Tisdagen den 14 Juli

Peterhead. Seglad distans 96M - Totalt 1243M

Det gick lätt att komma ut ur kanalen fast vi kände oss lite snuvade på en extra natt eller två i Inverness. Vi hade sett fram emot en god tvårätters. Nu blev det inte så. Vädret bestämmer. Vill Du läsa mer om hemseglingen, Läs här.

Måndagen den 13 Juli

Inverness. Seglad distans 28M - Totalt 1147M

Det var fint väder så vi beslutade oss för att gå tidigt och ta frukosten på vägen. När vi kom ut i Loch Ness var det fullständigt vindstilla och inte en krusning på vattnet. Ytterligare en magisk morgon. Fantastiskt med en helt orörd sjö framför sig. Inte en båt i sikte. Vi bara njöt på vägen norrut och stannade snabbt till vid Urquart Castle. Mycket folk i det fina vädret.
På väg ut från Loch Ness fick vi vänta på att slussa eftersom det var lunch. Det betydde att en holländsk båt, Annies, med en mycket bestämd kvinnlig skeppare som vi slussade med i förrgår hann dyka upp. Hon berättade att de var på väg mot Orkney men skulle gå i dag eller tidigt i morgon för att hinna före ovädret. Ovädret tänkte vi. bäst att kolla gribfilerna direkt när vi kommer till Inverness. Sagt och gjort. Det är lovat storm till fredag och lördag. Det betyder att vi måste gå antingen i dag eller först nästa vecka. Vi tog ett snabbt beslut att segla i dag. Vi stannade bara två timmar för att hinna med sista bro- och slussöppningen för dagen. Direkt in till dieselbryggan och tanka och fylla på vatten. Sedan över till Coop för att handla och sedan sjöstuva. Det blev till och med tid över för att duscha. Man hinner en del om man vill.
Nu drar vi till Peterhead för att hämta en ny väderfil och sedan går vi mot Thyborön.

En stilla Loch Ness. Kanalen och River ness delar sig. Ingen tillfällighet efter vad vi sett.

Söndagen den 12 Juli

Fort Augustus. Seglad distans 2M – Totalt 1119M

Eftersom vi inte är riktigt bra på dåligt väder och det är en sådan dag så har vi bara tagit oss ner för trapporna i Fort Augustus. Vi vaknade mitt i tallskogen till en kall, disig och vinstilla morgon. Det var förtrollande vackert i slussen. Slusskillen hade kommit vid åtta och skulle ta upp en fiskebåt så vi passade på att gå ner direkt efter honom. Helt underbar morgon. Mycket superlativ här märker jag. Påföljande 2M till Fort Augustus var bara svinkalla. Det blev full mundering och vantar.
I Fort Augustus fick vi vänta en dryg timme på att slussa så vi hade tid att både äta och duscha. Shenandoah, Heinz Rogners tidigare båt låg också ovanför slussarna. Det var Heinz som startade Jorden Runt Seglar Klubben. Nu har båten nya ägare som var mycket nöjda med den. Det hade slutat regna innan vi slussade så det passade oss bra Perfekt för alla de fotograferande turister som säkert uppskattar att vi var nyduschade när de senare kommer hem och tittar på alla sina bilder. Här är alltid mängder med folk som tittar på.
På väg ut ur sista slussen öppnades porten alldeles för tidigt så vi rycktes framåt. Det var fortfarande en halv meters skillnad och när slussvakten upptäckte det stängdes porten snabbt igen. Otroligt att den höll.
Väl nere träffade vi fler svenskar. Vi är nog de vanligaste gästerna. Nu ligger vi här nere och läser medan regnet strilar ner. Skönt med en slappedag.

Lördagen den 11 Juli

Kytra. Seglad distans 23M – Totalt 1117M

Strålande solsken och en kanaldag. Helt perfekt Ytterligare två svenska båtar på kanalen. Vi kom nog före de flesta och är på väg hem före de flesta. Inne i Neptrune Staicaise i Banavie var det fruktansvärt mycket knott precis som det var när vi kom hit förra gången. Vi körde trots det vackra vädret med långa byxor och skjorta knäppt till halsen. Så fort vi var uppe åkte allt av igen.
När vi kommit till norra änden av Loch Oich var det dags att slussa ner igen. Där finns en av de två uthyrningsställena i kanalen så många slussar här för första gången. Dessutom lördag när det är byte. På väg in i slussen var det sju hyrbåtar och så vi. Mer skrapade båtar har jag nog aldrig sett. Uthyraren stod med stort tålamod och hjälpte alla med sina snören. Framför oss låg en liten segelbåt i mitten med den gladaste skepparen jag sett. I sin allt för stora orangea flytväst satt han med handen på rodret utan att oroas det minsta över att båten for hit och dit sidlängs och bankade in i de andra båtarna när vattnet släpptes på. Han bara satt och log. Tog ett foto men vi borde ha filmat allt. Obetalbart.
I Kytra hade alla gått hem så nu liggen vi här mitt i en tallskog i ett förtrollande ljus. Helt underbart. Bäst att njuta för i morgon blir det regn.

Vi lyckades inte fånga hans långben-leende när han studsade runt.

Fredagen den 10 Juni

Corprach. Seglad distans 48M – Totalt 1094M

Vi vaknade upp till ytterligare en härlig morgon även om det i vanlig ordning var kallt. Vi tog oss för motor ut mellan alla förtöjda båtar och in i Sound of Mull. Där fick vi en härlig slör ner mot Lismore Island. Efter en stund skingrades de sista molnen och dagen blev helt perfekt. Eller kanske inte helt för nere vid Lismore dog vinden helt och vi fick starta motorn. I dag var det lite petigt med tidvattnet eftersom slussen i Corprach håller stängt vid lågvatten +/- 2 tim. Det betydde att vi inte kunde gå in i slussen förrän kvart i fem men före halv sex då slussen stänger för dagen. När vi kommit en bit upp i Loch Linnhe länsade vi några timmar i den mycket svaga vinden för att inte komma fram för tidigt. Bredvid oss låg två båtar som gick för tomgång. Då var det definitivt skönare att segla. Inne i Corran Narrows var det mycket ström så därifrån upp till tidvattensslussen körde vi motor och storsegel. Slussen öppnade för oss och tillsammans med en holländsk båt kunde vi glida in direkt vi kom fram. Två båtar låg en bit bakom men de fick vänta en stund vilket för deras del blev en ganska lång stund då några andra båtar skulle slussa ner först. Eftersom det inte fanns tid att gå högre upp i slussarna ligger vi kvar i tidvattensbassängen i Corprach. Här dyker de första svenskarna upp och det är faktiskt ganska många.

Nu måste jag slutligen berätta om våra möten med skottarna. Inte en, inte två, inte tre utan varje gång vi träffar någon och säger att vi kommer från Sverige säger de Henrik Larrson. När vi så säger att vi kommer från samma stad som Henrik Larsson blir de helt överlyckliga. Sedan pratar de med andra och pekar och säger Larrson. Vi vet att Henke är stor men detta är helt otroligt så mycket denna man betyder för oss i Sverige och Helsingborg. Det är bara att buga.

Plötsligt kom ett fotograferingsflyg: Loch Linnhe i strålande sol. Ben Nevis som det helst skulle sett ut när vi var där.

Torsdagen den 9 Juli - Vi ligger kvar i Tobermory

I dag har vi städat hela båten, Pehr har lagat toan och ny är hon skinande grann igen. Efter avslutat arbete drog vi en sväng på stan. Det första man fastnar för är Sparbutiken. Det gör alla som går förbi första gången verkar det som. Man far fram och forograferar. Häftigt är att gå in och se det fina rosettfönstret bland alla matvarorna. Sedan kom vi till en helt underbar affär. Där fanns allt, verkligen allt. Whisky och vin. Alla tänklbara verktyg, färg, bruk och spackel. Hushållsvaror och akvariefiskar och sybehör. Trädgårdsredskap, hörlurar, pussel och en massa gitarrer av bra kvalitet. Allt på några extremt få kvadratmeter. Vi var mållösa.
Resten av dagen gick åt att slappa och ordna bilder för här är det fritt internet. Jo, så kolla hamnen förståss. Här är mycket folk och då uppstår ofta roliga situationer när folk ska få sina ton på plats. God hjälp har man av hamnfogden som är enormt trevlig, hjälpsam och noggrann. Han har full koll på alla i hamnen. Medan vi fikade kom en svensk kvinna och flicka på besök. De var ombord på en skotsk motorbåt men hade sett vår flagga. Så många svenskar finns ju inte här.


Tobermory Bay, om Du tror att huset i förgrunden är en kyrka - tänk om. Det är en Spar-butik. Med rosettfönster och pelare

Häftigaste butiken i stan, lika många olika prylar som biltema fast inklusive Hagström och Gibson gitarrer, brett whisky sortiment och sybehörsavdelning. Det Ni - på några futtiga kvadratmetrar.

Onsdagen den 8 Juli

Tobermory, Mull. Seglad distans 58M - Totalt 1046M

Vi tog det lugnt på morgonen för att invänta sydgående ström i Hebridiska sjön. Vid nio var vi iväg i en härlig bris. Ner till Ardnamurchan Point som är brittiska fastlandets västligaste spets snittade vi 7,8 knop. Där rök vi in i utkanten av en regnskur och fick 15 m/s så det blev till att ta in ett rev. Nu gick det ännu fortare och in till Tobnermory hade vi ett snitt på 8 knop. För det mesta har vi haft sol och en helt underbar segling i dag men jag undrar om det någonsin varit kallare.

I Tobermory blev vi anvisade plats av hamnfogden och ligger nu på dieselbryggan. Det är en extremt välordnad hamn och den klart största vi har sett i Skottland. Förutom två bryggor finns det mängder av bojar och dessutom gott om ankarplats. Det gör också behovet av en dingebrygga så mycket större här. Tobermory är en liten vacker och väldigt färgglad by med antagligen många turister. Vi gick en svaäng längs viken och sedan in på en pub där man serverade hamburgare för 4£.

Nu har jag lagt in så att Du kan klicka upp bilderna för att få dem större! Några i alla fall. Fler kommer senare i dag.


Blåvitt. Synapsen i Tobermory. Tobermory utan att störas av vår båt.

Tisdagen den 7 Juli

Vi ligger kvar i Castlebay.

Efter en stärkande - och sen frukost åkte vi iland för att duscha och få tag på ett internet. Allt fanns i kommunens skola där man också hade simhall. Dessutom var allt gratis precis som bojarna i hamnen. Bra ö att besöka med andra ord. Det finns faktiskt en hel del vandrare här också och jag misstänker att det beror på att det finns en massa djurarter endemiska för Hebriderna. Det gick inte att förbättra hemsidan för man kunte inte ta med egna datorer så vi nöjde oss med att kolla vädret, hotmail och HD.
Nu var det dags att ta en tur ut till slottet. Vi blev förvånade för det var betydligt större invändigt än vad man får intryck av utifrån. Precis som Eilean Donan var det helt förfallet till en Clanchef invandrad från USA i början av 1900-talet fick för sig att renovera upp det. Sagt och gjort, den amerikanska familjen fick sig ett äkta skottskt slott. Nu ligger clanchefen begraven där så det är väl lite av ett hemmasnickrat mausoleum eller kanske lite pyramid över det.
Efter slottet handlade vi. Marie och Pehr gick till affären och tog det tunga och jag gick ner till fiskarna och köpte några pilgrimsmussor. Hade först tänkt steka dom men the Barra way är att koka dom och så fick det bli. Alla blev nöjda. Resten av dagen slappade vi och läste och lät vinden och regnet tjuta förbi. Det blåste betydligt mer än gårdagens prognos sagt.


Castelbay från mooringen. Inte bara hårt arbete. Slottet, med underbar strand i bakgrunden men vad hjälper det när vattnet är 12 grader.

Byn sett från slottet, väl utspridd och grå. Nyöppnade pilgrimsmusslor. Och - slottet igen

Måndagen den 6 Juli

Castlebay, Barra. Seglad distans 47M - Totalt 988M

Det är klart att när vi pratade om Skottland så fanns det väl en liten förhoppning om att komma ända ut till Yttre Hebriderna även om det skulle innebära bra väder på västsidan också. De närmaste dagarna är utlovade till 8-16 m/s, det passade oss oss perfekt så i dag var det dags. Efter en stabil frukost seglade vi söder om Rhum och tittade på de enorma klippformationer och grottor som är hem för tusentals sjöfåglar.
På väg mot Hebriderna kom så den efterlängtade nordanvinden. Först lite lätt och sedan stabilt 8-10. Underbar segling. Ute på Hawkes Bank trodde jag att vi mötte en häcktrålare men Marie tyckte den var för vit och för fin. Helt riktigt. Det var Coastguard som blängde på oss under en övning - antgligen u-båt för vi såg inget och det vvisade sig vid VHF-kontakt att vi kommit 1,5M in på området men de lät oss fortsätta.
Lite senare såg vi en större val och vid konsultation med klokare måste det ha varit en späckhuggare som förekommer ute vid Hebriderna.

Det finns 12 bojar i Castlebay så vi hoppades på att få en eftersom det skulle blåsa lite. Vi kom in tre båtar nästan samtidigt och det visade sig att det fanns tre lediga bojar - helt perfekt. Senare kom det ytterligare ett par men de fick ankra. Castlebay är som namnet anger en vik med ett slott i. Imponerande vackert men fy tusan för att ha bott där utan värme oavsett om det var sommar eller vinter. Just nu är vattnet här 12 grader.
Efter tilläggning tog vi dingen i land och tittade lite på byn. Det liknar norra Norge eller Svalbard med utspridda hus, de flesta i betongelement. I affären rådde man oss att vänta med inköp till dagen efter då båten skulle komma in i kväll.
Mycket riktigt dök The Clansman från Caledonian rederiet upp senare på kvällen. Jämfört med den kollossen känns slottet som en enrummare. Nästan lite löjligt att jämföra. Solnedgången blev så vacker så den får Ni på bild.

Söndag den 5 Juli

Rhum. Seglad distans 32M - Totalt 941M

Vädret tillät inte. Det blev Rhum. Här är enormt vackert fast så mycket broms och mygg att man bara inte vill vara här.
I går var vi i en databutik som hade tillgång till internet. Vi var så fokuserade på att skriva att vi glömde fotografera stället. Övervåningen i ett hus. Ett litet rum med datorrer, dataprylar från golv till tak och i mitten två kineser. Vi frågade om vi kunde ta med våra egna datorer och det var helt ok. De letade fram några kontaktadaptrar som skulle säljas när vi inte lånade dem och sedan drog de undan precis så mycket plats att Pehs och min dator fick plats. Två stolar baxades in mella stationära datorer och plötsligt hade vi en arbetsplats medan kinesisk musik vrålade ut ur högtalarna. Kinesernas sovrum, toa och köksvrå var närvarande med öppna dörrar och här levde de sina liv. Min dator var felaktigt inställd för deras nät men det spelade ingen roll för honom för han förstod nog inte så mycket engelsk text ändå. Han flippade upp en sida och frågade vad det stod i översta meningen. Sedan visste han vilken version jag hade och körde blint på alla sidor utan att missa en enda gång. Imponerande.

I dag på morgonen lade vi loss för att gå söderut i Kyle Rhea. Tidvattnet var med och vi surfade ner. Då det var stiltje passade vi på att slanga in de sista 60 litrarna svenskt diesel. Köpte en slang på båtmässan i Göteborg i vintras där man bara kan skaka upp dieseln ur dunken vilket gör arbetet så oändling mycket enklare. Tidigt på eftermiddagen kom vi till Rhum med bara en annan båt ankrad i viken. En brittiskt flaggad båt med norrmän ombord. Så snart vi kunde tog vi dingen i land för att titta på ön och slottet. Det var imponerande vackert men ack så mycket broms och mygg. Vi viftade och sprang mesta av tiden. Efter slottet gick vi till den mindsta affär jag har sett och handlade lite godis. Det fanns inte så mycket saker att handla. Intill låg öns samlingshus och där skulle de bli musik till kvällen men om vi ville fick vi spela redan nu. jag frågade när den tänkta musiken skulle börja och fick svaret: "Dark'o clock".

På väg tillbaka till båten sprang vi nästan för att slippa myggen och vi var väldigt nöjda när vi kom ut till båten. Om musiken blev akut omusikalisk eller något annat vet jag inte för trots frånlandsvind hörde vi inte en ton.


Slottet på Rhum. Utsikt over viken med en enda båt - vår. Affären på Rhum.

Lördag den 4 Juli

Kyle of Lochalch. Seglad distans 15M - totalt 909M

Jo, vi ligge på samma plats fast i dag seglade vi upp till Eilean Donan castle för att se det berömda slottet. Ankrade upp precis utanför och tog dingen i land där vi fick en rundvisning genom slottet. Fantastiskt att titta på även om det är lite fejk. Slottet totalförstördes 1719 av spanjorerna men återuppbyggdes 1919-1932. Det kommer mer text och bilder på dessa dagar senare. Vi har inte precis tillgång till nätet här i Skottland och inte har vi så mycket ström ombord heller. Det finns ingen hamn norr om Tobermory som har el på bryggan så vi sparar så mycket vi kan på batterierna. Det är helt uppenbart att man måste ha egen energikälla ombord här i norra Skottland.
I morgon drar vi ut till Yttre Hebriderna om vädre tillåter. Det ser ut som om det skulle kunna bli bra segling både dit och tillbaka. Det är nog så viktigt att planera bägge hållen om man ska ditut. Vi hörs.


Här är vi och Synapsen vi Eilean Donan Castle. Det var bara så härligt att ankra upp där ute.

Fredag den 3 Juli

Kyle of Lochalch. Seglad distans 38M - totalt 894M

Det regnade när vi steg upp men klarnade återigen så att vi fick en fin dag på sjön. Alldeles för lite vind så det blev motor hela vägen hit. Så mängder med minkval och sälar. Timade passagen genom Kyle Rhea perfekt så att vi fick 6 knops medström. Bra skjuts på båten. Lade först till i Kyle Akin på Skye men där varnade man oss för att fiskebåtarna som kom in senare körde sina motorer hela natten. Nu är det på landsidan utanpå två andra båtar. Det ena är en gigantisk båt som tillhör Ocean Youth Trust of Scotland och används som träningsskepp för ungdomar. Nästa är en 33-fotare som används som skolbåt för den brittisa utsjöskepparen. En lärare och tre elever. Tillsammans satt vi ute och tittade på sälar och utter som det finns massor av här.

Torsdagen den 2 Juli

Eigg. Seglad distans 36N - Totalt 856M

Rundade Ardnamurchan i dag som är brittiska huvudlandets västligaste punkt. Här ute finns det enormt mycket minkval som vi såg. De rör sig otroligt långsamt genom vattnet. Helt svarta och totalt ointresserade i oss. På eftermiddagen lade vi till på Eigg - uttalas ägg. Det fanns en ledig boj som vi frågade oss till. Efter tilläggning gick vi upp till huset vid stranden. Toa, dusch, restaurang, pub, tvättmaskiner, affär, post. Allt i ett. Det är ett kollektiv som kör hela Eigg - eller det lilla som ska köras för här finns inte så mycket folk. Träffade två trevliga seglare från Brighton som inte hade så mycket pengar att använda till diesel och eftersom det inte blåser i dag sparade de pengar och satt på puben och drack öl i stället. Vi fick inte ihop ekonomin riktigt. Det blev en tidig kväll på vår svajplats. Mer text och bilder kommer.

Onsdagen den 1 Juli

Tinkers Hole. Seglad distans 31M - Totalt 820M

Perfekt dag. Vi drog lagom sent från Oban. Ganska händelselös dag även om vi såg massor av sälar och tumlare. När vi kom in till Tinkers Hole var det duggregn och dimma som lättade ganska snabbt. Droppade ankaret i vit sand där man kunde se både ankare och kättingTog en tur upp på de rosa klipporna tittade ut mot Iona. Iona var den första ön i Skottland som blev kristen så där finns en stor katedral. Vi kunde dock inte lägga till där för vinden var helt fel. Mer text och bilder kommer.


Tinkers Hole. Pehr koncentrerar sig på att ro dingen. Tinkers Hole ut mot Iona

Tisdagen den 30 Juni

Vi ligger kvar i Oban.

Ännu en underbart varm dag. Enda smolket i bägaren är att våra myggbett kliar som tusan. I förmiddags tog Marie och jag oss en tur på ön - Kerrera. Inte många hus men ett vackert böljande landskap. En bit in hittade vi en gård som påminde mig om bondgårdsspelet jag brukade spela med Alexandra när hon var liten. Här fanns det lite av alla tänkbara djur - och några otänkbara. Kul att se. En påfågel tittade in genom den öppna rutan på en Jeep medan gåsen försökte få ihop de sina när Marie skrämde upp dem. Längre ut på heden fanns det en massa kor och en respektingivande tjur. Marie säger att jag glömt att nämna lammen och getterna och grisarna och hästarna och hönsen och pärlhönsen och katten och hunden..............
Vi träffade också en islänning som skulle upp på land och bottenmåla sin båt. Det fanns inget tillräckligt stort varv på Island och det tog ju ändå bara några dagar att segla till Skottland. Turen hit hade han tagit med sina mycket unga pojkar som besättning. Starkt gjort.
På eftermiddagen tog vi båten till land och tog en guidad visning på Oban destillery. Det var både informativt och trevligt. Fick vara med om den märkliga upplevelsen att smaka whisky med en droppe vatten i och hur den smaken förändrade sig efter en minut och vad som sedan hände när man stoppade in ytterligare en droppe vatten. Testa själva får ni se.


Oban Marina. Kerrera med marinan i bakgrunden. Islänning på väg upp för att bottenmåla.

När vi kom tillbaka med båten låg Christina förtöjd vid dieselbryggan. Det blev ett trevligt möte. De hade kört slut på en dator och fick låna en av oss för att ha sjökort till Norge medan vi fick en reservpackning till toan plus lite lån av sjökort på norra Skottland. Vilka härliga byten. Christina med Christina och Jan ombord är på väg hem efter en fyraårstur runt jorden. Jag träffade dem även i Kapstaden i Januari men nu närmar sig deras resa det definitiva slutet.

Nu har det blivit kväll och en del mygg har dykt upp så vi sitter nere i båten. Inte fler myggbett!! Mina fötter är helt såriga.


Båten mellan Kerrera och Oban. Traffic jam i Oban med lättare olycka. Jan, Christina med syster och svåger ombord på Synapsen.

Måndagen den 29 Juni

56.25N 05.30W Oban. Seglad distans 31M - Totalt 789M

I går vaknade vi till en perfekt dag. Vindstilla och inte ett moln på himlen. Just det - ett litet moln fanns det och det låg på toppen av Ben Nevis. Fast vi var ganska säkra på att det skulle lätta efterhand. Vid tio tog vi en taxi till Ben Nevis Inn som ligger där stigen börjar. Konstaterade att det var 22 grader varmt och strålande sol. Då det regnar kraftigt i London just nu kommenterade jag att engelsmännen tycks ha allt det dåliga vädret just nu. Fick en kort kommentar av chauffören - Good.
Turen upp på Ben Nevis började varmt, mycket vamt men drygt havvägs kom det lite kalla vindar. Tre fjärdedelar upp kom molnet som definitivt inte ville försvinna, snarare tillta och ytterligare en bit senare pulsade vi i snön. Uppe på toppen var det svinkallt och dimmigt men vi hade gjort det. Storbrittaniens högsta berg. För mig var turen ner mycket lättare men för Marie och Pehr som båda har lite skavanker i sina knän började plågan. Väl nere blev det storslagen middag på Ben Nevis Inn. Tre hamburgare till tre ganska stela svenskar.

Morgon vid pontonen nedanför Banavie, En bit upp på Ben Nevis, längst ut till vänster skymtar havet. I snön.

På toppen av Ben Nevis. Lyckliga miner på Ben Nevis Inn

När vi kom tillbaka till båten igen hade en norsk Beneteau lagt sig utanför. Det var två mycket unga norska jenter som var på väg hem från Karibien efter att ha seglat ARC både dit och hem. Vill Ni se två mycket tuffa tjejer som visar att man kan så besök deras sida www.lasprimas.no

I dag var det dags att lämna kanalen och vi begav oss ut i havet igen. Stiltje igen så vi fick gå hela vägen för motor. Vi hade valt att gå ut vid högvatten så att vi skulle få strömmen med oss. Enormt vacker natur var det hela vägen. Kom förbi ett vacket slott, Stalker Castle ute i vattnet. Vid fyra hade vi lagt till i marinan. jag trodde att det räckte att man ropade upp på VHF'en vid ankomst och det gjorde det också för vår del men vi fick faktiskt en av de sista platserna. Senare var det fullt och jag inser nu att man gör klokt i att boka plats här.

Oban Marina på ön Kerrera har gratis båttransport över Ardantrive Bay till Oban. Den tog vi vid fem och tittade lite på stan. De flesta affärerna stänger dock redan vid halv sex här så det blev en snabb tur och sedan ut till Tesco's - stormarknad för livsmedel som har kvällsöppet. De flesta som var med på båten från marinan skulle faktiskt dit. Både turen till och från stan var som ett strort lexikon i kunnande om långsegling och ankarplatser. Här kan man lära sig mycket. Vi känner oss som riktiga noviser i långseglingens värld.

På kvällen fick vi sms-kontakt med både Colombine och Christina. Colombine hade kommit till Fort Williams och varnade oss för att Kuna fortfarande var i kanalen. Christina har ankommit till Oban och drar hemåt på onsdag.

Det var allt för i dag - stavfelen rättar vi en annan gång.


Stiltje utanför Shona. Stalker Castle. Flygplan utanför Oban Castle

Måndagen den 29 Juni - morgon

Vi ligger i tidvattensslussen i Corprach och väntar på ytterligare ett gäng båtar. I dag ska vi bege oss till Oban, förhoppningsvis möter vi S/Y Christina där.

I går gick vi upp till toppen på Ben Nevis. Sista biten - tro det eller ej pulsade vi upp i snö. På toppen var det vanan trogen dimma. Förra fången såg vi 5 meter denna fång kanske 100 meter mera. I dag är vi ganska möra. Berättar mer senare.

Vill Du se vad som hänt oss tidigare på resan, Läs här