Tisdag den 11 oktober. Video från Portugal. Se den här.

Söndag den 9 oktober. Hemma i soffan.
I går var det dags för hemresa. Det visade sig fredag kväll att vårt passerkort till grinden inte fungerar men vakten - jo, det finns en sån också - visade hur vi skulle kunna komma ut utan. Kl 06.05 gick tåget 100 meter från båten så det var inte så långt att släpa. I Faro tog vi taxi till flygplatsen och väl där var det omedelbart insläpp så timingen var det inget fel på.
I Köpenhamn i tid och väl hemma på Knutan väntade Ingegerd och Pehr och någon minut senare kom även Caroline och Andreas. Så kul.
Gud vad stort huset känns.
Om några månader är vi tillbaka i båten. Bloggen kommer att fortsätta lite mer sporadiskt fram tills dess. Detta är ju mer av en dagbok än resebrev så jag skriver väl så snart en tanke om båten kommer upp.
Om någon vecka ska vi försöka oss på en summering.

Lagos från båtplatsen på land. I kvällssol. Vi tyckte ändå att vi hade lämnat det mesta ombord.

Fredag den 7 oktober. Sista dagen i Lagos.
I går gick båten upp på land. Allt var noga förberett så vid halvelva gick vi igenom bron till receptionen för att checka ut. Dety blev betydligft billigare än vi trott. För det första slapp vi betala för ankomstnatten och sedan fick vi veckorabatt fast det var högsäsong de första dagarna. Efter det glädjande beskedet var det dags att tanka. Här tar ban bara cash och AmEx. Vi hade som tur var kontanter kvar till 120 liter. Det gick bara åt 60 så det var nästa glädjeämne.
Vid halvtolv cirklade vi som avtalat runt utanför Sopromar men fick då veta att man skulle ta upp en större Najad först så vi lade till vid en brygga där och tittade på hur man gjorde. När det var vår tur var vi förberedda och jag måste säga att det var proffigt folk. Det är inte så lätta att lyfta en båt med vindsnurra men vi såg att man gjort det många gånger förr.
Väl ute ur vattnet fanns det inte någon som helst påväxt att se. Helt otroligt. Det kan väl bero på att vi har seglat en hel del ända fram till uppläggning. I själva Lagos lär det inte bli någon påväxt allt för där byter vattnet från salt till sött var sjätte timme. Floden fyller på sötvatten vid lågvatten och sedan kommer saltet in igen.
På eftermiddagen tittade vi på vad som skulle fixas under vintern. Inte mycket.
Nu var det plötsligt lite besvärligt att bo i båten. Man kan ju inte släppa ut nåt vatten så disken fick ordnas i spannen och så ner för stegen varje gång man skulle på toa. Så synnerligt tryggt känns det inte heller att traska runt på däck med en betongplatta 3 meter nedanför. Efter ett tag vänjer man sig dock. Vi hade tänkt att gå ut och äta men vi hade en del rester kvar i kylen och vi är ju smålänningar.
I dag fixade vi det sista. Bininin åkte ner och den för det skandinaviska klimatet tänkta pensionärskuvösen (sittbrunnskapellet) kom upp i stället för att hålla sittbrunnen ren och göra det möjligt att ha fönster öppna.
På eftermiddagen gick vi en sista runda längs havet och inne i stan. Det känns sådär att åka hem - fel, det känns rätt trist att äka hem.
På kvällen blev det i alla fall restaurang. Det var sådär - vår mat är bättre. Ljummen fin kväll där vi bara gick och höll om varandra och njöt av att få komma tillbaka så snart igen.

Synapsen lyfts upp hos Sopromar. Inspektion av propeller, mycket av anoderna var borta. I vaggan.

Ett tag tyckte jag att våra 29 hk var ok. Kuvösen upp, solcellerna nere. Badstranden vid hamninloppet. Vid strandern på motsatta sidan ligger vi nu.

Onsdag den 5 oktober - Till Bjarne
Fanns fenomenet med luftätande fisk tidigare?. Hittade en bild i domkyrkan i Lissabon på Jesus och luftätarna.

Onsdag den 5 oktober. Sista dagen i vattnet.
Nu har vi jobbat ganska hårt i tre dagar för att få båten klar så att hon kan gå upp på land. Ganska vemodigt för det är härligt att vara här. Vi kommer att vara kvar några dagar till ifall det är nåt som ska fixas när vi fått upp henne.
I går tog vi det lugnt ett tag på morgonen och åkte ut till grottorna utanför hamnen. Det var första dagen utan sydvästlig dyning vilket var förutsättningen. Grottorna och klipporna är imponerande. För fyra år sedan stod vi här tillsammans med Alexandra. Då på land och jag drömde om att en gång se allt från vattnet. När man villnågot tillräckligt mycket så blir det av. För att vara säker på var vi kunde gå in med dingen hängde vi på turistbåtarna. Vi var dock inte lika modiga för jag misstänker att en plasteka tål klipporna lite bättre än en gummijolle. Grottorna lockar många turister så det finns alltid någon man kan följa efter.
Efter ytterligare båtjobb traskade vi iväg till sanden och läs nu noga.... Jag badade - utan våtdräkt. Inte många sekunder men ändå.
Idag har det blivit medty jobb. Alla kläder har torkats och stoppats in vi vacuumpåsar så att de förhoppningsvis är fräscha till våren. Det blir endast ett fåtal plagg som får åka med hem. Packningen blir lätt. Båten har tvättats och däcket har vaxats. Dingen är ordentligt tvättad och det mesta utom solskydden är undanplockade. Solskydden får vara svar till fredag. Det är visserligen ganska svalt - kallt på natten men det blir 30 i skuggan och 45 i solen på dagen.
Nu kanske vi inte har nät när vi kommer upp på land och i så fall inget nytt förrän på söndag.

På väg ut mot grottorna.Stora monoliter ut mot havet. Inne i en av grottorna.

Marina ligger ganska långt uppför ån och på vägen passerar man gamla stadsdelen. Snyggt övergångsställe. Kyrkan.

Måndag den 3 oktober. Tvätt och städdag.
I dag plockade vi ner förseglet och använde sedan dingen för att tvätta gennaker och tampar. Inne städade vi ur förkabinen och passade på att plocka ut loggen. Nu blir det vinter på allvar - fast ändå. Till sist blev det så varmt att vi inte orkade mer. Efter dusch och handlande dök det emmelertid upp en massa moln och nu fram mot kvällen ser det ut att bli åska. Har vi tur blåser det undan. Änvänder kvällen till att lägga in lite fler bilder och läsa.

Tvätt i dingen och sedan upp på tork. Som tur är har vi ingen båtgranne på någon sida.

Söndag den 2 oktober Lagos.
I dag har vi gjort av med pengar utan att knappt stiga av båten. Jag har sorterat och lagt in bilder en stor del av dagen. Det har varit mulet så då kunde jag se skärmen. Marie tvättade våra täcken för de behövs inte mer i värmen. Plötsligt när vi tittade upp var det ena försvunnet i blåsten. Vi hade inte ens sett det fladdra till. Borta är det jag har kollat runt bland båtar och bryggor men där var den inte så vi misstänker att den lagt sig som en våt filt över marinans botten. Det blir en trist kväll där nere. Det grämer inte Marie så mycket med täcket som det att vi just spenderat pengar på att tvätta det.
På eftermiddagen tog vi en tur på stan. Det är ganska vackert här - fast lite väl mycket engelsmän. När vi kom tillbalka såg vi att det kommit in en svensk båt, Anna Five. De hade seglat från Sines i går och fått 24 m/s rakt emot. Båten var ganska våt så de har fått låna vår avfuktare.

Strandpromenaden i Lagos. Kyrkan med behagliga dimentioner. Slavmarknaden från slutet av 1400-talet

Lördag den 1 Oktober. Vi blir fast i Lagos.
Nu är det klart. Margits kakor tog slut i dag så vi lägger upp här i Lagos på torsdag och flyger hem på lördag. Det blir Sopromar som får ta hand om båten i vinter och så fortsätter vi härifrån i slutet på mars. De dagar som är kvar ska vi fixa till båten inför vintern. Idag har vi städat undan inne och polerat rostfritt ute. Ett bi passade på att sticka mig i fingret men det gick över ganska snabbt.
Vi kommer också att lägga in lite bilder här på sidan varje dag så förhoppningsvis finns det lite nytt även den närmaste tiden.
På eftermiddagen tog vi en promenad och slank in i kyrkan under en gudstjänt. En kör sjöng och texten stod på en storbildsskärm men jag fattar inte hur orden kan uttalas som de gör här. Häromdagen hörde vi vad vi tror var Fader Vår i en kyrka. Tror minsann att det var fyra ord som inte slutade på sch. Ikväll åt vi kokt potatis för första gången på över två månader.

Busstationen i Lagos, vissa tycker att vänthallen på Knutan känns lite trist. Stadsporten. Bryggan i solnedgång.

Fredag den 30 september. Lagos. Tågtur, tankar och ett löfte.
I dag tog vi tåget till Faro. Ett gammalt silverfärgat tåg med diesellok som tutade i svängarna för att skrämma eventuella galna hundar och engelsmän. Nästan två timmar tog det att ta sig de sju milen. I Faro tog vi lunch bakom kyrkan, faktiskt på samma ställe som vi gillade så bra för fyra år sedan. Det har inte blivit sämre. Efter lunch traskade vi ner till Bruce's Marina som ligger strax bakom stationen. De har mycket bra pris för att lägga upp båten så där hade vi bestämt att ligga. Vi pratade med två engelsmän som var nöjda men vi är långt ifrån lika säkra. Det är ett mycket bra och trevligt ställe men bygger på att man kan göra allat arbete själv annars kontrakterar de tillsamms med kunden de specialister som behövs.För det bör man vara på plats hela tiden och det hade vi ju inte tänt oss. Summa summarum blir att det kanske ändå blir billigare för oss att arbeta några veckor mer i stället och låta någon annan göra det de är bra på. På Sopramar klarar de alla jobb och ban har bara en leverantör att klaga på om båten inte ser ut som tänkt när man kommer tillbaka. Ytterligare en nackdel här i Faro är dock att det är längre till flygplatsen. Vi ska tänka ett tag till.
Slutligen lovar jag att slänga in lite bilder under morgondagen. Det har varit dåligt med den saken och det beror främst på att det varit extremt dåligt nät här i Portugal. Nu börjar det bli lite för mörkt för att skriva i sittbrunnen och i båten är det ännu för varmt. Vi hörs

Moriskt inspirerat hus i Faro. Portugal 2011. Jag läser 100-åringen på väg hem till Lagos.

Torsdag den 29 september. Lagos. Seglad distans 0,15nm
I dag öppnade bron efter frukost och vi har fått vår hamnplats. Det ä runderbart trevligt att ligga här och det känns som rena semestern även om vi jobbade hela förmiddagen. Båten spolades av grundligt och sedan klättrade jag upp i masten, plockade ner bardunerna och spolade av seglen också. Vi han med lite tvätt och invändigt fix också. Sedan en sväng upp till stationen för att kolla tågtider till Faro och en tur i mataffären. Sen var det för varmt för att göra något alls. På kvällen blev det en sväng till varvet Sopramar för att kolla priser och sedan gamla stan innan vi drog tillbaka för att göra mat i båten.

Mastarbete. Marie rycker förgäves i dörren till stationsbaren. Stationen ligger precis vid marinan. Två världar möts. Partido Comunista och Coca Cola.

Onsdag den 28 september. Lagos med nöd och näppe. Seglad distans 95 nm. Totalt 2040 nm.
Sagt och gjort. Tidigt upp och iväg tio minuter senare i beckmörker utan måne. Efter en och en halv timme lyckades det oss med konststycket att på öppet hav segla in mellan en fiskeflagg och den pilotboj som sitter två meter därifrån. Då hade vi ingen aning om vad det var men det blev först tvärstopp och sedan fortsatte vi med ryckigt roder. Efter att ha försökt backa oss loss var det nödvändigt men tungt beslut att vända. Väl inne i hamnen började flaggen flyta upp mot ytan och sedan band vi en lina i den och gick runt fören. Vi blev något överraskade när plastdunken kom farande från andra sidan. Det är egentligen otroligt att linan gick av – men tur för oss. Efter en knapp halvtimme på land bar det av till sjöss igen, nu tre och en halv timme försenade.
Det blev motorgång på ett fullständigt blekt Atlanden hela dagen. Lite stressigt för vi kände att vi behövde hitta ankarplats för det är spring och endat tre meter över baren så det betyder att vid lågvatten spring går man på grund om det bara finns antydan till swell. Strax för fem rundade vi Cabo Saö Vincente där vi för fyra år sedan stod vid fyren tillsammans med Alexandra och blickade ut över havet. Nu var synen den motsatta - utan Alexandra då. Vid udden mötte oss en enorm svall från syd och det tog inte många blickar in i första viken för att konstatera att det skulle bli en sömnlös natt om vi tvingades ankra. Jag ringde upp hamnkontoret och frågade hur sent jag tordes gå över baren. Halv åtta-åtta blev svaret. Lågvatten var strax före tio. Det blev ytterligare 100 varv på motorn och i solnedgång vid halv åtta gick vi i en rejäl swell över baren och in i floden. Det blir mycket vågor när utgående tidvatten och flodvattnet ska ut i havet. Eftersom bron till marinan stängde strax före sju blev det tilläggning på receptionsbryggan. Dyrt och sämre standard men alternativet ute till ankars var inte värt det. Det låg en segelbåt där ute som för runt som en skållad råtta i vågorna. Inte avundsjuk.
Sedan vi rundat Cabo Saõ Vincente steg vattenteperaturen till över 23 grader och luften nästan 30 så det blev en njutbar middag i sittbrunnen.

Inte konstigt att det gick långsamt när dessa klumpar satt på var sida av kölen. Synd att det inte lyckades oss att backa loss det. Så här ska en hel fiskeflafgg se ut. Soluppgång på andra turen från Sines.

Märkligt ljusfenomen på himlen. Marie utanför Cabo Saõ Vincente. Solnedgång när vi närmar oss Lagos.

Tisdag den 27 september. Sines. Dag för underhåll.
Det var utlovad hård östlig vind på Algarvekusten i dag och det tyckte vi att vi ville slippa. Eftersom Sines inte direkt inbjuder till ytterligare sightseeing beslutade vi oss för att ta en arbetsdag med båt och kläder. Vi traskade upp på hamnkontoret för att köpa en polett till den stora tvättmaskinen för att se hur det fungerade. För 3,60€ fick man en polett och en kontantfaktura i fyrfärg med två kopior, en till hamnkontoret och en till någon annan myndighet. Det hela tog tio minuter. När maskinen var klar bestämde vi oss för att köra en maskin till. Denna gång bara två kopior och nu hade man lärt sig båtnamnet men det tog ändå minst tio minuter. Till maskin tre ville Marie inte köpa poletter. Hon tyckte synd om den stackars killen som skrev så fingrarna blödde. Jag tyckte att det var en god gärning för annars hade han suttit still utan göromål hela dagen som hans chef i rummet intill tvingas göra. Kompromiss. Jag köpte två poletter på en gång och nu är allt inklusive mattor rena och snygga. Sedan slangade vi över det sista av vår billiga diesel från Guernsey som fanns i reservdunkarna. Jag var lite orolig att Guarda Fiscalen några båtar längre bort som inte heller hade något att göra skulle börja fråga eftersom det är röd diesel på Guernsey. Jag hade inte tänkt på det utan kastat kvittot. Olagligt. Den enda på hela marinan som har nog att göra är städerskan. Eftersom hon är heltidsanställd och vi vara är någon handfull gästande båtar i hamnen så blir allt kliniskt rent. Man hinner knappt ur duschen så städar hon, knappt ur tvättstugan så städar hon och därimellan får korridor och trapphus några omgångar varje dag. Det är fint, stort, rent och sorgligt tomt. På eftermiddagen tog vi en sväng på stan och handlade. Hittade ingen vettig affär. Det blir tidigt i säng för i morgon stiger vi upp vid fyra och drar direkt så hinner vi till Lagos på Algarvekusten innan bron till hamnen stänger.

Två kvitton för tvätt kompletta med stämpel och signatur. Klart olönsamt. Stadsgata i Sines

Måndag den 26 september. Sines. Seglad distans 54 nm. Totalt 1945 nm. En händelselös dag mot en händelsefattig stad.
Vi fanns redo på receptionspontonen när kontoret öppnade vid nio. Utcheckning som på hotell i Kroatien. Efter 15-20 minuter var dock allt klart och vi kunde lämna ett vackert Cascais. På havet ingenting annat än att vattentemperaturen för första gången sedan Kiel kom över 18 grader. Som vanligt inte mycket vind på förmiddagen och läns på eftermiddagen i 7-8 m/s. Strax efter fem var vi framme i Sines – uttalas cinch. Inom parentes kan sägas att portugisiskan blir vi inte kloka på. Att läsa är inga problem men uttalet. I början när vi hörde det på VHF’en trodde vi det var ryska eller polska sjömän men så låter det faktiskt. Mycket ”sch” och ”l” bak i gommen. Internationella ord uttalas precis som på ryska. Portugal är mycket mer amerikaniserat än det vi sett sedan Kiel. Mer junkfood, mer feta människor. Enda positiva är att i stort sett alla kan engelska. I Frankrike/Spanien var det endast de äldre som kunde lite medan de unga inte kunde ett enda ord. Och, alla här är otroligt vänliga och gör sitt yttersta för att hjälpa till.
Tillbaka till Sines. Efter avklarad byråkrati i hamnen med många stämplar tog vi en sväng på stan. Den är inte särskild vacker men ganska trevlig. Det finns naturligtvis ett fort, en kyrka och en gammal stadsdel men de är ganska förfallna. Just nu håller man på att renovera allt sannolikt med förhoppning om en framtida turistindustri. Runt hela skrovet låter det som popcorn eller elektriska urladdningar och vi blir inte kloka på vad det är. Det låter så om de andra båtarna också.
Några ord om byråkratin också. Det var först i Spanien vi mötte någon som ville se pass, båtpapper och försäkringar. Dock inget mer. Vi är en av de mycket få som inte blivit bordade av tullare eller andra tjänstemän under resan. Här i Portugal är byråkratin otrolig. Man tas emot av Guardia National som ska ha full kontroll på alla papper. Allt ska visas upp igen i hamnen och så snart man kommer in på kontoret vet de vilken hamn man kommer ifrån. Här i Sines ligger också en båt från Guardia National med två tjänstemän ombord. De tittade på oss och konstaterade att vi inte blivit fler och så var det bra. Två tjänstemän till åtta gästande fritidsbåtar i hamnen. Ute på havet ser man konstant något militärfartyg på observation.

Riggarbete på Abu Dhabi. Vid receptionsbryggan i Cascais

Marinan och fiskebåtshamnen (höger utanför bild) ligger längst in i hamnen med den stora industrihamnen utanför. Här går 500.000 tonnare in. Fin sandstrand men hundratals fiskare rensar och slangar diesel några meter ut. Fortet i Sines.

Söndag den 25 september. Cascais.
Tidigt på morgonen vinkade vi av Exquis som drog mot Madeira och vidare mot Kanarieöarna för att segla ARC. Sedan tog vi en lång promenad längs kusten och tittade på utsikten. Lunch åt vi på en svensk restaurang som heter Svea. Lite kul fast området där den ligger är mindre kul med en massa lägenhetskomplex.
Efter lunch tog vi en tur på ett slott som ligger mitt emot marinan. När vi kom in var det en kör som började sjunga i husets korsgång. Därefter förflyttade de sig till olika rum. Mycket trevligt. Slottets och all inredning har donerats av grevparet som bodde där så allt är intakt. Första gången jag har sett det. Greven var mycket musikintresserad så i huset finns två orglar varav en, den röda, enormt imponerande. När den installerade fick man göra om rummet och ta bort rummen ovanför.
Vid kvällspromenaden i stan bestämde vi enhälligt att det är dags att dra vidare. I morgon bär det av mot Sines och på tisdag förhoppningsvis till Lagos på Algarvekusten.

Boca do Inferno, en öppning i klippväggen. Fiskare utanför. Slottet liknar ett 100-bitars puzzel

Kören i slottets innergård. Slottets musiksal med den röda orgeln till höger. Kvällsolen finns kvar över Estoril i öst.

Full fart

Lördag den 24 september. Turister i Lissabon.
I dag tog vi tåget till Lissabon. Det går var 12e minut så man behöver inte precis passa en tid. Lissabon är en vacker men sliten stad. Vi traskade på och såg det mesta av det sevärda. Från borgen har man en fantastisk utsikt över hela staden. Dock efter en dag tröttnade vi på det slitna, alla tiggare och alla turister. Dessutom kändes det faktiskt som om halva Sverige var här. Från att inte ha träffat en svensk till att höra språket i varje gathörn är ovant. Vid solnedgång beslutade vi att ta tåget tillbaka till Cascais och äta ute där i stället. Cascais är raka motsatsen till Lissabon. Allt är rent och snyggt. Tillbaka i hamnen traska vi över till Exquis som skulle ha seglat mot Madeira under dagen men som låg kvar. Vi satt och pratade och drack vin till långt ut på natten.

Den äldsta stadsdelen med borgen till vänster och Rio Tejo till höger i bild. Spårvagnen.som otroligt nog ringlar sig uppför ganska branta backar. En typisk gata i Lissabon.

I citadellstaden. Marie på O Eurico, ett underbart litet ställe där alla fick plats. Ett av de vackra torgen i Lissabon

Rune och Åsmund sjunger Blowing in the Wind - namnet på deras hemsida. Exquis seglar iväg mot Madeira tidigt nästa dag.

Fredag den 23 september. Turister i Cascais.
I dag har vi bara tittat runt och njutit av staden. Passade på att handla också. Uppe vid det stora matvaruhuset fanns en taxihållplats så vi storhandlade och tog taxi tillbaka. Killen backade bilen ända fram till bryggan så att vi kunde få ut allt direkt ur bagageluckan. På kvällen satt vi och pratade med killarna från Exquis som är enormt trevliga.

Strandpromenaden i Cascais - underbar. Två av stadsstränderna - långseglarna akrade utanför.

Typisk stadsgata. Torg vid stranden med ett kapell. Äldre stadshus.

Torsdag den 22 september. Cascais. Seglad distans 46 nm. Totalt 1891 nm. Drömstaden.
Efter en sen frukost gick vi söderut i totalt bleke. Just som vi skulle gå kom norska Berge Viking in i hamnen. Det är en Swan 59.1 som byggdes för att segla Whitbread Round the World. Ombord fanns Peter Frohde som seglat med två gången, en gång på denna båt och en gång på Kvaerner Innovation. Nu skulle alla jorden-runt båtar träffas i Valencia. Lite senare i Cascais träffade Abu Dhabi som seglade förra gångens Volvo Ocean, också på väg till Spanien. Det lär bli en stor träff. I bleket blev det motor mot Cascais. Några gången hälsade delfiner på oss och så mötte vi en val som vände och följde med en bit för att se ven vi var. Den förlorade snabbt intresset. Hamnen i Cascais är fantastisk. Man lägger till vid receptionsbryggan och in i det finaste hamnkontor jag sett. Där inne fanns även Rune från Exquis som kommit några minuter för oss. De är på väg mot Gran Canaria för att segla ARC. Vi hamnade sedan bredvid varandra i gästbassängen och tog en gemensam tilläggningsöl. Cascais – vilken stad. Jag blev omedelbart förälskad redan vid dagens första lilla promenad. Vi trodde det var en förstad till Lissabon – Icke. Det är en helt underbar historisk stad med all tänkbar charm. Här skulle jag kunna stanna länge.

På väg från Peniche i bleke. Bilden tagen av besättningen på belgiska Brochéliande. Samma båt får illustrera dyningen. När man ligger nära försvinner den andra båten helt ibland.Medan man sitter där i båten känns dock dyningen inte alls.

En flaska vin vid incheckning - stort tack. Konst vid hamnen. Garage under och belysningsslingor i marken. Det var väl så Sundstorget var tänkt innan det uppdagades att man tänkt fel. Här var det rätt gjort - och vackert. Seglarskulptur i hamnen, fortet bakom.

Onsdag den 21 september. Peniche. Seglad distans 179 nm totalt 1845nm.
En svinkall dag övergick i en varm natt. Trots att vi var rörande överens om att inte segla mer nattsegling och inte ta fram våra fleeceunderställ hade vi i går knappt kommit över den portugisiska gränsen innan vi bägge började fundera på om man inte skulle ta och skippa ett par hamnar och gå direkt till Peniche. Dels är det sanslöst mycket nät inom fiskezonen på 6 sjömil varav en massa bara är utmärka med en petflaska eller liten dunk, med andra ord omöjliga att upptäcka förrän man går över nätet. Sedan är det hamnarna som många saknar charm och är svåra att ta sig in och ur på grund av dyningen över mynningens sandbank. När flodvattnet på väg ut möter dyningen uppstår en stående våg som drar med sig sand och bildar en grund bank sk bar. Baren är vissa ställen bara 4-5 meter djup och det kan ge besvär för en båt som sticker 2 meter om dyningen är stor. Antagligen är vi alldeles för försiktiga men så har vi beslutat. I går eftermiddag seglade vi slör-läns med gennakern uppe i strålande solsken. Alltså borde det vara nästan obehagligt varmt men faktum är att ingen av oss hade lust att sitta i skuggan bakom seglet för det var obehagligt kallt ute. Vi hade dubbla tröjor på oss redan mitt på dagen. Daggen på skuggsidan försvann först vid tvåtiden. Vi undrade vart värmen tog vägen som vare här för bara en vecka sedan. Kylan har förföljt oss nästan hela vägen. Hela förmiddagen hade vi besök av delfiner som lekt omkring båten. Det är kul när de dyker upp för att ge oss sällskap. Fram mot kvällen seglade vi under ett moln som låg på tvärs av vinden och efter det ökade temperaturen markant. Kvällen blev skaplig men natten ändå ganska kall. Allt eftersom vi kom söderut ökade vinden och det blev torrare. I dag på morgonen var det nästan torrt på däck. Vinden höll i sig fram till fyratiden på morgonen och sedan var det bara dyningen kvar. Motorsegling i hög dyning bakifrån är inte den roligaste sporten. Sjökojen kom till god användning för att man skulle kunna få någon slags sömn. Till frukost kom några delfiner och lättade upp stämningen.

Lätt dimma längs kusten syd för Baiona.Delfinbesök. Marie läser i solen.

i sjökojen. Soluppgång på Atlanten. Perfekt segliong.

Fram mot lunch rundade vi udden Cabo Corviero och kunde gå in i hamnen som är en enormt stor fiskehamn med bara sex platser för gästande segelbåtar. Kommer det flera får man ligga utanpå varandra och det är inte så enkelt för det gungar mycket när fiskebåtarna går ut och in. Vi fick plats längs bryggan och hela besättningen på norska Exquis hjälpte oss att lägga till och lånade sedan välvilligt ut sin nyckel till duschen och porten eftersom det var siesta och ingen hamnvakt förrän klockan fyra. På bryggan mötte också Guardia Naval – sjöpolisen upp och ville ha pass och båtpapper. Vilket jobb. Två man bor i sin lilla båt och skriver in de sex-sju gästande båtar som kommer in i hamnen. Resten av tiden utgår jag ifrån att de använder för att lägga in all denna viktiga information på datorn. Det går ju ändå åt två man. Eftermiddagen gick åt att turista i Peniche som är en trevligt genuin stad. Ett gammalt fort som alla städer här vid kusten har men egentligen inga turister som orkar se det. Två kaffe och en stor kaka kostade 2.40€. På kvällen tog vi en öl tillsammans med besättningen på Exquis.

Cabo Corviero. Ett mäktigt altare. Det är första gången jag har sett nätens flytkorkar på ett altare men jag misstänker att många änkor har suttit här under århundraden. Det är ingen snäll kust. Synapsen vid gästbryggan. Det är max tre knop i hamnen, 6-10 är det vanliga när fiskebåtarna kommer. Man får passa riggen om man ligger utanpå varandra.

Måndag den 19 september. Turister i Baiona.
I dag har vi gjort en fullskalig gastroskopi på jungfru Maria. Vi började med att ta oss in under kjolen och sedan traskade vi upp genom hennes inre för att komma ut på något som liknade en båt hon bar på höger axel. Nej, vi har inte fått solsting eller någon syn från ovan. Vi traskade upp i en staty modell större för att blicka ut över Baiona och hela viken. Jag har varit uppe i många torn, inklusive ett som rasade något år efter men denna gång kändes det inte helt säkert. Hela konstruktionen kändes ganska amatörmässigt konstruerad men nu är vi lyckligt nere igen. Efter besöket hos Maria traskade vi ner för att titta på en kopia av ”Pinta”, båten som Columbus vände hem i och som anlände till Baiona 1 mars 1493. Tveklöst har händelsen haft en stor betydelse för staden för det finns många skulpturer som minner oss om att jorden är rund. Kopian av Pinta var klart sevärd för den flöt och därmed kändes äkta och så var den inredd precis så som man tror den var när den kom hem. Ganska spartanskt får man säga. Sista kvällen i norra var fantastisk. Varm och stilla och det är helt otroligt att det är mitten på september. Helt underbart. I morgon bär det av mot Portugal.

Jag i Marias båt. Utsikten. Fortet nere vid hamnen.

Det finns olika sätt att träna. Det blå hummern som var vanlig här. Jag kan ju inte prova den. Kvällsutsikten från sittbrunnen.

Söndag den 18 september. Baiona. Seglad distans 36 nm. Totalt 1666 nm. Svinkallt.
Vi kan konstatera att lördagskväll i Vilagarcia är inget att leka med. Det ligger några barer vid hamnen och dit började lite folk komma en stund efter midnatt. Musiken tystnade vid niotiden när vi var klara med frukosten. I dag höll vi oss inomskärs hela dagen. Började med att gå för motor tillbaka genom hela rian i stiltje. Vid mynningen kom vinden igen och vi seglade innanför de naturskyddade öarna Ons och Cies. Mycket vackra öar. Utanför Cies är det bra ankring och där låg ett tjugotal båtar. Det är som en försmak av Västindien med breda sandstränder, palmer och höga berg. Vi valde dock att segla vidare mot Baiona eftersom vi inte ansökt om tillstånd att ankra där. Många gör det visserligen ändå. På väg in mot Baiona ökade vinden rejält , som alla eftermiddagar. Skillnaden är att i dag har det inte slutat blåsa igen. Dessutom är det svinkallt. Trots att vi länsat i sol har vi behövt jacka och i kväll har värmaren varit på. För två dagar sedan var det mycket varmt här. Vi hoppas det blir varmare i morgon för vi tänkte stanna här en dag till. Promenaden uppe i fortet och gamla stan gav mersmak. Ska också försöka få fart på nätet så vi kan lägga in dessa rader.

Marie på vår Bavariatrappa. På väg ut grävde vi ett djupt spår i sanden. Vivieros - musselodlingar

Lördag den 17 september. Vilagarcia de Arousa. Seglad distans 39 nm.. Totalt 1630 nm. Skärgårdssegling i svensk sommarvärme.
Medan vi var på väg ut från Portosin steg solen upp över de höga bergen. I mycket lätt vind motorseglade vi ut ur rian. Väl ute tog vi en sväng ut i Atlanten och sedan in i nästa vik – Ria de Arosa. Det här är som en västkustskärgård med värmländska berg i bakgrunden. Mycket skär med mycket vatten i mellan. Skillnaden är att man som turist inte vågar gå för nära på grund av dyningen – anledningen till att vi tog en sväng ut i havet. En skillnad till. I tidningen (på nätet) läste vi att det var frost i Värmland. Inne i vikarna är vattnet hur platt som helst och ankringsmöjligheterna i stort sett oändliga. Man måste bara passa på två saker. Först alla vivieros – dvs musselodlingar som täcker en betydande del av vikarna. Sedan, fallvindarna som gör att man på eftermiddagen bör ha koll på sin ankring så att man inte draggar. Det är ett enormt tryck i fallvindarna och bäst man seglar måste man slå i ett rev eller två för att reva ut någon kvart senare. Inne i Ria de Arousa kunde vi segla bidevind den största delen av turen eftersom alla vikar sträcker sig åt nordost. Om Vilagarcia står det inget positivt i någon guidebok men vi ville hit för att se själva viken. Eftersom förväntningarna var noll tyckte vi att det var en ganska trevlig stad som är väldigt spansk på ett vanligt sätt. Tvärt emot Treguier i Frankrike som var vacker men där våra förväntningar var skyhöga. Inne i turistbyrån träffade vi den sötaste av flickor. Hon försökte med ett stort leende sälja in varenda vrå av denna stad. Allt var fantastiskt. Hon var så go att vi båda kunde har stått kvar en timma till och bara tittat på henne. Av olika anledningar. Efter en lång promenad blev det middag i båten.

Norr om Finisterre ses dimman, söder om skiner solen. Skärgården i i Ria Arosa. Klubbhuset i Vilagarcia

Fredag den 16 september. Portosin, Ria de Muros. Seglad distans 40 mn. Totalt 1591 nm.
En perfekt dag att runda Kap Finisterre. Vid niotiden lade både Pusan och vi ut ur hamnen. Direkt när vi kommit ut satte vi gennaker och seglade enbart med den i den behagliga nordanvinden. Strax före Finisterre ökade vinden och vi fortsatte för bara spirad genua. Storseglet klarade vi oss utan för i denna höga dyning stor bara bommen och slår om det inte blåser rejält.
Efter Finisterre seglade vi ända in i Ria de Muros till Portosin, en lite by med några affärer och en enormt fin marina. Ikväll har vi bara njutit av att ha rundat Jordens ände.
Lite grann om Finisterre. Här bryts två vädersysten. Norr om bestäms vädret av lågtrycken över nordatlanten med det söder om bestäms av högtrycket vid Azorerna. Vinden som träffar Finisterre bryter antingen österut in i Biscaya eller söderut längs Portugals kust. Det är en kall atlantvind som träffar det varma Spanien men nästan konstant dimma som följd. Många seglar förbi här utan att alls se land på grund av denna dimma. Dessutom blåser det oftast ganska mycket här. Kusten kallas för Costa del Morte, dödens kust för så kul kan det inte ha varit på segelfartygens tid att närma sig denna klippiga kust i dimma. Härifrån och söderut blir vädret betydligt varmare.

Synapsen på väg från Camariñas. Tidningskiosken med svenskt inslag. Hamnen i Portosin

Vi rundar Finisterre. Vädret i norr och söder om Finisterre

Torsdag den 15 september. Camariñas. Seglad distans 49 nm. Totalt 1551 nm.
Vi steg upp tidigt medan det fortfarande var beckmörkt dvs kl 7. Vid halvnio lade vi ut. I går hade vi packat undan allt. Trodde vi. Nu när vi skulle kolla om båten verkligen var sjöstuvad fanns det en hel del att åtgärda. Solen gick precis upp när vi gled ut ur hamnen. Inte en vindrörde sig. När vi rundat piren frågade Marie om det var fel på motorn för det kändes så långsamt. Det var bara dyning som var så ovant lång att det tog sån tid mellan varje vågtopp. Efter veckans blåsväder var det fortfarande över tvåmeters dyning. Kurs västlig och det enda som hände var att vi regelbundet fick väja för fiskenät och fiskebåtar.
Vid Isla Sisargas kom dimman och sedan motvinden så resten av turen satt vi frysande och tittade på radarn. Precis närvi rundade udden före Camariñas lättade dimman och vi kunde se den vackra kusten. I hamn låg s/y Pusan med Elsa och Bjarne ombord. De hade lämnat vår brygga i Coruña för en vecka sedan men ännu inte hittat ett väderfönster för att komma runt Finisterre. Det blev ett glas vin tillsammans i vår sittbrunn. En underbart varm kväll.

Vi rundar Herkules torn på väg västerut. Tuffa klippor på Spaniens norra kust. Hamnen i Camariñas.

Onsdag den 14 september. Båten klar för avgång.
Dagen började tidigt. Coroline skulle hem till Sverige igen så hon och Marie drog till flygplatsen vid sjutiden. Jag påbörjade jhobbet med båten.
I går tillbringade vi dagen i Santiago de Compostela. Den gamla pilgrimsstaden var en av de ställen jag absolut ville se på vägen. Staden är helt fantastisk med sina kyrkor och sin gamla stadsdel. Framförallt dock alla pilgrimer. Överallt i stan ser man människor som spenderat en tid av sitt liv med att vandra till Santiago. Det som förvånade oss var att merparten var mycket unga. Det är nog begränsat hur många svenska undomar under 30 som skulle vilja spendera några veckor på att vara pilgrim men det beror nog på att det är en ickfråga hos oss. I andra länder är det så uppenbart mer populärt. Det som stör i Santiago är allt turisttingentangel som följer i spåret. Så sanslöst mycket skit man kan köpa och som uppenbart köps. En sak till stör. Många restauranger förvarade kött och fisk på samma hylla. Jag får gåshud.

Santiago de Compostela med sin imponerade katedral. Till vänster om Marie och Caroline ser man några lyckliga pilgrimer kasta sin ryggsäck framför kyrkan. Det var enormt rörande att spendera tid på kyrkotorget och boktavligen känna energin från alla de som anlände bara den korta tid vi var där. I dryga 1100 år har man följt de gula pilarna till Santiago.

När vi kom tillbaka var fortfarande båtshopen öppen så jag köpte en avfuktare. Det sista vi lastade ur båten innan vi drog från Herlsingborg var avfuktaren. Den hade vi ingen nytta av - trodde vi. Ack så fel. Fukten har varit ett ständigt gissel och nu började vi bli oroliga för att en hel del ska mögla i vinter om vi inte får bort lite av fukten. Det är redan mycket torrare.
Ett annat fel jag hade. Jag var säker på att inget gått sönder över Biscaya. Fel igen. Häromdagen skulle jag kolla längst ut i aktern för att se om jag ändå inte lagt avfuktaren där. Där inne upttäckte jag att fästet till autopiloten hade flyttat sig. Jag hade redan förra året förstärkt den med en bult uppifrån akterplattformen. Nu var den bulten tvärt av och hela fästet 8 mm rostfritt hade vridit sig ca 1 cm.. Det imponerade är att glasfibern höll och bulten gick av. Här har jag fått rätat ut fästet och svetsat i förstärkningar. Ett mycket snyggt jobb. I vinter ska jag plasta in hela fästet i skrovet. Passade på att kolla igenom motorn också.
Efter allt detta hjälpte jag Axel på norska Esther att byta olja i drevet. En grannlaga uppgift på en Yanmar. Allt kunde vi inte få ut.
En sista genomgång av vår båt, dingen på däck och i morgon bitti drar vi västerut. Förhoppningen är att runda Finisterre på fredag.

Det omarbetade fästet till autopiloten. I vinter gör vi ytterligare förstärkningar. Tvättdag.

Måndag den 12 september. Vi börjar bli rastlösa.
Meningen var att vi skulle ha tagit oss vidare runt Finisterre så snart Caroline kom men vädret släpper inte ut oss förrän tidigast torsdag. Just nu böåser det rejält runt hörnet även om det är hur fint som helst här. Vi funderar på att köpa en avfuktare för vi plockade ut vår när vi drog men det skulle vi inte ha gjort. Allt är fuktigt.
I dag har jag lagt in en film på Youtube om vår segling över Biscaya. Se den här.

Söndag den 11 september.
I går firade vi Carolines födelsedag med att gå ut och äta på restaurang Gaioso. Det är ett oansenligt hål i väggen med byggnadsställning utanför. Ett av stans absolut bästa galiciska kök. Inte så många olika rätter men allt i absout världsklass. Den genomgående bästa menyn sedan vi var på l'Auberge de l'Ill för några år sedan. Kolla gärna in stället här. http://gaiosorestaurante.com/ Vi testade bläckfisk, bonito, kummel, fläskstek och anka - och härliga efterätter.

Fördrink och skål för födelsedagsbarnet. Två vackra damer utanför seglarnas kyrka i gamla stan.

På Gaioso. Kummel med potatis, kantareller och betsås. Fager och välsmakande efterätt.

Fredag den 9 september.
I kväll kommer Caroline så vi har fixat till båten lite. Sommaren är tillbaka och det är enormt varmt i solen. Har suttit i skuggan under biminin och läst en hel del också.

Torsdag den 8 september. Hösten har kommit till stan.
I vår eviga strävan efter nya upplevelser bytte vi brygga i dag. När Pusan som näst siste svensk drog på morgonen var det helt tomt på bryggan och då tar måsarna lätt över. Samtidigt kommer ett lågtryck på lördag så det är bättre att ligga längre in så miskar skvalpet lite i alla fall. Dimman ligger tät och det känns verkligen som höst.
Efter en lugn förmiddag gjorde vi ett nytt försök att hitta gas. Ner med den tomma flaskan i vår dramat som premiärkördes och iväg till järnaffären. Dom hade såklart inte fått nån gas och nu verkade det som om dom inte skulle få heller inom överskådlig framtid. I andra änden av stan ligger en båttillbehörsbutik och som kanske hade. Vi traskade och till vår förvåning och förtjusning hade dom en flaska. Ägaren såg mest förvånad ut att någon ville ha den. När gasletandet var slut var klockan halv åtta på kvällen. Då drog symfoniorkesterns blåssektion med några cello, bas och slagverkare igång en längre koncert på ett av torgen. Smockfullt med folk på hela torget som fick lyssna på vacker musik.
Åter en sen middag i båten som avslutades med två avsnitt av Robinson.

Onsdag den 7 september.
Förmiddagen gick åt båtvård. Förmiddag är det fram till fyra i vår seglarvärld. Efter det började vi med att leta gas som vi inte hittade. Hemma säljer man gas på mackar, här i järnaffären. Vi gör ett nytt försök i morgon. Sedan tog vi en promenad ut till södra atlantstranden och tittade på fler konstverk och parker. Avslutade promenaden vid operan. Det var Rigoletto i dag. Hade vi vetat det någon dag tidigare hade vi gått dit, Samtidigt var det fotboll. Deportivo Coruña spelade hemmamatch. Vi satte oss på ett fik utanför operan och tittade på folk. Det var inte så svårt att se vilka som skulle till operan och vilka som skulle se fotboll.
Efter en stärkande fika gick vi och handlade och sedan tillbaka till båten. Då var klockan över nio så det blev lite ost ochg skinka i sittbrunnen. Det är enormt varmt ute och vi sitter här ute i shorts och linne och lyssnar till vrålen från publiken på stadion. Det är becksvart ute och en helt underbar kväll.

Milleniumstatyn - symboliserar på ett sätt gränsen mellan det vackra och mindre vackra Coruña. Klart för fansens ankomst.

Också ett sätt att parkera. Man får hoppas att man inte tappar ett lakan. Efter en lång promenat är det fint med en öl.

Tisdag den 6 september. Vi blir här ett tag till.
Caroline kommer på fredag och vi har bestämt att vi blir här tills dess. Hamnen är fin och staden underbar.
I dag oljade vi teaken och polerade skrovet. Vi har dingen i vattnet så då blir jobbet lite lättare. Fram på eftermiddagen gick vi ut på norra halvön och tittade på konst. Man har en enormt stor fast utställning på hela halvön omkring Herkules torn. Fint att titta på. Efteråt gick vi ner på Atlantsidan och fikade vid strandpromenaden.
I kväll blev det svärdfisk och grönsaker i båten.
I dag kom det in en båt med amerikansk flagg. Här i Coruña utgår man ifrån att det är en amerikan. Om det kommer in en båt med amerikansk flagg i Helsingborg utgår man ifrån att det är en tönt.

På konstrunda på norra halvön.

Måndag den 5 september. Betanzos.
Det ligger en kuling ute på Biscaya och dyningen runt Finisterre är fyra meter. En hel del av dessa letar sig in i hamnen. Det ser helt blankt och stilla ut men båtarna far runt som skållade råttor i tamparna. Vi har fem tampar med ryckdämpare men det gör i stället att det knirkar så högt att vi vaknade från och till hela natten.
I dag tog vi bussen till Betanzos. Det finns en massa berömda och säkert vackra kyrkor där som vi gärna ville se. Planeringen skar sig direkt. Vi ville komma efter siestan så att allt var öppet. Bussen tog oss igenom A Coruña och ett vacket landskap på ganska kort tid så vi anlände precis när siestan började. Det blev middag på en trevlig restaurang. Vi skrev ner lite på menyn för vi fattade absolut inget och efter en stund frågade jag Marie om det var mer vi inte hade koll på. Svaret kom direkt; "ja, det är väl i stort sett allt". Det slutade med att Marie fick kalv och jag fick små isterband.
Det tycks som om de flesta blir mättade av kyrkor på söndagarna för nu vet vi i alla fall att de flesta inte öppnar på måndagar. Betanzos i övrigt är som en spökstad som ligger vacket på en kulle omsluten av floden som kröker runt nästan hela staden. Fina hus som är enormt förfallna med några enstaka renoverade lägenheter i hus där resten gapar tomt. Konstig känsla. En enda kyrka var öppen och den var fin men jag har lite svårt att förstå att alla kyrkor här har förpassat Jesus till en sidofigur om han inte är liten och sitter i knät på sin enorma mamma. Här tittade lite konstnärligt utförda smågrabbar ut under kjolen och det vet jag inte hur det skulle tolkas. Efter några timmar tog vi i alla fall bussen tillbaka igen.

Betanzos,det var tur att vi var där för annars hade det varit helt dött.
Dyningarna är kvar i oförminskad grad och skinkan lika god som alltid.
Lite om livet i hamnen. Det har blivit så av en tillfällighet att det ligger fem svenska båtar på vår brygga. Ytterligare en med ett par i vår ålder och tre med ungdomar 25-33 år. Det finns också många engelska och franska båtar och några danska, norska, tyska, holländska osv.Man pratar naturligtvis mycket med varandra om resväg, planer, båtar etc. Det finns flera av en kategori seglare här som jag aldrig mött förr och aldrig hört talas om, de som har seglat sin tur junt jorden eller till västindien och nu gör det för andra gången utan stress. Alla dessa kommer att stanna kvar i Portugal över vintern. Vi faller in med dessa fast det är vår första tur. Här i hamnen är faciliteterna mycket bra, det är rent och fint. I hamnen finns ett center för gravt handikappade från rullstolsbundna till mentalt handikappade. De leker och cyklar runt på hamnplan och är ute och paddlar kajak varenda dag. Härligt att se hur väl handledarna arbeter med alla .Bryggan har en golfbil så att alla kan ta sig runt.
Vi njuter av att vara här.

Söndag den 4 september. Det börjar kännas hemtamt här.
I natt ösregnade det men på morgonen sken solen åter och lovade en fin dag. Vi har använt dagen till hårt arbete. Började med att byta ankarkätting till den rostfria som vi köpte i Stockholm förra året. Den skulle ut på bryggan och märkas innan vi kunde hänga på ankaret igen. Man vill ju gärna veta hur många meter kätting man har kastat ut när man ankrar. Passade på att polera upp ankarspelet också. Det kommer lite ytrost på i stort sett alla skruvar i detta salta vatten. Lite annat underhåll också när vi var igång.
På eftermiddagen gick vi först ut på piren som är exakt en kilometer från kontrolltornet. Efter det tog vi en sväng på stan och tittade lite på parkerna.En kopp kaffe på Cantante. Mitt bland alla hyreshusen hittade vi bokstavligen ett villakvarter.. Ett torg med villor runt omkring och sedan åter höga hyreshus. I en park såg vi kalendern på bilden nedan och den imponerade på mig. I synnerhet när man kommer från en stad som Helsingborg där man inte kan flagga på helgdagar för att det är just - helgdagar.
Det har varit varmt men blåsigt i dag, 22 i skuggan och 30 i solen. Nu är det bara blåsigt - och kallt.

Klockan ovanför playan på atlantsidan. Klocka av buxbom har man sett förr men en kalender. Fick komma tillbaka idag igen för att se om det var sant. Man planterar om lökarna varje dag och vid ny månad sätter man nya buskar. Det lär vi aldrig få se i Sverige.

Lördag den 3 september. Det är otroligt vad tiden går fort.
Vi kommer att ligga kvar ett tag här i A Coruña och vänta på Caroline och bara njuta av värme och mañana.Tempot är inte lika högt som hemma kan man med lätthet påstå. En liten resumé och bilder kan vara på sin plats.
I torsdags tog vi bokstavligen en tur runt stan. Först över på Atlantsidan som är enormt stilig och vidare norrut till Herkules torn. Det är världens äldsta fyr och antikens högsta bevarade byggnad. Efter att fyrtornet i Alexandria blivit en lyckad skapelse bestämde kejsar Trajanus att en likadan skulle byggas i Cork Orunnach - gaeliska och beyder de modiga männens hamn. Byggen blev färdigt på 100-talet och är ett ingenjörsmässigt underverk. Med hjälp av stora inre bågar har man lyckats bygga ett stort högt torn med ett minimum av sten. Varje vägg består av två rader sten med cement i mellan. Svårt att riva ner har historan visat. På toppen fanns en kupol där man eldade med ved. Insidan var klädd med silver och brytningen exakt så att skenet genom en enda öppning åt nordväst lyste många sjömil bort. Sedan 100-talet har fyren stått intakt och har sedan medeltiden renoverats några gånger och fungerar alldeles utmärkt än i dag även om elden nu bytts ut mot el.

Vår tur runt stan. Stranden på atlantsidan.

Modern skulptur som inte behöver vara svenskt abstrakt. Herkules torn. Bloggarna från tornets topp.
I går var det större båtstädning och en sväng runt på stan för att hitta kontantkort till mobilen. Nu har vi styr på hur det fungerar. Ni kan fortsätta att ringa och messa på våra vanliga nummer men vi svarar från det spanska. Tittade på borgen här ute i hamnen också. Det sitter en man i biljettluckan oich talar om att det är gratis och delar ut biljetter. Jag blir inte riktigt klog på hans egentliga arbetsuppgift.
På kvällen dök ytterligare en svensk båt upp och vi bjöd Jonas och Eleonor på lite välkomstvin.
I dag fortsatte båtunderhåll på förmiddagen. Eftersom vi är fem svenska båtar här så varvas arbetet med 70% snack på bryggan så man kommer inte så långt på¨ett fyratimmarspass. Ungefär som kommunens arbete på Sundstorget. På eftermiddagen tog vi en promenad till busstationen för att se när bussarna till Betanzos går. Det är en lite by sådär 20 kilometer bort: På den timme promenaden till busstationen tar upptäckte vi vilken vacker stad det är även utanför den gamla stadskärnan. Avslutade promenaden med att handla sknika på vårt favoritställe där vi numera betraktas som stammisar. Tyvärr är det sista dagen i dag innan deras semesterstängning så vi köpte lite extra som de vacuumförpackade åt oss.
Nu på kvällen vräker regnet ner och vi njuter en stilla kväll nere i båten.

Onsdag den 31 augusti. A Coruña.
Vi vaknade självklart sent i går. Fyra andra svenskar vid bryggan. Började prata med grannen Fredrik om att vi hittills bara sett en svensk båt som vi seglade om utanför Belgien. Då plötsligt kom jag på att det var honom vi seglat om och tagit en massa bilder på. Han blev så glad att få se bilder på sin egen båt.
Marinan är ganska ny. Receptionen helt fantastisk med trevlig personal. Nya rutiuner efter Biscaya. Här vill man ha pass, besättningslista och båtpappren. Att vi först checkade in efter fyra var inte så noga. De vet att seglarna behöver sömn. Rent och fint och skapligt pris, 27€ per natt.
Hann med en sväng på stan också. Fantastisk gammal muromgärdad stadsdel full med kyrkor. Detta var seglarnas ingång till pilgrtimsvägen mot Santiago de Compostela. Redan 1434 var det över 3000 som registrerade sig i hamnen för pilgrimsvandringen. Många, många kyrkor anlades på vägen.
Inhandlade lite serranoskinka och manchego och åt tillsammans med en flaska champagne för att fira en perfekt översegling.

Den här gillade jag. Man kastar in ett mynt och en lampa tänds, man vet inte vilken så om man är några kan man satsa pengat på vilket ljus som ska tändas. Mammons totala övertag. Den här gillade jag också, alla restauranger på torget hade en utepaviljong. Det skulle jag vilja se på Sundstorget. Och det här gillade jag verkligen. Jamboneria med fantastisk serrano till ett fantastiskt pris.

Även i dag sov vi länge. Kraftig blåst och duggregn i skurar. Har hunnit med några vändor på stan fast här på eftermiddagen övergick duggregnandet i ösregn. Det får gärna bli bättre. Så mycket ner har vi inte hunnit med. Talade med en annan svensk vars Lopoligtlanterna lagt av efter några veckor. Han var inte helt nöjd. Företaget vill ha den i retur innan de skickar en ny och det är ju inteså lätt när man ligger i Spanien. Garantier är inte så mycket att ha i dessa sammanhang. Båtgrannen - svensk - har fått fel trumma levererat till ankarspelet och är inte heller helt nöjd.
Köpte mer skinka - är helt nöjd.
Vi tycks ha kroniskt besök av Joe Labero. Häromdagen trollade han bort min filt och i dag förvann både ström och mat. Han får gärna trolla bort disaken också.

Serrano, manchego och champagne. Ganska tomt i hamnen men fem svenska båtar, Habib utanför Zeebrügge, http://habibiseglar.wordpress.com/2011/08/31/habib-nar-hon-seglar/

Tisdag den 30 augusti. A Coruña. Seglad distans 392 nm. Totalt 1502 nm
Underbar segling över Biscaya.

(Om resan ner till Frankrike kan Du läsa här.)

Jag har skrivit en del av loggboken varje dag så här kommer hela överseglingen.
Söndag den 28 augusti. Skrivet på Biscaya. Det var länge sedan vi har seglat i T-shirt.
Ett dygn av vår segling över Biscaya har gått och det är tid att summera några rader. Solen skiner och vi har under detta dygn seglat 145 nm. Det är händelselöst på havet och man har tid att reflektera men vissa ögonblick detta dygn har ändå etsat sig fast. Vi bestämde oss för att gå strax efter fyra. Bageriet öppnade fyra efter lunchstängningen så då kunde vi få med oss bröd och vi skulle sedan få passande medström utanför Ile d’Quessant. Förmiddagen sov vi länge och gick en lång promenad upp längs floden Aber. Det var stor tävling i windsurfing på fjärden och enormt med seglare. Stor scen på gräsmattan och massor av amerikansk musik. Jag blir inte klok på att det inte har smittat av sig en gnutta så att ungdomarna i alla fall kunde förstå de mest basala engelska orden.

Marie förbereder dagens segling. Promenadlängs floden Aber.

När vi gick ut mojnade vinden och det sista av nattens kuling var borta. Det var motvind den första biten så vi motorseglade. Tiden passade perfekt och vi kom fram till Quessant just när den sydgående strömmen började. Vi valde att på genom Passage du Fromveur för att det är raka vägen mot Spanien. Det finns många varningar om strömvirvlar och höga vågor i Chenal du Four och Chenal de la Helle men inget om den vägen vi valde. Vi blev satta söderut med någon knop till vi passerat Chenal de la Helle och sedan satte all ström oss västerut. Långt långt starkare än vad pilotböckerna skrev. Vi spolades fram och gick på halvfart i 12,5 knop mellan öarna. Väster om Quessant mötte vi atlantdyningen och de få sekundmeter som var kvar. Detta är en av de värsta upplevelser jag haft i mitt seglarliv. Havet kokade av enorma vågor med en våglängd på kanske 10 meter. Vi fick stryk från alla håll samtidigt. Motorn på ganska lågt varv drog oss 1,5-2,5 knop medan gps’en fastnade på 11, 5. Det fanns absolut inget man kunde göra åt situationen då. Efter en halv timme var allt lugnt, dyningen var kvar och kvällen fantastisk. Denna halva timme vill jag dock aldrig uppleva igen. Natten kom med en fantastisk stjärnhimmel. En lagom bris från sidan drog oss fram i god fart och allt var bra utom temperaturen. Jag tror inte jag tidigare haft sex lager kläder på mig bara för att sticka upp huvudet ur luckan. Så mycket annat att se fanns inte. Radar och AIS plockade upp några båtar men det fanns inte så mycket att se på. Det är ganska tomt här ute. Efter frukost kom de första delfinerna och hälsade på. De är större här än på Nordsjön. Ytterligare några har hälsat på och vi har sett massor i färd med att fiska. Annars har vi bara mött en båt. Solen skiner, det är varmt och vattnet har stigit från 12,5 till 18. Nu har vi det bara bra. Härute är det dryga 4000 meter djupt. Många oroar sig för djupet men vi använder ju bara de två översta metrarna. Det är värre om de saknas. Delfinerna har ingen aning om djupet men använder bara den del de behöver. Det känns så naturligt. Söndag kväll hände det lite till. Jag spanade efter en båt jag sett på AIS’en och tyckte mig se en rökpelare. Fast den försvann och kom tillbaka. Ganska snabbt insåg vi att det var en stor val som mötte oss på nära avstånd. Mäktig upplevelse. Lite senare blev vi uppkallade på radion och ombedda att flytta på oss för en militär övning. De var mycket noga med att lära sig säga Synapsen. Det ingår väl i protokollet. Efter en timme kallade de upp oss igen med skapligt uttal och tackade. Nu har vi fått ändra kurs igen för vi kom visst för nära en mycket stor u-båt som legat vid vår ena sida det mesta av eftermiddagen. Det kommer att kalla upp igen när vi får återgå till vår normala kurs. Som sagt – mycket för att vara mitt på Biscaya.

Île de Quessant medan det fortfarande var kul. Delfin och valbesök.

Måndag den 29 augusti.
Dygn 2 avverkade vi 158 nm vilket ger 6,5 i snitt. Skapligt bra tycker vi för så mycket mer finns det inte att skriva om. Just innan solnedgång kom det ytterligare två valar ganska nära oss och precis när solen gick ner mötte vi en segelbåt som jag fångade mot solen. Detta är en av de mer ovanliga bilder jag har tagit med tanke på att den inte var arrangerad. Under dagen i dag har det absolut inte hänt någonting. Vinden kom tillbaka från NE 5-7 m/s och så har det varit hela dagen. Bekvämt men lite tråkigt.

Valmöte på havstorget. Trevligt möte på Biscaya.

Tisdag den 30 augusti.
Vi kom fram efter exakt 2,5 dygn 392 seglade sjömil där vi snittade 7,8 under de sista tolv timmarna. Vi hade vinden från ENE med en halvlång sjö och sedan atlantdyningen som kom rullande från NW med stor våglängd. Allt som oftast krockade de och rullade iväg oss i ganska hög fart. Några har ju frågat oss om det inte är otäckt att segla på så djupt vatten så när vi passerade den södra tröskeln skojade jag lite med Marie och frågade om hon var mindre orolig nu när det bara var 1000 i stället för 4600 meter under kölen. Vi firade tröskeln med en chokladbit. När vi efter ytterligare några minuter kommit till 300 gränsen blev korssjön enorm. Samtidigt kom den lokala vinden som sveper längs Spaniens nordkust och vi fick några timmars kuling i krabb sjö. Strax före A Coruña dog vinden helt och vi fick gå för motor sista biten. Månen har varit helt frånvarande under hela turen (anledningen till den starka strömmen vid Quessant) så det har varit becksvart med en enorm stjärnhimmel. Sista biten styrde jag i bleken med en delfin som följde mig en lång bit av vägen. Jag såg bara marelden lysa upp hela vattnet var gång den kom upp till ytan. Vilket skådespel. Eftersom vi kom in vid halv fem på natten kallade jag inte upp hamnen på VHF fast när vi lade till vid bryggan var ändå en av hamnens killar ute och tog emot våra tampar. Han sa inte ett ord, visste väl att alla som kom så dags bara ville sova. Vi hamnade ovetandes vid svenskbryggan. Här låg redan fyra när vi kom. Efter att ha tittat runt lite funderade jag på om hamnkillarna här tror att targabåge är standard på en segelbåt och att maststeg är vanligaste tillvalet för så ser båtarna ut här. Det är ganska tomt i hamnen, de flesta av sommaren båtar har redan dragit söderut. Dags att sova.

Gropig sjö vid 7m/s. Marie vilar i läkojen. Sista biten in.

Lite tankar om hur hur ett bra väderfönster ser ut.

Så här såg vädret ut när vi lämnade Frankrike. Två för årstiden kraftiga lågtryck dominerade, Orkanen Irene på 963 mb utanför USA och ett lågtryck på 992 strax väster om Norge som givit kuling i Biscaya dygnet före och nu var på väg norrut. Det gav möjlighet till ett enormt högtryck på 1022 mb över resten av Atlanten. Ett svagt lågtryck på 1008 mb bildades dygnet före mellan Azorerna och Irland. Vind utanför Frankrike västlig 5-7 med högtrycket på väg in mot Biscaya.

Prognosen för vädret vid ankomst till A Coruña som den gavs när vi seglade iväg. Lågtrycket närmar sig Biscaya och försvagas något. Mycket luft över Helsingborg inom paentes.
Vi höll noga koll på vädret via Navtex men framförallt på barometern. Om lågtrycket väster om Biscaya skulle öka hastigheten eller fördjupas skulle vi kunnat få en sydlig kuling mot slutet. Det visade sig bli så men kom fram först senare under tisdagen. Vi tog sikte mot A Coruña men bestämde att om barometern föll under 1015 mb skulle vi vika österut precis bakom Spaniens norra udde. Barometern hade fallit till 1016 vid ankomst här.
Ett perfekt väderfönster.
Väderfilerna från www.grib.us - vår väderguru i alla lägen

Om resan ner till Frankrike kan Du läsa här.