in bilder i morgon

Andreas och Marin tar taxin till flygplatsen. Synapsens nya väska till champagneglas. Jag fick tid att läsa ut Hungerspelen.

Lena, Mats, Gunilla och Belle på besök. Torget i Mijas och utsikten mot Fuengirola

Lördag den 21 april. På kurs i Fuengirola.
Tillsammans med Europas 500 mest dynamiska kiropraktorer. Kan inte bli bättre. Den energin sitter i. Kursen börjar vid sju och slutar elva - halv tolv på kvällen. Det bärta är att det finns ett program men där står det bara vilka föreläsare som kommer men inte när de går på. Det betyder att man inte kan sitta och välja innan och ligga i solen utan alla är på plats när föreläsningen börjar. Dessutom är några av de bästa föreläsarna helt oannonserade. Man lär sig en massa man inte hade en aning om att man var intresserad av. Jag gillar den biten.


Sigge. Middag med Pernilla och Maud. High five lördag kväll

Fredag den 20 april. På kurs i Fuengirola.
I dag kurs hela dagen. Det har varit mycket bra hittills.

Kurs ChiroEurope i Fuengirola. Lunch på terassen.

Torsdag den 19 april. Fuengirola.
Utflykt till Alhambra och kurs för kiropraktorer.
Det blev en tidig morgon för vi hade fått plats på en guidad visning på Alhambra halv tio. Vid kvart över sju satte vi oss i totalt mörker i vår fina hyrbiul och drog iväg utan att riktigt - eller alls veta vägen ut ut stan. Det slutade med att vi hamnade på småvägar utanför Benalmàdena men nollkoll. Som tur var kom det en dam och luftade hunden och hon hjälpte oss upp på motorvägen mot Malaga. Ju längre vi sedan körde upp i bergen mot Granada ju mer stod det klart att detta skulle bli en vädermässig skitdag. Uppe i Alhambra var det nio grader och duggregn och inte blev humöret bättre när vi skulle växla vår internetbiljett mot riktiga biljetter. För att få ut biljetter skulle man ha med sig kredidkortet det var betalat med. Det låg i båten. Då fick vi gå till en annan lucka där vi fick klart för oss det var ok, vi skulle bara visa passet så att de kunde se att det var rätt person. Passet låg i båten. Då var det tvärstopp. Till slut lyckades en tredje person hitta ett papper där Andreas kunde skriva över biljetterna på mig eftersom jag hade körkort med mig. Till sist fick vi biljetter.
Rundvisningen var enormt intressant. Vi fick en guidad tur på tre och en halv timme på engelska där vi följde vattnet in till Alhambra. Från början var det som vilken ökenkulle som helst tills Sultanen bestämde sig för att bo dä 80 meter över floden. Då grävde man en hemlig tunnel i berget 6 km uppåt och in i floden för att leda vattnet till klippan och till de åkrar som man hade där. Sedan bodde det sammanlagt 23 sultaner där under 250 år och alla som hade råd byggde sig ett eget palats med pooler, fontäner och enorma byggnadsverk. Vilket ställe. Också en inblick i arabiska eftersom väggarna är fulla med citat ur koranen.
Efter turen till Alhambra åkte vi tillbaka mot kusten. I Padul fick vi de bästa tapas jag någonsitt fått och vi åt så länge att det blev lite stressigt på slutet. Klockan fem började kursen så jag lämnade de andra som började klä om medan jag återlämnade bilen hos Avis. Sen iväg till Hotel Beatrice precis lagom till vi började. Det var en ganska kort introduktion och sen full fart till kl nio då det serverades bra middag omän inte i klass med lunchen i Padul.

Onsdag den 18 april. Fuengirola. Seglad distans 52 nm. Totalt 306 nm.
Sanslöst bra segling.
Tidig avgång från Ceuta för att hinna hyra bil i Fuengirola mot kvällen. Vi halvåtta precis när det började ljusna vid horisonten drog vi ut. Halvvind upp genom sunden för att sen länsa öst längs den spanska kusten. Det är så mycket fartyg här att man inte vill gå för länge i farleden. Så fort vi kommit ut var det 12-14m/s så vi satte två rev i storseglet för att få en lugn och behaglig frukost. Den stördes omedelbart av en större flockgansdka små delfiner som bhoppade fram till oss och följde en bra bit på vägen. Det var mycket lekfulla. När dom sen tröttnade kom det tre mindre valar och slöade runt oss en stund och sen var vi i stort sett över sundet. som bara är 13 nm brett. Resten av dagen på vattnet var det läns i 11-16 m/s så det vara bara att njuta. Marie serverade god mat, Mariette och The Famous Unknown underhöll oss Martin tyckte nog att segling kunde vara en nyttig fritidssysselsättnimng.
Vid halvfyra checkade vi in i marinan. Detta är den första marina i Spanien som har svarat på Ch9 på VHF'en. De andra svarar aldrig för att de inte kan engelska men man vet attt de har hört för när man väl kommer in finns det en marinero som anvisar plats. Här fick man gå in till receptionsbrygga och checka in med sedvanlig omständighet.
På Avis fick vi en sprillans ny ganska stor bil och efter 15 minuter vår första parkeringsbot på 60€. Nu är det dock så klokt ordnat här att detr på spanska står att om man inte vill ha någon bot så kan man samma dag betala 6,55€ i vilken automat som helst och sen stoppa bägge lappar i medföljande kuvert så annuleras boten. Pengar in, ingen administration - helt perfekt. Något att ta efter hemma? Kanske inget för Securitas.

Morgon utanför Ceuta. Ett glatt gäng till havs.

Tisdag den 17 april. Ceuta
Utflykt i Marocko.
Efter frukost tog vi taxi till Marockanska gränsen. Där var det bara att börja gå helst rätt vilket vi först inte gjorde. En engelsktalade man hjälpte oss sedan - mot avgift så klart med de papper vi behövde för att komma in. Sen var det en slags mycket bred vilda-västern övergång där man inte hade en aning av vad folk gjorde där, var man skulle gå eller var bilarna skulle köra. Antagligen var allt på samma ställe. Efter gränsen ville vår hjälp ha oss bakom ett hus för att göra upp om pengar, guide och en massa annat så han fick lite småpengar och vi fick ett finger och lite svordomar och sen var det avklarat. In i taxiklungar. Alla 200 chaufförer ville vara med och prata även om det ändå slutade med att herren ppå täppan bestämde priset och vilken bil vi skulle åka med. Vi fick tag på en drömchaufför. Vi harde hyrt in honom för hela dagen och en tur upp till Chefchauen uppe i bergen för 100€ och han hade inte brått utan körde oss mucket säkert. Först fick vi åla in till den lokala polisen så att han kunde få tillstånd att köra oss så långt. Till det krvdes naturligtvis mitt pass för här krävs pass till i stort sett allt. Det visade sig också att vi hade gott om tid för nu var vi i Marocko och där ligger man två timmar efter oss så vi kom in i landet redan halv åtta på morgonen.
Upp till Chefchauen fick vår Mercedes 240D (som alla adra bilar här) köra på maxvarv i treans växel i några timmar. Det är kanska högt och mycket brant väg. Chefchauen lär vara en av de vackraste och bäst bevarade bergsstäderna i Marocko. Det är en mycket lugn stad full av turister, 99% marockanska oc inte en enda försäljare som flyger på en trots att man befinner sig i Kasbah inne i Medinan som är den gamla stadsdelen. Det är väexelvis smala gränder och trappor, många hus är målade i vitt och ljusblått och bästa transportnedlet är åsna eller mycket smala höga lastbilar som klarar det mesta av oländig terräng. Barnen lekte överallt och vid floden fanns det gemensamma tvätthoar i sten där man kunde tvätta kläder och lite större där man tvättade mattor. Det var härligt att bara titta och njuta av folklivet.
Efter några timmar kom vår chaufför Johnny (som säkert hette nåt annat) och hämtade oss och körde oss till hamnstaden Tétouan. Där var det helt annorlunda, möjligen för att det ligger så nära det gigantiska och flotta turistområdet vid Smir. Vi hann inte ur taxin förrän det stod massor av folk som ville agera personal shopper ellere guider av något slag. Det blir bara för mycket. Efter några kvarter gick det dock upp för de flesta att vi ville bli länade i fred och sen var det ganska kul att titta på stan. Jag är bara så imponerad över all skit som säljs i Kasbah'n. Vem köper det? Det packas ut varenda morgon och för mig att se fanns det bara lokalbefolkning och hur många behöver plasttingeltangel och en fejkad DG klocka. Det enda jag förstd var alla som sålde etuier till passen för här har garanterat alla passet med sig i fickan.
Efter någon timmei Tétouan tog vi taxin tillbaka till Ceuta. Då passerar man Smir med alla sina enorma hotellpalats och stenlagna strandpromenader. Det skriker kontrast till den ganska fattiga befolkningen tre kilometer inåt landet. I Smir har kungen lin yacht så alla som vill vara något ligger också där för säkerhets skull.
Vid gränsen skulle samma papper fyllas i en gång till. Lite oklart varför man ska fylla i ett papper om anledningen till vistelsen i Marocko när man är på väg därifrån. Sen in i kön med bilar och trängas. Det är strängt förbjudet att ta bilder vilket är synd för det är en upplevelse utan like. I gåkön skulle man i alla fall inte vara för där släppte de inte igenom någon, det var antagligen bara för folk som ville komma in i Ceuta för första gången. Så fort de så oss tryckte passpolisen undan alla andra och så kunde vi gå. Rättvist - nej, vilket några köande också påpekade - på arabiska.
Och Ceuta - återigen, en av de härligaste städer jag har sett. Den är helt enkelt underbar. Jag skulle kunna spendera mycket tid här.

Gränsövergången. Utanför moskén i n'Diq. På väg upp mot Chefchauen precis i kanten av Chauenmassivet.

Herde med syskon i utkanten av stan, tvätteriet i bakgrunden. Tvagning i Chefchauen. Utanför en vanlig port.

Tvätteriet som byggts i floden.Här samlas både kvinnor och män. Närodlat. Packåsna i gränden.

Torget i Chefchauen. Al Hamra betyder det röda fortet - måste vara huset till höger. Tétouan - så långt från lugnet man kan komma.

Måndag den 16 april. Ceuta. Seglad distans 19 nm. Totalt 254 nm.
Afrika.
Välutvilade anmälde vi till receptionen att vi tänkte checka ut. Strax kom en marinero och läste av el och vattenmätare och sen var det bara att dra över till receptionspontonen. Där passade vi på att tanka också för prisskillnaden till Gibraltar är bara några ören nu för tiden. Trots anmälan tog det ändå en halvtimme att checka ut för mätaren skulle för säkerhets skull läsas om igen av en ny marinero. Icke om jag fattar detta system.
Så snart vi rundat hamnpiren satte vi segel och gick för god fart i halvvind mellan alla båtar som ligger ankrade på Gibraltars redd. Över på den afrikanslka sidan dök några delfiner upp en stund, antagligen bara för att kolla att vi hade passen med oss. Strax efter lunch blev vi anvisade plats på gästbryggan. Detta blev vår första medelhavstilläggning, dvs med aktern in och fast förlina. Det är bara att hala fram gummihandskarna och vänja sig.
Ceuta är spansk enklav på yttersta nordöstra udden av Marocko och en helt underbar stad. Vi valde den för att inte behöva checka in båten i Marocko och framförallt inte behöva checka in den i Europa igen efteråt.
Hur vi än traskade runt i stan gick det inte mer än några hundra meter mellan varje bronsstaty, Filosofer, Gudar, föreställande och abstrakta. Allt är välhållet och historian känns överallt närvarande. På turistbyrån fick vi god hjälp om vad vi borde se i stan och också hjälp i hur man bäst tar sig till Chefchauen i Marocko i morgon. Efter bara några timmar kände jag mig helt hemma i den här staden. Vi fick också lite råd om restauranger men de flesta var stängda måndagar så det fick bli en nere i fortet. Trevlig, bra mat men i stort sett omöjligt att sitta på kuddarna utan att glida ner. Det blev en ganska sen och mycket tervlig kväll.

In i Medelhavet. Synapsen i Ceuta - Gibraltar i bakgrunden. Grabbarna utanför borgen

Hade jag inte upplevt påsk i Andalusien hade jag nog varit lite frågande inför detta barn som så gärna vill bli vuxen. En riktigt vuxen och en som förhoppningsvis aldrig blir det.

Söndag den 15 april. Utflykt till Gibraltar.
Vädret var inte det bästa i dag heller. Blåsigt, kallt men dock mestadels sol. Välutvilade traskade vi över till Gibraltar. Söndag förmiddag och inte mycket folk. De flesta affärerna har bara öppet söndag om det kommer ett kyssningsfartyg. I dag kom inget så det var en ganska stängd stad och småkylig stad. När vi kommit till andra ändan av innerstaden kom vi till stället där turerna till toppen börjar. När det blåser hård västanvind är linbanan stängd så då är det bara minibuss som gäller. Vi var åtta personer som åkte med Peter, en underbar chaufför som var bra på att berätta om vad vi såg och Gibraltars historia. Det blev en tur över hela klippan där vi hade möjlighet att se åt alla håll. Bäst av allt var den stora grottan inne i klippan. Den har varit bebodd sedan neanderthalarna och i antiken trodde man att det var ingången till Hades. Jag har sett betydligt större och mäktigare grottor men aldrig någon vackrare. Underbara stalaktiter och stalakmiter. I det största grottrummet hade man en stor koncertsal som var öppen under årets torra månader. Marie tyckte att den till och med var mäktigare än Dalhalla som hon annars alltid har hållit som absolut etta på scentoppen. Efter grottan tittade vi på aporna, försvarstunnlarna och den vackra utsikten över flygfältet med marinan och vår båt i bakgrunden men det vara bara att konstatera, grottorna vär bäst.
Efter turen upp på klippan traskade vi långsamt tillbaka till båten och tog det ganska lugnt. Killarna tog en lång promenad för att titta på kitarna, lite fotboll och köpa en citron. På kvällen satt vi bara och tittade på det vackra ljuset över Gibraltars klippa.
Det sägs att gudarna inte kunde komma ut ur Medelhavet så man skickade Herkules som med sin kraft delade land och skapade porten med Gibraltar på ena sidan och klippan vid Ceuta på den andra.

Det är inte var dag man promenerar över en flygplats. Alla samlade vid Herkulesstatyn. Koncertsalen i grottan.

Från toppen utmot Medelhavet. De obligatoriska aporna. Flygplatsen och Marina Alcaidesa i bakgrunden.

Lördag den 14 april. Besök från Sverige.
I dag kom Andreas och Martin för att följa med under en veckas tid. Sopm tur var kom de först på kvällen för dagens väder var inte det bästa. Inne i hamnen toppade vinden på 22 m/s med lite skurar av och till. Vi använde det mesta av denna dag till att städa båten. Fram på eftyermiddagen var vi färdiga och det började mojna och då var det dags att gå på stan och handla. Vädret ville dock annoprlunda och det började ösregna i stället. När dfet väl slutat regna satte vi full fart till affären för att handla. Det är stängt i morgon och grabbarna behöver en massa mat. Vi var tillbaka på båten två minuter innan de stegade in. Det blev ett välkommet återseende. Nu hade vi också lite mat att bjuda på.

Marinan, Synapsen och klippan i solsken. Några timmar senare från sittbrunnen. Den hann klarna upp lite till grabbarna kom.

Fredag den 13 april. På cykel till Gibraltar
Hela förmiddagen var det tvätt och båtvård. Eftersom det blåste kulingstyrka gick det åt säkerhetstråd genom alla plagg och många klämmor för att inte allt skulle blåsa bort när det torkade. Å andra sida gick det ganska fort att torka kläder.
På eftermiddagen tog vi frtam våra cyklar och begav oss över gränsen. Även om man ledde sin cykel var man tvungen att krångla sig in i bilkön för att visa pass. Fotgängare var man inte. Direkt efter gränsen går man över en av världens farligarste flygplatser. När flygen kommer stänger man helt enkelt av vägen med en bom. Vi började med att besöka de två skeppshandlarna. Eftersom det är tullfritt på Gibraltar hade jag gjort upp en liten lista på vad vi skulle handla. Handlade gjorde vi först precis innan vi skulle cykla hem. Efter den turen var det dags att turista. Gibraltar är Very British med ett ovanligt stort antal spritbutiker. Linbanan till toppen var avstängd så vi väntar med att ta upp till toppen till Andreas och Martin kommer.
Efter Gibraltarturen cyklade vi tillbaka, med överlastade ryggsäckar för att direkt vända ut på stan här i La Linea för att handla mat till morgondagen.
På kvällen var det svenskträff ombord på grannbåten Gina från Göteborg. 23.

Flygplatsen man måste över på väg till Gibraltar. Ensamma (nästan) på stan. Stadsmuren vid Trafalgar Square

Torsdag den 12 april. Kvar i La Linea.
Båtvård och tvätt.
Kontrolltornet öppnade vid nio och eftersom man redan i går hade kopierat mina papper gick det fort att checka in, dvs 35 minuter. Nu har vi i Spanien bara seglat i lågsäsong men vad gör man om det kommer tre båtar på en gång? Före mig checkade en svensk ut och efter mig checkade ytterligare en svensk in. Efter incheckning var det dags att byta brygga igen, nu till en för 12-metersbåtar där det finns el och vatten. Detta blir förhoppningsvis sista byter innan vi lämnar. Hamnen är så stor och det är så långt till kontoret att jag tog fram cykeln för att ta mig dit. Detta är också första gången vi möter medelhavsbåtar, dvs megayachter så lite tittande blev det på väågen.
Efter incheckning spenderade vi det mesta av dagen till att tvätta och fixa båten. På eftermiddagen tog vi en sväng på stan som är betydligt trtevligare än vi först tyckte. Här låg också den bästa matvaruaffär vi sett på mycket mycket länge. Till och med gas lyckades vi hitta i en affär. I morgon blirt det Gibraltar.

Torkar tvätt ombord. Torget i La Linea - blandníng av gammalt och nytt. Delikatessen i Mercadona

Onsdag den 11 april. La Linea vid Gibraltar. Seglad distans 79 nm. Totalt 235 nm
Hercules Port
Redan kvart över sju drog vi från Cadiz för att hinna fram innan det mörknade. Motor i motvind ut ut viken sedan platt läns. Det var i början mycket varierande vindstyrkor så seglan och vår vilja att sätta dom blev verkligen testade. Fram mot förmiddagen dog det dock ut och motorn fick arbeta igen.
Vi har hört och läst så mycket om hur farligt det är att fastna i tonfisknäten så vi höll oss mer än 4 nm från kusten hela tiden och det visade sig varea en bra taktik för vi såg nästan inga nät alls.
Efter vi hade passerat Cap Trafalgar och kommit in i Gibraltarsund ökand vinden plötsligt och vi kunde länsa undan för bara genuan. Någon timme senare siktade vi Afrika och det var en helt fantastisk känsla. Det högg verkligen tag i en.
Strax innan Tarifa passerade vi ett grund och eftersom vi hade 10-11 m/s medvind och dryga två knop motström kokade hela vattnet av korta branta vågor. Senare, i höjd med Tarifa vände tidvattnet inne vid kusten samtidigt som vinden ökade så vi flög fram den sista biten för bara genuan. Inne i viken i Tarifa så vi hundratalet kitare som lekte i den i det sammanhanget nybörjarvinden.
I kvällssolen nådde vi så Gibraltar, Herkules Port, denna fantastiska klippa ute i havet. Vi trodde det skulle vara en klippa med lite hus men det visade sig vara en klippa med Mycket hus. Ofattbart så mycket höghus man kan slänga in på en liten yta. Utanför låg ett femtital båtar på redden, den första, en gastanker såg på avstånd ut att ligga precis vid land men när vi passerade den hade vi fortfarande 5 nm kvar att segla. Klippan är så stor att det är svårt att bedöma avstånd.
När vi lagt till i den helt nya Alcaidesa Marina på spanska sidan i La Linea så kom en marinero och talade om att där kunde vi inte ligga för då kunde man inte se oss från kontrolltornet. Det tog lång tid innan vi fattade för det hela verkade så absurt att vi skulle flytta till en brygga med en massa svall bara för att kunna ses. Inte blev det bättre av att vi inte kunde spanska och han knappt ett ord engelska.
Efter att vi flyttat båten till en annan brygga fick jag åka hans golfbil till kontrolltornet för att kopiera pass och försäkringspapper och betala 20 euro som jag skulle få tillbaka i morgon. Sen tog vi golfbilen tillbaka igen.

På väg in i Gibraltarsund - Europa till babord, Afrika till styrbord, Första blicken på klippan. Från hamnplatsen på kvällen.

Tisdag den 10 april. Lost in Cadiz part 3.
Sovmorgon och så en dusch. Marinan har ganska nya duschar och toaletter. Skulle man ha lagt lika mycket pengar på ventilationen som på ytterdörr och entré skulle det säkert ha varit ganska bra. Som det nu var, är det den finste mögelsamlingen jag har sett. Sanslöst äckligt. Jag fick astma i duschen.
Tillbaka till centrum och nu träffade vi en fantastiskt trevlig flicka i turistinformationen och lärde oss hur man hittar i staden. Det gjorde saken lite lättare om än inte lätt. Tror i alla fall att vi fick sett det viktigaste. Hamnade även på Mercadon, dvs marknaden (nej inte aktier) som är bland det bättre jag sett. Fantastiska avdelningar för både fisk, kött och grönsaker. Såg ytterligare fiskar jag aldrig tidigare sett.
Katedralen var forfarande påskpyntad utvändigt även om man var i färd med att plocka ner. Vi passade på att gå upp i tornet för att få en överblick över hela staden som ligger längst ut på en smal landremsa.
Det är svårt att hitta vettigt nät här i Cadiz men till slut hittade vi ett bra café som i alla fall kunde skicka några megabit i taget.
När vi tyckte att vi sett nog av staten handlade vi i närheten av Mercadon och sen tog vi taxi tillbaka till båten.
Du som undrar vart part 2 tog vägen så är den lost.

Vi gör vad vi kan. Det är i alla fall skapligt varmt här. Sitter i skuggan på utefik. Ser fram emot att se Er om några veckor. Er som guide och en vända i båten så lär det väl inte kunna gå fel.

Cadiz - torget, gamla stan och hamnen sedd från katedralens torn. Plaza Santo Antonio. Portgång

Måndag den 9 april. Cadiz. Seglad distans 80 nm. Totalt 156.
Lost i Cadiz part 1.
Det blev en ganska tidig väckning för bussen som skulle hämta Ingegerd och Pehr kom vid kvart i åtta. Det passade ganska bra med tiden så att vi hann ut över baren innan lågvattnet satte stopp. Vi surfade på på flodvågen ut i över nio knop och hann över kanten med 0,7 m under kölen så lite nervösa var vi. Utanför floden finns mängder med nät, både fasta som som man inte kan segla igenom och så helt vanliga nät. Vi lyckades tråckla oss igenom hela systemet och hade en underbar halvvind i bitande kyla med rikning Cadiz. Efter några timmar vred vinden mot sydost, dvs rakt emot så den blev motorn som fick ta sitt första längre pass i år. Efter ytterligare några timmar vände vinden 180 grader så att vi fick platt läns samtidigt som solen kom fram. På bara några minuter åkte alla fyra lager kläder av och vi kunde läsa och slappa i solens värme. Utranför Rota försvann värmen lika fort som den kom. På bara några minuter blev det nödvändigt med tröja och jacka igen.
Fram emot kvällen kom vi fram till till Puerto Americano i Cadiz. Det är svårt att hitta en fulare marina. Den ligger i kontainerhamnen med sopkärlen som närmaste granne. Efter sedvanligt trög inckeckning promeneradevi i alla fall in den fula vägen till staden som är en total kontrast till hamnen. Mycket vacker gammal stad med mängder av gator som alla viker lite åt ena eller andra hållet så att vi efter några kvarter untan vettig karta var helt lost. Till sist satte vi oss och åt på en ganska menlös turistrestaurang för att sedan leta oss vidare. Plötsligt var vi vid katedralen som var enormt vacket upplyst i nattmörkret. Därifrån hittade vi tillbaka till marinan.

Ingegerd och Pehr lämnar oss i Vila Real. Spanska gästflaggan satt. Fiskebåt med släp på väg ut från Cadiz.

Söndag den 8 april. Vila Real de Santo Antonio.
Kvart över nio tog vi första färjan till Ayamonte: Eftersom det är en timmes tidsskilland var vi inte framme förrän 10.30 när påskfirandet skulle börja. Det visade sig vara den tiden folk strömmade till det märkligt lilla torget framför kyrkan och alla som skulle vara med i processionen gick in i kyrkan med snabba steg. Klockan elva kom alla ut igen när processionen började. Iklädda vita dräkter med gröna ansiktsstrutar såg det inledningsvis ganska skrämmande ut. Färgerna är Andalusiens. Efter de grönvita gestalterna kom barnen, sedan de vackert klädda kvinnorna och sen kom altaret med Jesus. Det roliga var att Marie dagen innan sagt att det var tur att man inte behövde lyfta ett sånt altare nu för tiden. 24 man bar altaret. En man på utsidan knackade tre gånger och sedan åkte altaret upp på bärarnas axlar. Sen bar det iväg 100 m och sedan stannade man för att vila. Sådär fortsatte man att bära i två timmar. Efter Jesus kom fler gröna gubbar och sen alla kyrkorådets ledare – män, sedan en massa kvinnor och så ett Mariaaltare, lika stort och tungt som Jesus. Sen tog det slut. Medan hela tåget drog vidare på en utflykt på stadens gator gick vi till ett annat torg och drack kaffe. Efter några timmar kom alla dit också där borgmästaren satt på en fin röd stol och hälsade på alla. Alla i dett fall var nog i stort sett alla kom kunde så och gå i Ayamonte. Ty detta var i Andalusien och inte i Madrid.
Efter procession och god mat åkte vi tillbaka till Portugal där det var öppet i matbutikerna.
Detta var den första riktigt varma dagen sedan vi fick gäster.

Ingegerd och Pehr väntar på att processionen ska börja. Jesusaltaret i bakgrunden. Jag tog det först.

Marialataret fullt med levande ljus och liljor. Alla orkade inte ha luvan på hela tiden. Nöjd hemresa.

Lördag den 7 april. Vila Real de Santo Antonio
I dag åkte Alexandra hem till Linköping. Kl 04.30 stod en Taxi och väntade på oss på kajen. Efter att ha förhört oss om priser följde jag med till Faro flygplats och tog samma taxi tillbaka igen. Det blev bara 7 euro extra. På en och en halv timme var jag tillbaka i kojen medan Alexandra knappt hade hunnit checka in.
När vi sedan stigit upp (jag för andra gången) bestämde vi oss för att ta färjan till Ayamonte i Spanien och strunta i att ta en sväng uppför floden. Det blev en lyckad dag med sol och bra mat. Inne i kyrkan höll man som bäst på att smycka uppståndelsealtaret med levande nejlikor. Varje blomma klipptes av och sedan stack man igenom en ståltråd som så fäster på en träskiva. Den lades sedan på altaret. Blomsterdekorationen kostar 2000 euro per altare och det täcker bara de blommor man måste köpa in när alla lokala odlare givit en del av sina. Vi berättade att vi varit på påskprocession i Vila Real i går men då sucakde de bara och skakade på handen. Där borta vet man inte vad Påsk är. Det vet man tydligen inte heller i Madrid för man var noggrann med att påpeka att riktig Påsk firar man i Andalusien, i Madrid är det inte så fint. När vi såg allt detta arbete bestämde vi oss för att se själva påskprocessionen i morgon.
På eftermiddagen var vi tillbaka i Vila Real.

På vär till färjan över till Ayamonte i Spanien. Marie och Fru Musica i en rondell. Ingegerd i snack på torget

Nejlikorna sätts en och en på skivan - som sen sätts på altaret. Rådhustorget i Ayamonte

Fredag den 6 april. VRS Antonio
Vi ligger kvar i Guadianafloden. Har försökt att hyra bil i dag så att vi kan få Alexandra till flygplatsen i morgon men det pågår ett juniorVM i fotboll här så allt som kan rulla är uthyrt. Det får bli en taxi tidigt i morgon i stället. Solen skiner med en enstaka skur, det blåser rejält och är svinkallt. Humöret på topp. Vid tiotiden på kvällen hörde vi ett trummande och en blåsorkester: Vi sprang ut till gatan och det visade sig vara en påskprcession där det fanns kors och helgon och allt som hör till.
När man tittar ut i sittbrunnen är det den svenska flaggan det första man ser. Alacrity från Norrköing ligger direkt bakom oss.

Bryggan i Vila Real de Santo Antonio. Centrum. Alacrity och Synapsen vid bryggan

Datum:   Fredagen den 6 april 2012, 13:06:49 Namn:   Martin och Anna Hej M&M! Kul att följa Er på bloggen! Vi kämpar på här hemma. Bara en dryg vecka kvar nu.... Ja, snorkeln är nerpackad. Hälsa P, I & A! GLAD PÅSK!! Kramar Martin, Anna, Andreas P.

Tack för hälsningen. Ser fram emot att se Er i Gibraltar

Torsdag den 5 april. Vila Real de Santo Antonio. Seglad distans 28 nm. Totalt 76 nm.
In i floden.
I dag hade vi slör och fick provat på en del segel vi har ombord när vinden växlade i styrka från inget till lite. Det var behaglig segling utan större intermezzon. Nästan framme vi Guadianafloden som bildar gränsen mellan Spanien och Portugal vred vinden rakt emot, blev kall och så började det regna. Nu ligger vi dock vid receptionsbryggan, Ingegerd lagar mat och solen börjar smyga sig fram igen.
Det är en väldigt vacker och trevlig stad som jag förhoppningsvis kommer att skriva mer om i morgon.

Alexandra passade på att studera när det inte hände så mycket. Hamnen i Vila Real. Ayamonte på andra sidan.

Dagvattensbrunnarna på gågatan. Alexandra på torget. Skärtorsdagprocession på torget

Onsdag den 4 April. Culatra. Seglad distans 19 nm. Totalt 48 nm.
Så nära men ändå så långt borta.
I strålande sol lämnade vi byråkratin i Vilamoura och seglade österut mot ön Culatra som ligger i deltat utanför Faro. Tidvattnet gör att det är som en stor insjö vid högvatten och bara lite kanaler vid lågvatten. När vi kom fram hade det börjat blåsa rejält och vi hade svårt att få ankaret att hinna fästa. Det lyckades men så var det alldeles för mycket vind för att vilja ta dingen i land så hela eftermiddagen låg utanför och tittade på ön vilket inte heller var det sämsta för det är enormt vackert där ute i deltat.

Culatra på behörigt avstånd. På morgonen var det hur lugnt so helst men då var vi tvungna att dra.

Tisdag den 3 april. Vilmoura. Seglad distans 29 nm. Totalt 29 nm
Bra början.
Vid elvatiden hade vi fixat bommen och gjort oss klara att gå. Alacrity från Norrköping hade redan begärt broöppning vid marina så vi gled med ut och på det sättet blev det två svenska båtar som lämnade Lagos tillsammans. En fin slör på 8-10 m/s drog oss snabbt österut och när vi närmade oss Vilamoura började solen slicka fram. Härlig första segeldag omän lite kall fast inte lika kallt som de första dagarna hemma. Vilmoura kände vi igen från 2006 när vi var här med Alexandra på konferens, lite har ändrats. Det är fler lounger utmed vattnet. I morgon drar vi vidare mot Culatra utanför Faro

Pehr och jag handlade innan avgång. De var grymt kallt där ute. Vilamoura . Lite av hamnarnas tivoli.

Måndag den 2 april. Kvar i Lagos. regnig dag.
I dag kom vi ingen vart av två anledningar. Förlorat bagage och ösregn.
I lördags dök Alexandra upp här i Lagos. Vi passade på att åka in till Faro och sedan mötte vi henne på flygplatsen. I går var det Ingegerd och Perhs tur att komma. De dök upp men inte bagaget vilket innebar att vi fick bli kvar här. Morgonen möttes med åska och regn som sedan har hållit i sig det mesta av dagen. Nu fram mot kvällen har det slutat regna, bagaget har kommit och vi har till och med hunnit en sväng ut till grottorna med dingen. Båten är klar så i morgon drar vi österut. Meningen är att först gå mot Vilamoura sedan Culatra och avsluta veckan i Rio Guadiana ifall det skulle vara så att vi inte har nät mer denna vecka.
Just innan solen gick ner upptäckte vi att splinten till bomfästet gått sönder någon gång förra året och det bara var tur att bommen var kvar. Nu får vi nödlaga det och se om Lasse kan hjälpa oss på distans.

Alexandra anländer till Faro. Vi tar en tur med dingen ut till klipporna och grottorna. Bilder på dom finns med 2011

Fredag den 30 mars. Lagos. Arbete, arbete, arbete.
I dag har vi slitit hela dagen för att fixa det mesta. Nu är hon i alla fall så pass klar att hon an segla. Nu ska vi bara vänta på lite folk och bättre väder. Efter nattens regn var hela båten åter täckt av afrikansk sand vilket fick grannarna att börja tvätta men eftersom vi ännu inte hunnit polera över däck så så slapp vi.

Tack för sms för en minut sedan! Jag gick genast in och kollade på hemsidan. Ska försöka följa er här och komma ihåg att kolla här. Jag önskar er en helt underbar resa. Det verkar ju vara otroligt jobbiga förberedelser, hoppas själva seglingen blir mer rogivande..! Stor kram från oss i TV-soffan därhemma i Vadstena, Göran och Christina

Så kul att få ett inlägg från Er. Ni har ju faktiskt bryggseglat i Helsingborg med gott utbyte.
Kram, M

Torsdag den 29 mars. Lagos. Vi har gått för motor från Sopromar.
Då är vi på plats i Lagos Marina.
Jag kom i lördags kväll helt slut efter en lång dag på flygen. Båten har övervintrat på Sopromar som är ett av de överlägset bästa varven jag sett. Här får man bo i båten och jobba själv hur mycket man vill. Samtidigt finns det experter att tillgå på i stort sett alla områden. Under vintern har de fixat lite rostfria arbeten och servat vår motor.
Redan söndag morgon drog jag igång. Efter en Scirocco för några veckor sedan var båten täckt av gul sand från Sahara som bildade lera när man spolade rent. Sedan var det vara att polera, vaxa och måla från morgon till kväll i tre dagar.
Marie dök upp på tisdag eftermiddag och började så smått invändigt och jag tog tag i småjobben utvändigt. Proppen målades för första gången (Trilux 33) och så skulle jag se varför omställningen till septiktanken inte fungerade. Bilden nedan visar svaret. På bara tre månader i saltvatten hade slangkopplingen fullständint beckat igen med salt och kalk, som mest 1 cm tjockt. Det var som att finpolera mitt i en gödselstrack, inte så vansinning charmerande. Rent blev det och vi funderar nu allvarligt på att börja spola toan med färskvatten.
I morse var det dags för sjösättning. För att få ut vår båt var man tvungen att flytta sex andra bl.a. en 55 fots motorbåt. Undanrensningen började i går och i dag var det fritt fram. De trixade in kranen de sista 30 centimetrarna för att inte nudda vår vindsnurra och de plastade banden för att inte skada den nylagda bottenfärgen, Innan sjösättning fich vi klättra upp i båten och sedan körde vi ut på den smala rampen. Marie tyckte det var värre än att landa med flyget. När de kollat att motorn funkade var det bara att kasta loss. Upphållet på Sopromar har varit underbart smärtfritt.
Vi lade sedan till vid marinans receptionsbrygga och gick för att checka in. Tjejen i receptionen såg helt frågande ut när vi kom tills hon förstod att vi inte kom utifrån. Inloppet i floden är stängd i dag (tillsammans med alla andra hamnar på Algarvekusten) då det blåste styv kuling från syd. Sjöarna bryter enormt öven sandbanken precis vid inloppet och man ska nog ha en rib om man ska våga sig över.
Efter att vi lagt till blev vi hälsade välkomna av andra svenska och norska seglare och så kom Elsa och Bjarne från Pusan och bjöd oss på kaffe. Dem mötte vi för första gången i A Coruña förra året.
Nu är det kväll och det regnar här för första gången på tre månader. Regn, kuling och 15 grader är som vilken som helst sommarsegling i Danmark. Vi tycker det är mysigt.

Om Du vill veta hur vintern och våren har varit hemma i Sverige kan Du läsa det här.

Spraymålning av proppen. Avloppet till toan. Sjösättning

Inloppet till Lagos. Meia Praia i bakgrunden. Det betyder halv strand, lite udda med tanke på att den fortsätter till horisonten.