Tisdag den 30 augusti. A Coruña. Seglad distans 392 nm. Totalt 1502 nm
Underbar segling över Biscaya.

Om resan över Biscaya och den vidare turen söderut kan Du läsa här .

Vi har kommit fram till A Coruña utan några som helst missöden utan bara en underbar segling i bagaget. Jag återkommer med bilder och text när vi vilat ut. Bilden på två valar som vi mötte i solnedgången fär följa med redan nu.

Fredag den 25 augusti. Förhoppningsvis sista dagen i l'Aber Wrac'h för denna gång.
Det kommer att blåsa mer senare under dagen och på baksidan av lågtrycket hade vi tänkt att gå. Tidvattnet ger oss bara två möjligheter i morgon, antingen sju på morgonen eller sju på kvällen.Vilket vi tar bestämmer vi i morgon.
Nu har vi tankat diesel. Det växlar lite mellan moln och sol men precis när vi skulle lägga till vid dieselbryggan kom det en rejäl åskskur. Det var vi inte riktigt klädda för men som tur var hittar man allt snabbt i en båt.

Vi har tvätt och polerat. Försökt rensa bort saltvattnet ur kuddarna. En Amel som missade märket med ett hundratal meter. Tidvattnet lyfte till sist av henne från grundet.

Torsdag den 25 augusti. l'Aber Wrac'h.
Lite sol, lite regn. Barometern faller. Vi passade på att tvätta, städa och polera båten tills jag sänkte buurken med polermedel till havets botten. På eftermiddagen blev det lite varamare och vi tog en lång promenad längs havet.Fick lite ordning på alla dataprogram också.
Har googlat lite på Spanien också. Galicien lär inte heller ha över 14 grader i vattnet så vi börjar långsamt att mentalt förbereda oss på att detta blir en av de kallaste somrar vi upplevt. Har lagt in fler bilder på hemsidan.

Onsdag den 24 Augusti. l'Aber Wrac'h.
I dag plockade vi fram cyklarna och tog oss en tur på landet. Första riktiga lukten av koskit sedan vi seglade förbi Langeland. Frankrike är väldigt småskaligt. Vi frågade i turistbyrån var det var fint att cykla och fick då en snygg karta. Man dristade sig till att förslå lite cykling utanför kommungränsen fast på kartan fanns då inga ortsnamn utsatta. De fadade ut precis utanför kommunen. Så känns hela Frankrike. Allt börjar hemma och sedan är man sig själv nok. Vi har knappt mött en människa under 25 som talar engelska - de äldre är lite bättre. De kan bero på att många inom handel och service saknar gymnasieutbildning och därmed kunskap i andra språk. Å andra sidan - de flesta svenskar åker till utlandet för att få värme, snö eller arbete - allt detta kan fransmännen hitta inom landet. Utbyte med andra är ingen stor sak.
Det tar ett tag att handla. Affären ligger i storstaden Landéda 1,5 kilometer uppåt med en krafigt stigande befolkning på 3500. Man får leda cykeln uppåt och när man sedan åker ner med full packning gäller det att bromsarna fungerar. Höll dessutom på att få en helikopter i huvudet.

Hortensior finns i överflöd, synd man inte var här lite tidigare. På väg från affären. Till sist stod den still ovanför våra huvuden.


Tisdag den 23 augusti. Vi ligger kvar i l'Aber Wrac'h och väntar på bättre väder.

Ute är det dimma, duggregn och kallt. Inne i båten är det trevligt. Kommer att arbeta lite med bilderna de närmaste dagarna så det kommer lite flera. Det kommer mer text om resan hit också.
I dag har vi mest arbetat med båten invändigt på förmiddagen och utvändigt senare. Har kollat igenom stormsegel också. Vi har dock inte lämnat hamnområdet på hela dagen.

En disig och kall morgon. Hamnkaptenen kommer ut till båten med kortmaskinen i dingen. Sol men kallt fram mot kvällen.

Måndag den 22 Augusti. l'Aber Wrac'h.
Vi ligger kvar här några dagar och väntar på väder för att komma över Biscaya. Återkommer med text och bilder i morgon.

Söndag den 21 augusti. l'Aber Wrac'h. Seglad distans 74 nm. Totalt 1110 nm
Första skymten av Atlantens dyningar

Vi tog det ganska lugnt på morgonen. Högvattnets slack inträffade först vid elva så innan dess kunde vi inte komma ut. Sedan var det full skjuts ut mot havet. Väl ute svängde vi väster med en svag vind rakt emot oss. Det fick bli motorn. Ju längre västerut vi kom ju mer påtagliga blev dyningarna från Atlanten. Någon meter höga med en enorm våglängd. Mycket behagligt, som gjort att somna i. När skymningen föll närmade vi oss Abers mynning. En båt precis framför oss valde att gå den trånga östra leden in så vi hängde på några båtlängder efter. På det sättet sparade vi någon timme. På väg in mot hamnen blev det dock kolsvart och det var svårt att se de sista oupplysta bojarna. Här finns inte så många gästande båtar längre men ändå kom vi in tre båtar samtidigt i nattmörkret.

Floden upp till Tréguier vid ebb. Vid högvatten går bryggorna nästan i topp. Det är knappast varmt här.

Lördag den 20 augusti. Tréguier. Seglad distans 57 nm. Totalt 1036 nm.
Totalt bleke.

Efter en lång rad upplevelser i Saint- Malo och Dinard var det dags för avgång. Slussen öppnade första gången vid nio, två timmar före högvatten. Innan dess Hade vi hunnit äta gott ombord. Det var fortfarande lite ljust när vi kom ut i farleden och himlen bjöd på en fantastisk solnedgång. Efter en timme dog vinden helt. Fullständigt. På ett spegelblankt hav färdades vi vidare genom natten, kunde läsa och titta på stjärnor. Måste ta med några av min fars böcker om stjärnbilder. När det är så blankt känns det hela tiden som om det skulle bli dimma. Nu fanns det ju en hel del fyrar som övertygade om motsatsen. Vi hade medström och för att komma fram till inseglingen gick vi på tomgång det mesta av natten. Om nu solnedgången var vacker var det inget mot uppgången. En av de vackraste jag sett. Seglade förbi Marc'h Men men såg inga marsmän. När det blivit helt ljust var vi framme vid inseglingen till Tréguier. Man måste ta sig åtskilliga sjömil upp för floden för att ta sig in till staden som ligger en bra bit inåt land. Ni som har läst Björn Larsson har säkert en uppfattning om hur det ser ut. Vi som har lyssnat på honom var fulla av förväntningar. Några timmar före högvatten kom vi fram till väntpontonen där man måste ligga tills högvattnets slack då strömmen annars sätter alldeles för hårt tvärs bryggorna. Vi passade på att sova lite medan vi väntade. Efter tilläggning gick vi på sightseeing. Staden och framförallt kyrkan är imponerande vacker fast med alla de förväntningar vi hade i kroppen kändes det ändå som om staden inte riktigt ville matcha dem. Tanken går till ett betydligt mer robust Alsace minus massturismen. Här bor bara 2500 människor och säkerligen lika många turister. I Saint-Malo bor det 53000 men en vanlig dag på sommaren är det över 200.000 människor där. Efter en tur på stan summerade vi dagen och beslutade att gå vidare till l'Aberwrac'h i morgon. Där ska vi förbereda oss inför överseglingen söderut. I floden le Jaudy där vi ligger vimlar det av ganska stora fiskar och ovanpå dessa flyter det runt stora sjok med kelp. Det gäller att kolla så vattenintaget är fritt när vi ska gå i morgon.

På väg ut genom slussen i solnedgång. En sista blick på Saint-Malo. Månen på väg upp.

Magisk soluppgång.

Tréguier: Kyrkan, rådhuset och hamnkvarteren

Fredag den 19 augusti. Saint-Malo.

I dag var det dags för lite mastarbete. Riggare på back- och checkstag inför turen över Biscaya. Passade på att kontrollera allt i masten och ta lite bilder av Saint-Malo.
När arbetet var avklarat tog vi bussbåten till Dinard. Husen och stränderna är överväldigande. Våra små kåkar på Tågaborg hade inte platsat någonstans. Stora stranden blev dessutom tio gånger större vid lågvatten. Ska försöka sortera upp lite bilder i natt för då ska vi gå till Tréguier. Det är inte rätt hamn att komma till i mörker så vi går hellre härifrån när det börjar mörkna.

Arbete med backstagen. Rådhuset Saint-Malo. Långt ner.

Tidvattenspoolen i Dinard. De fina husen ovanför vattnet, längst ut till höger Les Roches Brunes ett av de finare - nu museum.Marie på husets altan efter att vi sett en utställning om Lenin - vi kollade minst lika mycket på huset .

Samma strand som bilden ovan när tidvattnet ökat på stranden rejält. Moderna poliser.Glasskön när vi kom tillbaka till Saint-Malo.

Torsdag den 18 augusti. Turistande i Saint-Malo.

I dag har vi tittat på staden och forten ute i vattnet. Tidvattnet är elva meter så på morgonen fanns det bara en liten strandstump och alla sjöforten låg på var sin ö. På eftermiddagen kunde man traska ut till de två närmaste. Ute i vattnet ligger en inhägnad pool men på morgonen såg man bara ett hopptorn ute i havet. På eftermiddagen vimlade det av barn i poolen. Härlig syn. Några amerikanska turister frågade grannbåten var kryssningsfarygets tender lade till och blev visade väg. De skakade på huvudet och sade att de steg av vid vägen men där borta var det så långt ner till vattnet så det måste ha varit någonstans här uppe. Det är inte lätt att hålla koll på 11 m tidvatten om man inte sett det förr. Kanske har jag fått ordning på datorn nu och i så fall kommer massor av bilder i morgon. Vi hörs.

Synapsen utanför Le Grand Port. Avslappnat i solen. Från stadsmuren, en liten strand vid högvatten. Träpålarna får ta första smällen när höststormarna rullar in.

Havspoolen vid högvatten, det är hopptornet man ser: Lägg märke till båten som seglar mellan öarna. Havspoolen vid lågvatten, barnens paradis. Öarna vid lågvatten, där båten gick kunde vi nu promenera torrskodda på en väg.

Staden vi lågvatten ser helt annorlunda ut. På väg ut mot fortet(ett av dom-det finns tre linjer av försvarsfort). De gamla forten hjälpte föga i andra världskriget. Underbar kyrka från 1168, helt i ruiner tre minuter och några bomber senare - här det nya altaret med evangelisterna och de nya fönstren.

Man är aldrig helt ensam när man turistar i Sailt-Malo. En kvinnodröm-skor i ren choklad. En dröm för Anthony-en affär med bara sardiner på burk (ok det fanns ett par burkar med tonfisk också).

Konstnär med paletten på handen. Avslappnat i solen. Med tusentals turister - tusentals måsar.

Onsdag den 17 augusti. Saint- Malo. Seglad distans 63 nm. Totalt 979 nm
Fantastisk segling till en fantastisk stad.

Vi lade ut från Saint Peter Post vid tiotiden efter att ha tankat rekordbillig diesel. 72p eller ca 8 kronor litern. Den första timmen gick vi för motor i stiltje, något vi inte var helt glada för med tanke på incidenten på vägen till Guernsey. Efter en timme fick vi en lätt slör och drog söderut för gennaker. Plötsligt blåste det upp betydligt och peket gick av i svetsningarna och så var det roliga slut. Nu blåste det dock så mycket att vi gick lika bra för genuan. På väg in mot Saint-Malo blåste det 13 och vid den snabba uppgrundningen går en rejäl sjö som vi lyckades ta in över oss. Helt våta tuffade vi sista biten för motor och kom in runt piren exakt i tid för första slussöppningen två och en halv timme före högvatten. Blev direkt anvisade en plats. När vi äntligen letat oss upp till duschen hade de stängt av allt varmvatten vilket inte väckte någon större munterhet hos oss. Dock, det är varmt i Saint-Malo. Vi sitter i sittbrunnen precis utanför stora stadsporten och bara njuter.

Skönt i solen. Saint-Malo vid inseglingen. I hamn.

Tisdag den 16 augusti. Vi stannar kvar i Saint Peter Port.
I dag ska vi ut och titta på resten av ön.

Saint Peter Port sett från CastleCornet, Hav i lila. Kanske något för kliniken att börja med.

Måndag den 15 augusti. Vi stannar i Saint Peter Port.

I dag har vi kört helt vanligt turistande. Det finns inte så mycket vatten här i marinan så vi står fast i sanden på lågvatten vilket vi inte var så glada för initialt. I dag dock upptäckte vi att övre delen av rodret ligger ovan vatten när vi står på grund så med hjälp av dinge och båtshake lyckades det oss att komma fri från resterna av gårdagens fiskenät. Vi slipper alltså torrsätta båten helt. Lättnad. Idag var det vi som var åskådare till kvällens insläpp i hamnen. Det är ett otroligt arbete hamnkontorets killar och tjejer utför när det gäller att få in alla så smidigt som möjligt. Dessa ungdomar jobbar dessutom på ett i högsta grad rullande schema, +1,20 tim var dag.

Slottet sett från hamnen. Resterna av nĂ€tet i rodret. Klacken i hamninloppet gör att det Ă€r 3 m vatten kvar pĂ„ insidan vid lĂ„gvatten.

Hamnen med vattnet högt ovanför havet ute. Race över klacken när hamnen öppnar. Mycket hjälpsam personal som visade en in på plats för det finns inte så mycket vatten under kölen inne i hamnen. När vi kom in i kyrkan lät det som om någon stämde en cello. Fast det bara fortsatte. Efter ett bra tag kom vi på att det var en slipmaskin.

Söndag den 14 augusti. Saint Peter Port, Guernsey. Seglad distans 35 nm. Totalt 916 nm.
En riktig semesterdag.

Detta var kändes som andra riktiga semesterdagen – första dagen var när vi lade loss från Helsingborg. Dessutom första behagliga kvällen sedan Odden – också första dagen. Fast segling vad de ju sådär med. Efter lite diskussion om vi skulle stanna och titta på de vackra omgivningarna eller dra vidare vann det senare alternativet. Vi gick kl halv elva på rekommendation av Reeds om att gå tre timmar före högvatten i Dover. Då skulle idvattnet ta oss till udden vid Cape de la Hague och tidvattnet oss vidare genom the Alderney races – ett beryktat tidvattensområde med upp till sex knops fart och därav följande virvlar. Eftersom vi inte ville segla på styrbords halsar på grund av fönstret fick det bli motor. På tomgång upp mot Cape de la Hague gick vin över åtta knop och genom the races loggade vi över nio. Overkligt när man knappt hörde motorn. Plötsligt tog det tvärstopp. Jag tittade akteröver och i en okontrollerad sekund så det ut som det låg en krokodil efter båten. Insåg snabbt att det var ett grovt grönt nät. Fram med kniven och ut över kanten och sedan var det bara att skära så mycket man förmådde. Dessvärre har en bit av nätet satt sig rejält runt rodret så den biten är kvar. Vi får se hur vi bort den. Efter några timmar närmade vis oss det trånga sundet mellan Guerrnsey och Herm och det var bara att navigera rätt för vi flög fram i nio knop på strömmen. Väl framme letade vi oss till väntpontonen för det var lågvatten när vi kom. Här finns en klack på 4,2 meter oich först när vattnet är dryga två meter över den kan vi komma in. I dag når tidvattnet upp till över nio meter. Det låg mängder med båtar vid pontonen men snabbt kom det upp en liten motorbåt med två ungdomar som tog upp hamnavgift och gav oss all information vi behövde. Vi skulle bli anvisade plats. Medan vi väntade bjöd vi grannen på te. Ett engelskt par som seglade charter enbart med medlemmar från en äventyrsklubb. De flesta av deras gäster hade aldrig seglat förr. Häftigt. De hade en Dehler 39 i Medelhavet och en exakt lika dan i England. De hade saknat en båt hemma och kom på att de hade råd att ha två om de tog med lite gäster. När väl vattnet stigit började de släppa in båtarna och vi undrade hur i all välden de skulle kunna hålla koll på alla båtar och veta var vi tänkt lägga till. Men icke, så fort vi kommit över klacken var det mängder med små dingar där inne som visade in alla på exakt rätt plats beroende på djupgång. Enormt effektivt, Det är trångt i hamnen så det var folk andra seglare överallt som hjälpte oss att lägga till. Nu har vi traskat en sväng på stan och sedan bara suttit och njutit utsikten över stan. Här är makalöst vackert. Vi stannar några dagar.

Piren i Cherbourg, Resten glömmer vi gÀrna. Omonville-la-Rouge Àr den fulaste stad vi sett men strax utanför Àr landskapet bedÄrande. Fyren vid Cap-de-la-Hague.

Strax utanför Alderney medan vi fortfarande gjorde fart. TvÀrstopp. I hamn i Saint Peter Port

Lördag den 13 augusti. Cherbourg. Seglad distans 185 nm. Totalt 881 nm
Att kryssa är inte långseglarens dröm, att kryssa i motström suger hejdlöst.

I går fredag var vi till havs. Vi lämnade Boulogne-sur-Mer vid tvåtiden för att följa med det sydgående tidvattnet. Vinden var behaglig men rakt emot. De första sex timmarna gick alldeles utmärkt medan nästkommande bjöd på motström vilket tillsammans med kryssen gjorde att vi kommit 28nm framåt efter tolv timmar. Det kändes verkligen tröstlöst framåt natten. Ett lovat vindskifte mot syd gjorde dock att vi kunde sträcka Barfleur när strömmen återigen gick med. Här i kanalen kommer man absolut ingen vart när strömmen går emot och så flyger man fram i sex timmar igen. Mot morgonen ökade vinden igen. Det var helt ok så länge den låg i syd men sedan vred den mot nordost vilket i normala fall inte varit annat än bra. Nu visade det sig dock att när jag dragit åt skruvarna till fönstret så har det blivit ännu mer otätt och nu känns det som ett rejält hål. Flera liter kom in när vi låg på styrbords hals och flera liter passerade handdukarna och rann ner i durken. Inget drömscenario precis. Vi beslutade oss för att gå för revad stor och motor sista biten för att inte få in ännu mer vatten. Sista sex timmarna mot Cherbourg hade vi tre knops medström så det gick fort. En stor del av tiden gick till att lyssna på de mycket professionella radioledarna på Solent coastguard som ledde räddningen av en större segelbåt med brand i motorn. Vid sjutiden lade vi till i Cherbourg. Det tog oss 185 nm att ta sig de 142 som raka vägen innebär. Utanför piren är surgen enorm och river och sliter i rodret. För att surna till det hela för oss började det ösregna någon timme innan vi kom in. Den tidiga kvällen var mörk och kall som oktober. Hamnen i Cherbourg saknar all tänkbar charm. 1300 båtar vid enorma pontoner. Hamnen är dubbelt så stor som hela den äldre innerstaden. Det ösregnade när jag gick upp till hamnkontoret och jag kunde konstatera att här fanns palmer så i en annan tid har det nog varit varmt här. Flickorna i hamnkontoret hade missat kursen i service och avgiften var 35 €. Aversionen växte gränslöst. Marie hade dock fixat fin middag till jag kom tillbaka och hotell Mercure var ovetandes vänlig att låna ut sitt internet så kvällen slutade trött men ok. En dag till här är nog ändå att be om för mycket så vi drar nog vidare mot Guernsey. Torsdag den 11 Augusti. Kvar i Bouloge-sur-Mer Vi stannar kvar i hamn i Boulogne. Båten behöver städas och vi tänkte passa på att tvätta för uppe i den gamla muromgärdade staden hittade vi ett tvätteri mitt emot kyrkan. Vi har fått en vattenläcka in genom babords fönster i skrovet som också behövde åtgärdas. Tog in lite vatten den vägen. Ute blåser det västlig kuling Efter klargöring av båt drog vi upp till tvätteriet och gick sedan och turistade i kyrkan och gatorna runt omkring. Den gamla staden i Boulogne är verkligen vacker fast lite bedagad. Klocktornet och slottet står på världsarvslistan vilket gör att de kommer att bevaras. Allt turistande i denna stad är gratis vilket känns helt otroligt. Den nedre delen av staden mot hamnen är bara ful. Här finns dock en enormt välsorterad matvaruaffär där vi handlat. Hamnavgiften är 28 euro inklusive allt. Hamnen är enormt välskött och välkomnande.

Fredag den 12 Augusti. Avfärd mot Cherburg.

I dag räknar vi med att komma iväg västerut mot Cherburg. Hur långt det sedan blir vet vi inte ännu. Vi återkommer när vi kommer fram.

Torsdag den 11 Augusti. Vi ligger still i Boulogne-sur-Mer.
I dag blir det städ och tvättdag.


Boulogne sur Mer från Klocktornets tak. Stan har två delar. En gammal och fin helt omgärdad av ringmur och så den nyare delen längre ner mot vattnet.


Marie tar sig ner för rampen till byggorna. Det är brant vid ebb. Här skiljer tidvattnet 8 m.

Onsdag den 10 augusti. Boulogne-sur-Mer. Seglad distans 99 nm. Totalt 696 nm.
Livat på Nordsjön

I dag var det dags att kasta sig ut på Nordsjön igen. Det regnade och blåste på morgonen men skulle bli bättre fram mot kvällen. Vi orkade dock inte vänta så länge så fram mot lunch gick vi. Det blev konvoj genom den sista delen av holländska Staande Mast Route som på några dagar tagit oss genom det mesta av Holland. Vid tidvattensslussen blåste det rejält rakt akterifrån och alla hade svårt att lägga till. I konvojen var vi tre båtar som skulle vidare ut på Nordsjön. Några tuffa grabbar i en Najad kroknade dock när de såg vågorna och vände, kvar var en Engelsman och vi. Den första delen är inget för den ljudkänslige som inte gillar ljudet av slägga mot skrovet. Det blåste 13-14 med 16 byarna. Bidevind ut från Vlissingen med två knops medström gjorde att sjöarna var uppe i medelhöjd på 3-4 m med någon enstaka femma . Kort sjö dessutom, ca dubbla båtlängden så vi for upp och ner som en femtimmarstur på Liseberg med lite slag av släggan ibland så att vi inte skulle somna. Jag stod vid rodret och bara älskade turen medan Marie såg detta som en del av det nödvändigt onda. Med strömmen snittade vi ändå 7,5 över grund.
Ute på sjön såg vi bara en enda segelbåt - en svensk som vi seglade om. Inget svar på VHF. På Vhf'en varnade man från Dover att hålla utkik får det var fyra kanalsimmare på väg. Varför man valt en sån här dag att simma över kanalen förstår vi inte. Kan ha med vind och strömförhållanden att göra. Lugnt i vattnet är det i alla fall inte.
Det var kul så länge det varade. Norr om Dunkerque mojnade det samtidigt som strömmen vände. Trots att vi seglade mellan 7-8 knop vägrade gps'en krypa över 3,9 eller som oftast 3,5 över grund. På sex timmar i motström lyckades det oss att ta oss fram ca 40 landkilometer. I höjd med Calais vände strömmen söderut igen. Nu gick det lite för fort för vi ville inte komma in i Boulogne-sur-Mer före soluppgång så vi nöjdes med storseglet ute. Så långt som le Treport hade vi inte kunnat nå innan det var helt torrlagt där.
Vid sextiden lade vi till vid lågvatten. Överfullt i hamnen men plats får man ju alltid (se Sixhaven).
Klockan åtta blev vi väckta. Då fick vi flytta oss för halva hamnen skulle ut med tidvattnet mot Dover. Vilken aktivitet. Vi bytte plats och tre herrar rusade fram och tog våra tampar och lade till så vi var tillbaka i kojen och sov fem minuter senare.
Nu har vi tittat på stan som är överraskande vacker i sin gamla del. Vi kommer att få lära känna staden lite till för vi kommer att vara inblåsta här minst två dagar till. Ute blåser det västan 10-14 och det tänker inte vi kryssa 200 sjömil i.

Måndag den 8 Augusti. Middelburg. Seglad distans 44 nm. Totalt 597 nm
Kallaste dagen i mannaminne.

Det var disigt och duggregnade när vi vaknade. Tankade diesel på pråmen vid inloppet till hamnen. Jag trodde vi gjort av med 100 liter men det visade sig bara vara 98. När vi kom till slussen visade det sig vara helt fel. Här fick bara pråmar och båtar med master på över 18 meter vara med. Vi skulle vidare till sportslussen som vi inte hittade på sjökortet men efter en stund klarade det sig ändå. Ute ur slussen byttes regnet mot ösregn och temperaturen steg sig nog inte över 10 grader, usch. I Oosterschelde hade vi först 14 m/s rakt emot så det var inget nöje. Sista biten kunde vi segla och blev strax gladare.
Även i Middelburg ligger man i vallgraven. Det här är en lite större stad där dock de flesta husen fortfarande ligger innanför murarna. Det blev en lång tur på stan och sedan yachtklubben för en öl och lite mat. Det finns många vackra och välbevarade hus i denna stad.

VÀderkvarnen vaktar över hamnen i Wilhelmstad, Marie fÄr traditionell pubmat, friterad potatismis med kött i. MÄnga fiskare i en dinge.

Söndag den 7 augusti.  Wilhelmstad. Seglad distans 32 nm. Totalt 553 nm.

Efter en natt vid järnvägsbron blev Marie biten överallt av de lokala knotten. Bett stora som CD skivor. Kanalen blev betydligt tristare här, mest ett gravt dike utan det vackra bebyggelse vi sett tidigare. Några minuters utrullade segel blev det på floden Maas, annars var det motor som gällde. Passerade Dordrecht som var vacker med ett lutande kyrktorn som inte var mycket rakare än tornet i Pisa. Efter dagens sega tur kom vi till Wilhelmstad som är en underbart vacker stad. Man förtöjer i stadens vallgrav. Hamnkontoret ligger på en pråm vid inseglingen och så fort vi kom flög en man ut och talade om var vi skulle ligga. Med jämna mellanrum rodde de runt i hamnen och kollade var det fanns lediga platser och om alla lagt sig där de blivit anvisade. En gammal väderkvarn vaktar över hamnen och allt ser väldigt holländskt ut. Så snart vi kommit ut på stan började det regna så vi tvingades in på ett ställe för att ta en öl. Efteråt hade det klarnat upp så mycket att vi kunde se hela stan som ligger innanför bastionen.

TÄgbron vid Dordrecht i dÄligt vÀder. Alle tre spÄren uppe. Kraftigt sned kyrka i Dordrecht

Lördag den 6 Augusti. Gouda. Distans för motar 41 nm. Totalt 521 nm
Kanalerna är vackra men tröttsamma.

Just nu väntar vi på en broöppning utanför Gouda. Vi missade 16.13 och nästa är 21.13. Bara att vänta. Det är väl det kanalerna handlar om. Man går i konvoj, får konstant dieselos näsan och är på absolut helspänn vid rodret. Så där kul fast väldigt vackert och intressant.
I går lyckades det oss att ta oss ur Sixhaven vid halv tiotiden. Tillbaka 2/3 av sträckan till IJmuiden där dagkanalen går söderut. Lite väntan vid några broar men efter ett par timmar hade vi gått de ca 20 km som det är till Haarlem. Här lade vi till vid stadskajen till det facila priset av 2 euro. Haarlem är en underbar stad som är värt ett långt besök. Mycket sevärdheter och ett stadsliv som slår det mesta. Vi passade på att se den stora Bavokyrkan med den berömda Christian Müller orgeln. 5068 pipor som Mozart spelade på redan när han var tio. Händel satt där några år senare. Inne i kyrkan såg vi också en utställning om Fokker. Han flög sitt första flygplan tre varv runt kyrkan för exakt 100 år sedan.
Resten av dagen bara traskade vi runt och satt lite på caféer.
I dag var det dags för avgång vid nio för att hinna en broöppning tre timmar och 30 km senare. Det lyckades vi inte med för det är många broar man ska igenom och det är väntetid vid alla. Det slutade så med att vi missade denna tågbro också. Fast vacket är det. Man åker nästan runt inne i folks vardagsrum och ser det ena fantastiska huset efter det andra och är inte husen nog så har nästan varenda hus eller lägenhet en blomsteruppsättning som man kan avundas. Här är verkligen vacket. För oss som bor i södra Sverige är detta betydligt närmare än man först tror och definitivf värt att överväga i stället för att gå Göta Kanal. Betydligt billigare är det också.
Avslutar här då MacDonalds nät som vi lyckades ta oss in på inte är allt för tillförlitligt - eller så ligger det helt enkelt för långt borta. Enda öppna nätet i alla fall.

Fredag den 5 Augusti.
Nu drar vi söderut på kanalerna via Haarlem, Rotterdam och ner mot Vlissingen. Vi vet inte när vi får nät igen. Det är utlovat storm i Engelska kanalen på måndag så vi går inte ut ur Holland förrän tidigast tisdag. Vi hörs.

Sixhafen i Amsterdam, Broöppning utanför Haarlem, Kyrkans barberare

Fokkers flygplan från 1911 - det fanns bälte i stolen, orgeln, Vid stadskajen



Klassisk vy i Amsterdam, En av de bästa giarrister vi någonsin hört - skramlade till en större toalett, Kloka ord i bokhandel.

Onsdag den 3 Augusti. Amsterdam. Seglad distans 15 nm. Totalt 480 nm.
Ful och illaluktande kanal.

Efter en tolvtimmarssömn slussade vi in i kanalen vid elvatiden. Sedan var det motor i en lång kö av fritidsbåtar och lite pråmar genom genom Hollands industridistrikt. Vid tvåtiden gick vi in i Amsterdams Sixhaven. Hamnmästaren måste ha en förtid inom fiskepacketeringsindustrin för här är trångt som i en sillburk. Och fler välter in. Alla får ligga efter när man ska gå igen. Föreställ Er Hornbäck en fredag eller Skagen vid festivalen - och sedan dubbla. Det lär vara den mest fullpackade hamnen i världen. Vi har bästa platsen - just vid inseglingen mellan två pållare. Mer om detta och lite bilder i kväll eller i morgon. Här finns nät och det är vi inte bortskämda med. Våra uppdateringar beror helt på nättillgång.
Vi hörs

Samtal i slussen vid IJmuiden, Bra att ha om huset skulle välta, Vi firar 17 år.


Tisdag den 2 Augusti. IJmuiden. Seglad distans 220 nm. Totalt 465 nm.
Tufft dygn på Nordsjön.

Ja, inte väder och vind alltså men en gräsligt massa fiskare som trålade längs hela den holländska kusten.
Det blev inte så många lugna stunder för läsning. Så snart vi hade rundat Terschelling blev det mer slör och betydligt bättre drag i seglen samt att rullandet upphörde. Sista raksträckan ner mot IJmuiden hade det mojnat så mycket att vi satte gennaker. Mycket mer än så hände inte. Strax efter två lade vi till i Seaport Marina, en gigantisk konstruktion. Ordning och reda men enormt långt att gå till receptionen. Först trodde vi inte att det kunde bli fullt här men nu framåt kvällen fyller det faktiskt på. Det blir en tidig kväll.


MSC Tokyo - ett av många stora skepp på redden, En av otaliga fiskebåtar utanför Holland , Lugn bidevind.

Det blir inte Borkum.

Tidvattnet bestämmer mycket. Högvatten Cuxhafen inföll vid halv fyra på morgonen så strax därefter var det tid att ge sig av. Vi tog dock sovmorgon och var inte iväg förrän fem. Vi var drygt tjugo båtar som låg på rad i utkanten av den stora farleden. Några meter längre bort ser man landet grunda upp mer och mer för var minut allteftersom vattnet försvinner. Hela området norr om Cuxhafen ut mot ön Schartörn är torrlagt vid ebb. Medan vi forsade fram i stiltje med fyra knops medström mötte vi det ena gigantiska fartyget efter det andra på väg in eller ut ur Hamburg.
Sen hände inget mer. Efter några timmar vände strömmen och samtidigt kom vinden - 7-8 ostlig vilket för vår det betydde rakt bakifrån. Det blev ett häftigt rullande så vi har stött med motor dels för att få en jämnare gång och dels för att komma till IJmuiden innan vädret blir sämre igen i morgon eftermiddag. I natt kommer vi att få slör och sedan halvvind och då hoppas vi att få seglat och sovit utan motor. Och nej, vi sover inte bägge samtidigt. Inte medvetet i alla fall.

Söndag den 31 juli. Cuxhafen. Seglad distans 50 nm. Totalt 245 nm.
Svinkall morgon - perfekt avslut.

Morgonen började med en svinkall dusch för 1 €. Jag beräknade antalet varma vattenmolekyler till 12-18 per liter. Marie trodde det vart fel på hennes dusch men det var tydligen standard här.
Efter tvagning handlade vi diesel i dunkarna för det ser ut att bli stiltje de närmaste dagarna och vi vill gärna vidare mot Amsterdam. På väg ut från hamnen slutade autopiloten att fungera. Det tog ett bra tag innan vi kom på att vi stuvat undan datorerna vid sidan om fluxgatekompassen. Nu är det löst. Så ytterligare en händelselös dag på kanalen. Man blir omkörd av några skepp som sedan måste vänta vid en smalare sträcka och då passar man på att gå förbi igen. Och så här håller det på. De större fraktfartygen som dök upp i kanalen när vi kom från Rendsburg kom ut ur kanalen samtidigt med oss.
Ut ur kanalen ja. En kort paragraf för sig. Alla vill ut på högvatten för att gå med tidvattnet ut. Vi hade planerat avgång från Rendsburg så att det skulle passa. Väl vid slussen låg alla andra båtar som ångat förbi oss under dagen och väntade. Det låg säkert 30 båtar på vänt. När första slussen hade tagit in sitt fartyg var det ingen som vågade gå in efter trots att lamporna lyste. Till sist ropade man från slussen om ingen var intresserad av att gå in. Då försökte de flesta av de 30 att tränga sig in samtidigt. Mindre lyckat och många fick backa igen. Efter tio minuter öppnades andra slussen och fartyget gick in. Nervositeten bland seglarna var påtaglig. Vi höll oss längst ut på styrbordsidan så n är vi ångade in mot slussen fick de andra hålla tillbaka. Lyckad taktik och vi fick en välförtjänt plats.
Ute ur slussen satte alla båtar kurs mot Cuxhafen ute vid Nordsjön. Här såg vi direkt en stor skillnad mot hemma. Det var trångt i farleden och bidevind på 10 m/s.. Hemma hade max en båt på tio satt segel men här var de flesta holländare och det här var perfekt söndagssegling så alla utom två satte segel direkt. Sedan kom tidvattnet och vi forsade fram i åtta till nio knop. Underbar segling i otroligt skitigt vatten. På mindre än två timmar hade vi gått de 17 sjömilen till Cuxhafen och här fick vi plats utanpå en tysk Bavaria. De bjöd omedelbart på tilläggsöl fast vi låg utanpå dem. Längst in låg en engelsman, Nick Pochin i en Oyster från Lymiongton och vi diskuterade lite rutt och insegling till Amsterdam. Som tack för snacken fick jag en seglarbok som han författat. Vilket första intryck av tyska Nordsjön!

I morgon bitti bär det av mot Borkum.

Lördag den 30 Juli. Rendesburg. Distans för motor 20 nm. Totalt 195 nm.
Kielkanalen.

Vi blev väckta klockan sju av hamnfogden som ville ha betalt 10 euro, vilket är det billigaste vi har legat på många år. När vi ändå var vakna gick vi ut på vänt för att komma igenom kanalen. Det blev inte särskilt många minuters väntetid för oss utan portarna öppnades nästan när vi kom. Först en halvstor tanker och sedan sex segelbåtar. Detta var i lilla slussen. Det finns två små och två stora slussar för det är många fartyg som ska igenom här. Själva kanalen har inga slussar utan bara en i varje ände och sedan är det fritt blås i max 8 knop. Frihöjd 40 meter. För vår båt var priset facila 18 euro. Inte heller det något att klaga över. Själva kanalen är ganska trist. Som tysk motorväg med lövträd på bägge sidor. Varje ögonblick är vackert och man färdas i behaglig fart men i längden tröttnar man.
Efter en tredjedel av kanalen ligger Rendesburg. En härlig gammal stad i nordtysk stil. Hamnen vid innerstaden har 100 gästplatser och det är nog fullt eller nästan fullt varje dag. Tysk renlighet gäller här och det är vi tacksamma för. Det lär nog inte bli så hela vägen. Vi har promenerat in till stan och hittat en internetbutik och där lägger jag in dessa rader. Jag kan omöjligt på tag på nät med min telefon. Nåt fel är det sedan jag gick över till Telia.
Det får bli några rader då och då när vi har tillgång till nät. Hör Ni inget därimellan så mår vi bra.

Fredag den 29 juli. Kiel - Holtenau. Seglad distans 45 nm. Totalt 175 nm.
Första dagen med revade segel på två år.

Förra året seglade vi hela sommaren utan att reva segel. Nu var det dags. Väderprognosen var på regn och 5-8 m/s. Det blev sol och 11-15. Halvvind ner längs Langeland och sedan bidevind mot Kiel. Vi är glada att vi valde turen norr om Själland för annars hade vi fått kryss i hård vind från Falster. På detta sätt kunde vi sträcka hela vägen.
Vi upptäckte undervägs att vi inte har fått sjöstuvat båten ordentligt än för det var mycket som borde ha haft en annan plats så att det inte kunde flyga fritt vid lite lutning. Solen strålade dock det mesta av dagen och det blev en härlig segling. På väg in mot Kiel var det mycket båtar och fartyg som skulle samsas om en liten plats.
Vi har nu lagt oss i Holtenau som är vänthamnen för de som ska in i Kielkanalen. I morgon går vi till Rendesburg och där hoppas vi att få tag på nät så att vi kan skicka lite bilder också.
Vi hörs.

Langelands sydspets - Det sista vi såg av Danmark, Synapsen i Holtenau.

Torsdag den 28 juli. Spodsbjerg. Seglad distans 80 nm. Totalt 130 nm.
Perfekt dag på havet.

Direkt när vi till frukost visade oss i sittbrunnen var tyskarna där och fråga om vi verkligen hade en propeller och om vi menade allvar med att sälja den. Deras skulle nog inte komma. Jag plockade upp vår och de trodde nog att det var julafton. Att få en båt utvändigt som har just en Volvoprop i reserv är väl inte det vanliga. De fick propen och får betala när de kommit på vad den kan vara värd. Vi har ingen aning. Den följde med båten men vi bytte till en folding.
Efter denna osannolika händelse gick vi för motor de 5 nm till revet med vinden rakt emot. Vid Snekkelöbet satte vi segel och sedan bar det av i en rasande fart sydväst på. Strax efter Rösnäs mojnade det och vi plockade fram gennakern men just som vi skulle dra upp den ökade vinden till 11 och vi gjorde samma fart utan. Sedan var det fullt ös på båten förbi Stora Bältsbron och ner över Langeland. Det finns bara en hamn på utsidan av Langeland och där ligger vi nu. I morgon ska det bli regn.

Odden i solnedgång, Slör syd för Rösnäs, Storabältsbron.

Onsdag den 27 Juli. Odden. Seglad distans 50 nm. Totalt 50 nm
Äntligen börjar äventyret!

I dag blev det så dags att påbörja vår längesegling – eller vad vi i alla fall hoppas på ska bli en längesegling i etapper. Vi kapade bokstavligen förtöjningarna strax före nio. Innan dess hade Pehr och Ingegerd kört ner oss till hamnen och väl där dök först Lena och Alf opp och strax därpå kom Ulla. Strax före avsegling kom också Marianne som kom hem från sin jorden-runt segling för två år sedan och lämnade över några små svenska flaggor.
Klockan nio passerade vi så Dunkers och vinkade först till alla på kliniken och sedan till dem som samlats på kajen. Förutom nämnda fanns även Åke, Margit och Caroline. Marie grät en stor skvätt.
Väl ute ur hamnen satte vi kurs norrut eftersom vi ska sydpå - nej, vi ville gå vägen norr om Själland för att vi inte seglat där lika ofta som söderom och det är nästan lika långt och man har lovat hård västlig vind på fredag.
Ett lite krysslag vid Hellebäk blev det till och sedan kunde vi sträcka. Strax efter lunch passerade vi Gilleleje och sedan var det slack i skoten till Odden. Strålande solsken och varmt hela dagen. Vi påbörjade den polering som aldrig blev av i våras. Dagens korvar hade vi fått av Ulla, bullarna av Lena, skeppsskorporna av Margit och nötterna av Grethe. Tack.
I Odden lade vi oss utanpå en otroligt blank Comfortina 39 där ägarna inte såg helt glada ut. Det visade sig att de tappat sin foldingpropell ute till havs. En ny skall komma i morgon men de kände sig lite osäkra på om den verkligen skulle göra det. Jag berättade att vi hade en i reserv och att de kunde få köpa den. De trodde inte sina öron men vill avvakta till i morgon.
Efter detta intog vi en flaska Palmer champagne som vi fått av Anthony i avskedspresent. Tack.

Mer om sommarens förberedelser kan Du läsa här.